Då var den här säsongen av The Ultimate Fighter nästan över, allt som återstår är finalen som går av stapeln nu inatt. Det har varit en säsong som jag ändå har tyckt om ganska mycket. Inte för att det kanske varit så bra alltid eller att det funnits karaktärer som jag verkligen tyckt om att lära känna utan för att det alltid varit intressant. Det är lite konflikter och det är lite drama som man kan vänta sig av att ha 16 testosteronstinna alfa-hannar instängda i ett hus i 6 veckor. Det är intressant psykologi att observera.

James McSweeny visade upp riktigt dåliga sidor i sitt sätt att vara otrevlig, taskig och mobbande mot någon som han anser vara svagare.

Matt Mitrione har varit fascinerande på sitt sätt, jag har ingen aning om han bara drivit med oss hela tiden eller om han är sådär konstig.

Marcus “Big Baby” Jones har nog varit mest intressant att ta del av, så känslig och så stor blev lätt läskigt när han fick reda på Scott Junks skada.

Kevin “Kimbo Slice” Ferguson har också varit lite intressant att ta del av, han har visat upp en helt annan bild än den iaf jag hade när han först gjorde MMA debut för 2 år sedan. Men hans prat om att MMA är så nytt för honom börjar kännas ganska falskt, han har tränat MMA i ungefär 3 år vid det här laget. Och med tanke på vad Bas Rutten sagt om Kimbos inställning så tror jag inte så mycket på det. Kimbo är gammal dessutom, han vill ro hem så mycket pengar som möjligt innan det är för sent, så enkelt är det tror jag. Och inget fel i det.

Roy Nelson var en klar favorit till att ta hem segern och hittils har det gått som en dans. Jag förstår inte alls vad Dana har emot honom som person eller som fighter och jag tror nog Dana överdriver det hela lite för att skapa lite mer uppmärksamhet kring killen.

Den andra finalisten Brendan Schaub var min andrahandsfavorit och han har verkat vara en relativt schympatisk, eh, jag menade att skriva scysst och sympatisk men det blev ett ganska kul komboord så vi kör på det. Han har inte varit taskig mot någon annan, hjälpsam och sansad på träningarna och sådär. Ska bli intressant att se hur han mäter sig mot Roy Nelson som är bra mycket mer rutinerad.

The Ultimate Fighter är rätt underhållande och precis som med t.ex. Scrubs så känns det välbekant och trevligt på något sätt även när det inte är så bra. Och det trots att det mest är nya personer med varje säsong. Men det känns ändå som man behöver göra något nytt för att hålla liv i serien. Standarden på deltagarna blir också allt sämre i relation till etablerade fighters i UFC. Poängen där känns alltså allt mer meningslös. UFC behöver inte längre skapa fighters med igenkänningsfaktor här och om inte det längre behövs, vad är då poängen med serien öht? Där behöver man tänka om och komma på något nytt tycker jag. Mer internationell karaktär är en sak som dom verkar göra iaf, det kan bli intressant.

Tränarna har varit rätt underhållande den här säsongen, det är bitvis roligt och bitvis urlöjligt att se Rampage och Rashad käfta med varandra. Att se dom säga “You’re a bitch”, “Treat me like a bitch then” 55 gånger fram och tillbaka känns faktiskt rätt pinsamt. Inser dom inte hur fjantiga dom framstår? Framförallt känns Rampage fjantig när han valde att göra film istället. Ett beslut som jag iofs respekterar och tycker han fått oförtjänt mycket kritik för, men sättet han gjorde det på i kombination med all skit han snackat gör att det blir rätt löjligt. Han är iaf tillbaka i UFC och han lär möta vinnaren av Thiago Silvs vs. Rashad Evans någon gång till våren.

Rampage har dessutom varit riktigt dålig som coach medan Rashad har imponerat på mig med hur han hållt ihop och tränat med gruppen. Eller, inför kvartsfinalerna tycker jag han skötte det ganska dåligt. Framförallt gentemot Brendan Schaub men också rent generellt. Men det är ett svårt läge så jag kan förstå att det blev som det blev. Det kommer iaf bli en riktigt spännande final ikväll. Missa inte den.