Jag har i sommartorkan tittat en hel del på Buffy the Vampire Slayer. Jag är snart klar med säsong 4 och jag ser verkligen fram emot säsong 5 som är min favoritsäsong. Men jag förvånas lite över hur annorlunda jag tycker om en del saker jämfört med hur jag minns att jag tyckte om dom tidigare gånger jag sett dom. För det första förvånas jag över hur bra dom första säsongerna faktiskt är. Jag har minnen om att den låga budgeten och fånigheter som internetdemoner och annat gjorde att det inte blev riktigt bra i sin helhet förens i säsong 4 ungefär. Men så tycker jag inte alls det är nu när jag sett om det. Dom bra delarna överskuggar helt dom dåliga och saker som internetdemoner och annat fungerar. Eftersom striderna med demoner och vampyrer mest bara är just en katalysator för karaktärernas samspel, utveckling och så vidare så gör det ingenting om själva demonen i sig är fjantig. Så länge det dramaturgiska samspelet mellan karaktärerna fungerar så gör det ingenting. Det gör dock att jag lätt kan bli lite trött på alla taffliga action-scener. Det är vääldigt många scener med Buffy som slåss mot vampyrer och nivån på dom koreograferade slagsmålen är inte direkt på en sån nivå att dom är underhållande att se på i sig. Det är då ofta det känns som meningslösa slagsmål drar ut onödigt på tiden. Det är kanske inget man reagerar på om man ser ett avsnitt i veckan men om man ser fem på raken tycker iaf jag att det blir onödigt tröttsamt.

Sen tycker jag det är lite synd att strävan efter att vara populär och normal är så stark hos alla. Jag hade gillat det ännu bättre om dom gjort lite mer som i Freaks and Geeks där nördarna visserligen saknar och känner avund på många saker som dom populära har men där deras strävan efter att vara sig själva är starkare. Jag tycker karaktärerna i Buffy the Vampire Slayer egentligen fungerar mer på det viset och det känns fel när dom inte får vara på det sättet. Det blir onödigt klyschigt och tunt när dom går den vägen. Om man istället låter karaktärernas osäkerhet komma fram på ett annat sätt så känns det betydligt mer äkta och starkare för mig. Många gånger, och inte minst i säsong 4, så handlar mycket om att gruppen ska hålla ihop och jag tror det också hade kunnat gjorts ännu bättre om man hade släppt strävan efter att vara populär och normal mer. Det har visserligen sin plats, framförallt hos Buffy, men det tar över på fel områden ibland vilket jag tycker är synd.

Det finns andra saker som jag tycker illa om, som t.ex Riley. Och Joyce. Jag tycker inte dom är dåligt gjorda eller nått men jag har svårt för dom som karaktärer. Joyce tycker jag är otroligt jobbig vilket kanske en mamma ska vara. Men i Hans och Greta avsnittet när hon startar föräldraorganisationen MOO så kommer alla hennes sämsta sidor fram och även om hon är under en demons inflytande så tycker jag verkligen illa om henne. Hon visar upp liknande tendenser i många andra sammanhang. Hon känner en stark oro för Buffy och vill självklart skydda henne och uppfostra henne ordentligt osv men hon visar upp allt för många sidor av föräldraskapet som jag tycker riktigt illa om. Det finns många olika sätt att lösa konflikter på och Joyce har ett ganska “normalt” sätt att hantera det på och det är nog därför jag kommer att tycka såpass illa om henne. Jag tycker det är så dåligt sätt att hantera saker på och att det är “normalt” gör bara saken värre.
Riley däremot är ett perfekt exempel på en typisk film och tv-karaktär som jag kommit att kalla “The Nice-Guy Asshole”. Visst, han är en “Nice-Guy” på ytan men känns ändå i grunden mest som en “Asshole”. Som till exempel när han blev sur när Parker sade sexistiska och nedvärderande kommentarer om Buffy men när andra säger ännu värre saker om andra tjejer så bryr han sig inte. Så, det är okej att utnyttja och nedvärdera tjejer i allmänhet, men inte hans tjej. Hon måste han självklart beskydda som den alfa-hanne han är. Han har också väldigt lätt för att bli bestämmande över Buffy och respekterar inte hennes Nej och många andra saker. Han är en extremt ärketypisk “Nice-Guy Asshole” där han visserligen är en “Nice-Guy” relativt sett men långtifrån vad jag tycker man kan kräva av vilken medmänniska som helst. Jag har inte gillat Riley tidigare heller men då har det mer handlat om att han är så tråkig. Att han nu dessutom visar upp dom här tendenserna så tycker jag riktigt illa om honom. Och precis som med Joyce bottnar det mycket i att han visar upp ett beteende jag tycker är allt för vanligt i verkligheten.

Det finns så otroligt mycket jag känner för och om Buffy the Vampire Slayer och jag skulle vilja skriva en analys om i princip varje avsnitt. Men det här får räcka för den här gången, det var lite saker jag ville får ur mig och det lär blir åtminstone en post till av den här genomtittningen. Är det några saker ni har reflekterat över när ni sett Buffy som ni tycker jag borde tänka på?