Världens Lyckligaste Folk är en dokumentär om främlingsfientlighet i Danmark av Lena Sundström som visades på TV4 för 2 månader sedan. Jag såg den dock först nu då jag missat att den gick eftersom jag aldrig ser på TV längre. Man kan både se och ladda hem filmen lagligt och gratis på produktionsbolagets hemsida. Lena Sundström är en journalist och författare som jag tycker mycket om, henns bok  Saker jag inte förstår och personer jag inte gillar var smått fantastisk. Jag gillar dessutom det hon brukar skriva i sina kolumner om ämnet så jag hade ganska stora förhoppningar på den här filmen. Den levde kanske inte riktigt upp till dom men det är ändå en väldigt bra dokumentär som säger väldigt mycket på ett väldigt enkelt sätt. Lena åker över till Danmark och bor där i 3 månader, hon pratar med olika danskar om vad dom tycker, hon läser tidningarna och hon reser runt och pratar med ett par Dansk Folkeparti sympatisörer.

Det målas upp en ganska klar och enkel bild av hur den här typen av politik fungerar och vad den får för konsekvenser. Många utav dom uttalanden som görs av representanter för Dansk Folkeparti är åtminstone för mig helt kokobello men det är uttalanden som förs på den högsta politiska nivån. Något som är återkommande är uttalanden om hur gränserna flyttas, både språkläraren och taxichaffisen sade bra saker om det och jag tycker det är tydligt här hemma i Sverige också. Många av dom förslag som Ny Demokrati hade kring immigrationspolitik ansågs vara främlingsfientliga och rasistiska men har senare genomförts av både Socialdemokraterna och Alliansen. Man lär sig acceptera och fungera med dom regler och värderingar man lever i, det var det bästa som jag tog åt mig av från den här dokumentären.

Men det var också väldigt intressant att se politikern från Dansk Folkeparti berätta om hur han såg på saken och hur han tolkade dom riktlinjer som invandrare måste följa. Det var inget annat än vämjeligt det som han sade. Han sade rakt ut att riktlinjerna kring att respektera kön, religon och hudfärg bara gäller invandrarna gentemot danskarna och inte tvärtom. Han såg det som upplysning att utmåla muslimer som fienden och det var helt surrealistiskt. En högt uppsatt representant för Danmarks tredje största parti sitter helt öppet och säger dom här sakerna. Men är skillnaden så stor gentemot Sverige egentligen? Många av våra politiker säger samma saker fast inte öppet.

Lena Sundström tar också upp argument om att fördomar behandlas bäst om man låter dom luftas men visar tydligt på att fördomar mår bäst på så sätt att dom blir accepterade och växer sig ännu starkare om dom får luftas för mycket. Det är många som menar att det är bra att Sverigedemokraterna får uttala sig mer och mer eftersom deras argument så ofta är inte bara baserade på en unken människosyn utan dessutom ofta helt felaktiga. Men då tror jag nog att man överskattar svenskarna ganska rejält. Jag tror inte det är omöjligt för Sverigedemokraterna att få 15-20% röster i Sverige med en lyckad kampanj och lite fart i seglen. Jag gillar inte metoden att försöka tiga ihjäl dom men frågan är hur man ska göra. Danmark är en väldigt intressant förebild för Sverige och den här dokumentären lyfter verkligen många saker som jag tycker går lite förlorade i den vanliga debatten.

Slutligen vill jag bara säga att det var en väldigt bra, sevärd såväl som tänkvärd dokumentär gjord med den värme, humor och intelligens som är Lena Sundströms kännetecken.