Mattias igen: Jag har tyckt om Torchwood från början, även om första säsongen var sisådär emellanåt. Andra var bättre och tredje, som alltså bara är fem avsnitt lång och en enda sammahängande historia, slår dom andra två med hästlängder. Vilket tempo!

Och det känns mer än lite skamligt att jag glömde nämna Doctor Who, jag är ju själv ett nästan barnsligt stort fan av den. Åh, doktorn, min doktor…

Ni har definitivt rätt. Jag blir inte heller lika engagerad som jag var när jag tittade på Buffy. De enda serier som jag verkligen blir så för är Doctor Who och Torchwood. Det läggs mycket vikt på karaktärerna och manuset ger dem utrymme för utveckling. Dexter hade kanske kunnat vara på den nivån om det inte var så att han som karaktär inte är lika, tja… mänsklig. Charmig och på gränsen till mänsklig, ja och det är ju i det som fascinationen för serien ligger.

Men ja… Det är svagt på den fronten. I varje fall från de amerikanska bolagens sida (för att inte tala om svenska).

Om vi snackar korta serier som bara fick en kort säsong, vill jag slå ett slag för Middleman. Massa kärlek även där. Det gjorde ont i hjärtat när den las ner.

Vad mer? Supernatural till viss del, som jag tyckte var kass från början men som tog sig rejält från slutet av säsong 2, och sedan dess är jag ett fan.

Vad mer? Femte säsongen av Torchwood. Två säsonger av Sarah Connor Chronicles. Damages. Spooks. Being Human har jag bara sett första avsnittet på men att döma av den och av omdömen från vänner med lika smak kan den hamna där också.

Så, visst, ingen av dom här når upp till buffypassionen, men det är serier som engagerar som fan här hos mig. I mig. Med mig? Jodå. Och så vidare.