Jag har redan kommit igenom den sjätte säsongen av Buffy the Vampire Slayer nu. Det går undan när man har tråkigt och är smått besatt. Det är många saker som slår mig vid den här omtittningen. Jag tänker t.ex mycket på hur lite plats Dawn får ta och hur tråkigt jag tycker det är. Det fjantiga i att hon hela tiden ska behandlas som ett barn trots att hon är 15 gör också att hon inte får plats att utvecklas som en egen person ordentligt. I slutet på serien så säger ju Buffy också det att hon inte vill skydda Dawn från världen, hon ville visa henne den. Men det känns onödigt att låta en karaktär knappt få liv under en hel säsong för att man vill komma fram till den poängen. Det finns så mycket potential och spännande saker hos Dawn som dom inte alls låter blomma ut som det hade kunnat. Jag tycker det är ofta dom låter standardiserade situationer uppstå utan att låta det leva ut ordentligt. Men det är också en sån saker som gör Buffy the Vampier Slayer till en så fantastiskt serie, jag känner att det försiggår så mycket i huvudet på den karaktären att jag känner mig lite sur över att jag inte får se det. Jag kommer på mig själv att vid flera tillfällen bli lite irriterad på manusförfattarna att dom inte behandlar en viss karaktär särskilt rättvist. Det säger en del om vilken äkthet och vilket djup karaktärerna har i den här serien. Läs vidare efter hoppet.
Jag saknar också Giles en del och även när han är med så känns det lite fel på något sätt. Till stor del hänger ju det också ihop med att Giles roll i Buffys liv blir allt mindre och mer svårbestämd från säsong 4 och framåt. Men det känns ändå som man kunde gjort vissa saker lite annorlunda med honom. Det handlar väll egentligen mest om sammanhang och hur saker och ting hänger ihop. Jag tyckte det var tydligt att det känns lite sämre på många sätt i säsong 6 jämfört med tidigare. Dels är det det enkla faktum att den komiska lättheten med The Trio skär sig ganska mycket med den mörka allvarliga tonen i övrigt. Att det ändå fungerar så otroligt bra som det ändå gör är verkligen helt fantastiskt, men det går inte att komma ifrån att det ändå skär sig lite. Men det finns också andra saker som gör att helheten av säsong 6 känns mer spretig än många av dom tidigare. Det är makalöst hur starkt sammanhängande säsong 2 och 3 känns till exempel. Så även om jag inte har så många favoritavsnitt från dom säsongerna så känns dom som helhet otroligt starka. Medan säsong 6 som har dom flesta av mina favoritavsnitt som helhet ändå inte alls är den bästa säsongen, trots att jag på många sätt borde tycka det.
Willow och Tara är helt underbara, och när Tara sjunger för Willow i Once More With Feeling så är det så starkt. Det känns så äkta, det känns så på riktigt, det känns så starkt och djupt. Det är så fint när dom hittar tillbaka till varandra och det är så tragiskt när Tara dör. Jag blir dock inte så känslomässigt påverkad av hennes död som jag ändå borde bli. Det är ofta jag känner att tårarna kommer när jag tittar på det här men ändå känner jag mig ganska kall gentemot Taras död. Jag vet inte riktigt varför det är så, men delvis tror jag det beror på den lite spretiga känslan i hela säsongen. Taras plats i serien känns också spretig i många stunder vilket jag tycker är synd, jag tycker dom borde dragit in henne starkare i gänget. Hon känns ändå mest som Willows flickvän, även om hon tar hand om Dawn på egen hand och kanske pratar lite med Buffy om saker och ting också. Men jag hade gärna sett henne som en stabilare del i gruppen på något vis.
Det är också intressant att jag har så mycket att klaga på samtidigt som det är bland det absolut bästa jag någonsin sett på TV och att det håller att titta på så många gånger som jag ändå gjort vid så olika tidpunkter i mitt liv. Jag tycker också att det är ganska intressant att den Topp 10 listan över avsnitt som jag gjorde för över 2 år sedan utan att ha sett serien på nått år nog skulle se ungefär likadan ut idag, fast med lite andra motiveringar till viss del. Vi får se om jag orkar göra en uppdaterad topp 10 när jag sett klart säsong 7 som jag hade tänkt börja med snart. Sen kommer det antagligen bli en del bloggande om Angel också, en serie som fått stå i skuggan av Buffy allt för mycket, inte minst här på bloggen. Men det kommer det som sagt bli ändring på.