Fredrik och Filip är proffs. De har intervjuat Gary Busey, ätit hockeypulver i Nya Zeeland och administrerat cumshots med mejeriprodukter på varandra. Så varför funkar det inte riktigt hela vägen fram?

Avsnitt 1, Robert Gustafsson. Extremt omtyckt och karismatisk person med en miljard projekt i bakfickan. Meriterad är bara förnamnet. Men vem är privatpersonen Robert? Även om de nuddade vid lite personligt med historier om hur han knullade runt eller lider av OCD så var det lite för.. uddlöst. Kanske har de för mycket respekt för mannen, men de vassa frågorna uteblev hursomhelst.

Avsnitt 2, Fredrik Reinfeldt. Den man jag liknade vid en nedsövd socionom visade sig - drumroll - vara precis lika tråkig som man trodde. En velourdagishämtarpappa som blivit statsminister och aldrig glott på porr. (Om det vore nån annan skulle jag säga att personen ljög. Men jag tror på Fredrik. Han tänder nämligen bara på sin fru, och inte en sekund förrän de hade gift sig borgerligt!)

Efter två avsnitt är jag kluven: är det här bra TV? Å ena sidan har vi en statsminister som är som bokhyllan Billy (träig, enkel men oundvikligen en stor hit) som deltar i den skarpaste intervjun, å andra sidan en man som är mer entertainer och en genuint intressant person, men som programledarna tassar omkring runt utan att riktigt avfyra några hårda frågor till.

Och är det bara jag som tycker de tar upp liiite för mycket plats själva, i en serie som annars har ett strikt spartanskt koncept fokuserat på gästen i fråga?