Jag har samlat mig bra länge för att skriva det här. Dels ville jag känna lite distans till det hela och dels har jag känt mig helt omotiverad till att skriva något. Men jag har ändå haft mycket att säga. Framförallt har jag tänkt mycket på hur romantiken verkar har gått från att varit en katalysator som drivit storyn framåt till att bli storyn i sig. Weird Science Kjell verkar himla förtjust men jag är det inte. Så länge romantiken mest varit där för att driva storyn framåt har jag accepterat att den känns platt och ytlig men när det blir mer och mer fokus på den i sig själv behöver jag mer. Jag har sett för mycket film och tv där snygga skådisar ger uttryck för kärlek utan att säga något med substans. Det är samma sak som jag skrev om i min kritik av Scrubs. Jag behöver mer. Visst, Sawyer och Juliet har byggt sig ett liv under dom tre år som gått och efter all skit dom gått igenom är det förståeligt att dom tyckte om att ha lite stabilitet. Men jag behöver ändå något mer. Framförallt Juliet har varit otroligt blek mest hela säsongen tycker jag. Hon har känts väldigt passiv och tillbakadragen vilket jag inte alls tycker passar henne och i kombination med det otillräckliga känsloyttrandet faller det hela ganska platt för mig. Jag gillar hur mycket av dynamiken har förändrats, jag gillar hur flera av karaktärerna utvecklats men bara till viss del. Det finns för många skarvar som skaver på mig och det är långt ifrån det mästerverk det var dom första 3 säsongerna.

När det kommer till själva Ön blir det svårare att specificera vad det är jag har problem med. Det är mycket som är bra, Locke och Ben framförallt. Men det är så många saker som jag har väntat på som inte inträffat. Så många trådar som det har spunnits på tidigare men som jag känner inte passar in längre. Det är mycket jag tycker är väldigt väldigt bra men det är för mycket som inte hänger ihop och som bara känns meningslöst. Det hade inte gjort någonting om dom mer personliga bitarna av Lost hade funkat bättre men det gör dom ju som sagt inte riktigt heller.

Nu låter jag överdrivet negativ, serien är fortfarande otroligt bra. Men den har tappat från en solklar femma ner till en slätstruken fyra med sting. Maktkampen om ön mellan Jacob och vad-han-nu-hette är otroligt spännande. Hela den omtumlande tidslinjen är också väldigt spännande och intressant. Jag känner mig bara frustrerad för att det skulle kunna ha tilltalat mig så mycket mer. Jag ser verkligen fram emot och längtar efter att nästa, och sista, säsongen ska dra igång. Men det är inte längre med samma brinnande känsla som magin i dom första 3 säsongerna trollband mig med.