Elin: Jag ser inte vad som är så speciellt!

Grumlig, jag vet inte vad du pratar om, jag glömmer aldrig något!

Nu är det tyvärr inte alls lika lätt att kolla upp amerikanska tittarsiffror som svenska.
Så någon utförlig statistik kan jag inte erbjuda.
Men helt subjektivt så är min uppfattning att man tappat lite och det är även flera andra mer insatta personer som skriver lite om det. Än så länge är det fortfarande en av dom starkaste serierna men att den vacklar är oroande för bolagen.

Om jag skall ha några invändningar så är det mot Heroes och Justice.

Först Heroes, som jag tyckte var riktigt trist. Men det kanske är som med Battlestar Galactica – man skall köra igenom första säsongen i en härlig maratonsittning för att riktigt uppskatta den .

Justice var något så ovanligt som en “ärlig” renodlad advorrkatserie. Inga patetiska försök till karaktärsbyggande och överspännande story-arcs. Den handlade om försvarsadvokater som använder fula tricks för att vinna sina fall och dom ber inte om förlåtelse för det. Enda tabben dom gjorde var väl att i slutet av varje avsnitt visa “vad som verkligen hände” – kändes lite som man trycka ner en moralkaka i halsen på tittaren (dock så var nästan samtliga dom försvarade verkligen oskyldiga).

Men som sagt, de serier man tar med sig i bagaget från hösten som gick blir Studio 60 och Dexter. Om man skall titta på hela 2006 så får man lägga till några fler serier. Fenomenala Brotherhood, Psych och Eureka! Vill även slå ett slag för den australiensiska humorserien The Chaser’s War on Everything som startade i år.

Lite som CSI när deras egna hamnar under jord och kampen mot klockan inleds. Det är ett kort som mycket väl kan spelas ut, men bränner man det för tidigt vet man varthän serien barkar: åt helvete.

Annars är 30 Rock som du säger väldigt knackig de första avsnitten (jag är lite lär i Tina Fey och hennes alster, mest henne), men den tar sig rejält och är faktiskt rolig på ett urbant och lite metropoliskt sätt.