Då var den första säsongen av Roast på Berns slut och jämfört med SVTs Grillad har det varit väldigt mycket bättre tycker jag. Jag tycker det var helt fel beslut av femman att vänta tills nu med att sända det, många av skämten byggde på aktuella händelser som så här ett halvår senare inte direkt är så aktuella längre. Framförallt tycker jag nog första avsnittet med Björn Gustafsson hade varit mycket roligare när hysterin kring honom fortfarande pågick.
Programserien har varit väldigt ojämn, både från komiker till komiker och från program till program. Det klart sämsta programmet var också det med den klart sämsta bokning Sofia Wistam. Det var nog också den enda roastningen som jag på det stora hela skulle kalla misslyckad, även om det inte var det avsnittet som spelades in sist så verkade komikerna rätt trötta på att skämta om varandra. Dom bästa skämten var redan dragna kändes det som och det var ett par man hade hört förut av någon annan också. Gästen själv, Sofia Wistam är ju totalt menlös. Alltså verkligen helt och hållet och totalt menlös. Jag menar menlös till den grad att både Markoolio och Felex Herngren kändes som vassa och heta bokningar.
Avbetning av alla roastningar och lite annat snack efter hoppet.

Björn Gustafsson, rätt lätt men ändå rätt klockrent. Överskattad, ung, dåligt med material men ändå med kärlek. Det funkade väldigt bra. Höjdpunkten i programmet var för mig när Björn Gustafsson snöt sig med en tusenlapp. Så enkelt men ack så roligt.

Pernilla Wahlgren var den största överraskningen, hon bjöd verkligen på sig själv och visade upp en härlig självdistans och det blev en otroligt härlig energi mellan henne och roastarna som hade en hel del kul material att gå på. Jag minns ingen särskild höjdpunkt men något som satte sig var när Betner kommenterade att hon hade knullat ihop ett avsnitt av Sopranos.

Robert Gustafsson var ett annat program jag gillade, det var verkligen fullt av intern humor och interna konflikter kom ut i ljuset på ett sätt som var gjort med riktigt bra roast-känsla. Det ska vara på riktigt, man ska ta upp riktiga saker att roasta offret om och det gjorde dom verkligen här. Men det var gjort med respekt och värme ändå. Just det där med att elakheterna ska vara relevanta var annars ett av dom största problemen med Grillad, det blir inte roligt om elakheten inte bygger på en sanning. Även om det inte var så himla kul så var nog höjdpunkten ändå när Johan Rheborg tog upp en konflikt där Robert hade snott material av honom.

Henrik Schyffert funkade också men kändes lite avslagen, han hade ju redan blivit roastad en gång tidigare och jag tror många hade bränt sitt bästa material där. Det var ändå väldigt roligt och jag tycker ändå roasts blir bäst när det känns lite internt och man får ta del av personliga saker från ett roast-perspektiv. Minns inte riktigt någon höjdpunkt, men det var när Schyffert såg ut att verkligen ta åt sig. Även om han tog åt sig med lite distans så såg han verkligen träffad ut, men nu minns jag inte vad det var som fick honom att se ut så.

Roastningen av Bert Karlsson funkade mycket bättre än jag väntat mig. För att en roast ska funka måste det finnas värme nånstans trodde jag men roastningen av Bert Karlsson bevisade att det räcker att det finns nån form av respekt vilket jag ändå har för honom, precis som vissa av roastarna verkar ha. Precis som jag skrev då så håller jag väldigt sällan med honom, men jag känner ändå någon form av respekt för någon som vågar säga vad man tycker istället för att låtsas som något annat och det var nog mest det som gjorde att roasten funkade. Annars är Bert Karlsson ett allt för enkelt och osympatiskt mål men nu blev det rätt kul ändå.

Felix Herngren har jag gått i vågor för vad jag tycker om, jag tyckte Papi Raul var sådär, jag tyckte Dan Bäckman var skitrolig, jag tyckte Tim Hibbins var blandad, jag tycker hans karaktär i Hjälp är värdelös och jag tycker nu mer han verkar vara en idiot privat. Men jag gillade på det stora hela roastningen och jag tyckte han klarade sig bra fram tills det var hans tur att ge igen. Thomas Bodström grejen var kanske lite kul i teorin men kändes mest pinsam i praktiken. Höjdpunkten för kvällen var när Andre Wickström helt enkelt lästa upp en lokaltidnings recension på Fredrik Anderssons roast-skämt som hade hade provat på publik några dagar tidigare.

Roastningen av Markoolio var rätt kul men dominerades av det otroligt jobbiga framträdandet av Cecilia Frode. Det var också kvällens höjdpunkt även om det mest var pinsamt och jobbigt.

Roastningen av Sofia Wistam var som sagt den klart sämsta även om höjdpunkten när Peter Wahlbeck sade åt Soran Ismail att inte prata så fort för att det blir svårt att klippa då var otroligt kul.

Överlag har det som sagt varit väldigt ojämnt. Bitvis otroligt roligt, bitvis bara tröttsamt. Men det har aldrig känts långtråkigt och jag hoppas dom får bättre gäster nästa säsong. Jag tycker också problemet med Grillad blir så tydligt när man här får se hur en riktig roast på svenska går till. Nu tyckte jag iofs att Grillad var rätt okej ändå, men detta var på det stora hela mycket bättre. Till stor del för att man helt enkelt valt komiker som passar i formatet. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå hur man tänkte när man valde att ha med Claes Malmberg och Lennie Norman. Och jag har ännu svårare att förstå hur dom två tänkte när dom valde att vara med, för att sedan hoppa av. Eller ja, med tanke på hur mycket alkohol och andra droger dom har fått i sig genom dom väldigt många åren dom levat är det kanske inte så konstigt förresten.

Överlag har nog Magnus Betnér varit bäst även om jag varit lite besviken på hans högsta nivå. Han håller en stabil och bra medelnivå men jag tycker han mycket sällan lyckades dra till med något riktigt riktigt bra.
André Wickström har känts otroligt ojämn, bitvis jätterolig, bitvis riktigt riktigt dålig faktiskt.
Petre Mede må ha allt för lite material och vara väldigt dålig när hon är som sämst, vilket dessutom är för ofta, men jag gillar henne ändå. Ibland tycker jag hon är skitrolig och jag gillar verkligen hennes energi och attityd även när hon är dålig.
David Batra har ibland känts lite fel som rostare, han har inte riktigt byggt upp sina skämt så som jag är van vid när det gäller roasts. Ibland har det dock funkat väldigt bra, men ibland inte.

Det har varit en kul säsong ändå och om inte annat så tycker jag det är kul att se den svenska humoreliten i ett lite friare format än man är van vid, som t.ex. Parlamentet eller varför inte det nya fånigt tama Cirkus Möller.