Vad ska man säga om ett program som Ullared? De flesta kritiker har inte varit ense om mycket – förutom att de försiktigt hållit sig undan klassmarkörerna. “Ullared-besökarna är som folk är mest”, typ. Själv har jag inte det problemet, jag befinner mig mitt i pöbeln och föraktar den samtidigt, hejudamej, men som norrlänning ter det sig märkligt med uppståndelsen över ett sorts Överskottsbolag med sju nivåer av helvete. Det har aldrig varit och blir aldrig någon sorts högtid att köpa fryspåsar i tiopack för mig.
Men jag vill ändå fokusera på något annat. För konsensus verkar ändå vara att Ullared är “bra TV” och “underhållande”, och då undrar jag, HAR VI SETT SAMMA PROGRAM? Faktum är att Ullared är kroniskt o-roligt och framkallar en vag känsla av meningslöshet när man ser två kol-sjuka tanter rossla sig igenom hifi-avdelningen och en lagerzombie hasa sig nedför de vindlande gångarna.
”Händer det nånting i den här jävla serien?” vill jag skrika, om det inte vore för att jag står mitt i gången på ÖB (mellan engångstallrikarna och toalettborstarna).
Serien är pepprad av onödiga frågor av typen “vad tycker du är så bra med Ullared?” till hålögda göteborgare som hasplar ur sig nåt om att det är änna billigt och så klipper de till lagerzombien igen. Han hänger galgar. Jaha.
“Vad tycker DU är så bra med Ullared?”
Att det är slut snart.
Jag tycker Ullared är bra för att det är en del rätt intressanta och/eller underhållande recensioner av serien att läsa. Men det lilla jag sett av serien är bara astråkigt. Så jag håller med dig till fullo.
Själv såg jag premiären och lite av ett annat avsnitt samtidigt som jag bloggade. Vad jag har förstått det så är hånet den enda anledningen till att folk tittar på serien. Bland annat så har jag läste personer nämna Mattiaz som sprang omkring i rosa kläder och sa “hallå”. Vi har familjen som handlar för 50 000 kronor varje år, vi har Morgan (din zoombie) som är som tagen ur filmen Torsk på Tallin. Därutöver så har vi givetvis Kjell som verkar vara hobbyalkolist och dricker i varenda scen.
Detta var vad jag snappade upp i första avsnittet.