Den sjätte och troligen (läs: förhoppningsvis) sista säsongen av Scrubs är inne på sitt tredje avsnitt. Det har gått lite rykten om att dom trots allt kanske ska fortsätta med en sjunde säsong, då utan Zach Braff. Brrrr, jag hoppas verkligen det inte blir av. Det är dåligt nog som det är nu och hur det blir utan Zach Braff vill jag inte ens tänka på. Det är så tråkigt när man ser serier man tycker om bli allt sämre och sämre. Det finns många exempel på serier som borde lagts ner lite tidigare, That 70s Show och Friends är två andra komediserier jag kommer och tänka på direkt. Båda två var stora favoriter men fick i princip samma problem som Scrubs efter ett tag.

Men varför blir har då dessa komediserier blivit så mycket sämre allt eftersom? Det är framförallt tre saker jag lagt märke till som gör att serierna tappat så mycket. Med Scrubs som exempel tar vi dom i tur och ordning efter hoppet.

För det första är mognaden av karaktärerna något som inte fungerat något vidare. Alla karaktärerna funkade klockrent i början på serierna. Dom roller och relationer som dom hade passade perfekt ihop med karaktärernas grundegenskaper. Det var det som skapade den underbara härliga dynamiken. Men allt eftersom att karaktärer och relationer har mognat allt mer så har det funkat allt sämre. Det är något som är oerhört svårt att göra. Att utveckla karaktärer och relationer utan att det blir antingen dåligt, helt ologiskt eller att karaktärerna inte känns som sig själva längre. Det är synd att inte fler försöker göra det här momentet bättre. Det är en av få saker där man har mycket större möjligheter inom TVn är inom filmen. För bra exempel på hur man låter karaktärer och relationer utvecklas och mogna på ett bra sätt kan ni se Buffy The Vampire Slayer och Angel. Men nu ska jag inte prata mer om det, utan jag konstaterar helt enkelt att varken Scrubs, That 70s Show eller Friends lyckats särskilt bra på den här punkten.

För det andra är det hur man hanterar att hålla kvar vid det som gjorde serien unik till att börja med. I Scrubs fall så verkar man försökt hålla kvar vid så mycket av den barnsliga knasiga humorn som möjligt genom att dra knasigheterna ett varv till för att väga upp mognaden på andra områden. Och det har sannerligen inte funkar särskilt bra. Jag minns fortfarande första gången jag reflekterade över det och det var när JD gömmer sig i Turks ryggsäck för att Carla inte ska veta att han bor kvar. Jag kunde inte minnas att man gått så långt utanför verkligheten tidigare och jag reagerade kraftigt på det. Dessutom var det inte ens roligt. Det kändes bara krystat och tillgjort. Sedan dess har vi ofta fått se den här typen av tråkiga dåliga knasigheter som helt motverkar sitt syfte. Tillsammans med JDs och Turks barnslighet funkade knasigheterna väldigt bra. Men när karaktärerna mognat lite och knasigheterna blivit värre så fungerar det inte alls tillsammans utan gör bara att det märks mer och bryter illusionen. Med That 70s Show och Friends var det helt andra saker med men liknande problem.

Till sist är det problemet man drabbas av om man inte klarar av att förnya sig. Där humorn i början mycket bygger på lustiga karaktärsdrag som det skämtas om ofta så känns dom skämten ganska trötta efter ett par säsonger. Det är väldigt svårt att förnya karaktärerna samtidigt som dom fortfarande ska vara sig själva. Så om man fortsätter skoja med samma grej så måste man hela tiden konkurera med alla tidigare skämt på samma tema. Som i senaste avsnittet med Elliots grej att tända på äldre herrar. Hennes issues har skojats en hel del med redan och i jämförelse var den skojigheten bara pinsam. I Friends fall är Joeys dumhet det första jag kommer att tänka på och med That 70s Show är det Fex snusk- och godis-älskande. Men i alla tre fallen gäller det i stort sett alla karaktärer.

Egentligen kan man sammanfatta det här som en punkt, hur man går vidare. Det är synd att inte fler har lärt sig hur man hanterar det. Jag tror mycket beror på att man inte vill släppa det som gjorde serien så populär till att börja med. Och genom att hålla fast vid minsta gemensamma nämnare så håller man kvar så många tittare som möjligt. Och det är väll ändå det som är poängen med TV-serier, eller?