Jag var inledningsvis lite besviken på det senaste avsnittet av Dexter, jag hade väntat mig att det skulle hända mer. Istället fick vi ett ganska långsamt tempo utan särskilda överraskningar eller händelser förrän mot slutet, men då tog dig sig allt desto mer. Herregud!

Jennifer Carpenter är bitvis helt fantastisk och tillsammans med Courtney Ford som Christine var det en mäktig scen vi fick se när Christine erkända vad hon gjort. Men Carpenter kändes nog ännu starkare när hon pratar med och söker lite stöd hos Dexter. Samspelet mellan den återhållsamma nästan känslosamma Dexter och den väldigt känslosamma och starka Deb är riktigt fint att se. Jag tycker det är synd att inte Dexter fick ge lite mer åt den scenen.

Jag störde mig lite på vilken onödig risk Dexter utsätter sig för genom att anstränga sig så mycket för att försöka få någon annan misstänkt som Trinity. Det kommer på ett eller annat sätt uppdagas att han är oskyldig och då blir det helt plötsligt en stor grej att försöka lista ut vem som försökt sätta dit honom. Som kring så mycket annat den här säsongen så tycker jag Dexter gått lite för långt ifrån sina regler, lite för dåligt prioriterat. Nu kan det ju ändå gå hans väg, om han dödar den riktiga Trinity så är det bara han som vet vem det är nu när Christine är död. Men det finns fortfarande mycket saker som kopplar ihop Christine med Arthur, så det känns alldeles för lättvindigt om det skulle lösa sig så enkelt.

Sen kan jag inte släppa att klaga på romansen mellan Laguerta och Batista, även om den för första gången bjöd på en sekvens som jag brydde mig om, en kort David Furyisk bait and switch när Batista ringer in Dexter till kontoret på något väldigt brådskande och allvarligt som visar sig vara ett giftermål. Men, en hel säsongs ältande för en kort sekvens, nä, jag förstår mig fortfarande inte på hela den grejen ett dugg.

Men allra störst intryck av avsnittet har jag givetvis från slutet, vilken fantastiskt klaustrofobisk, långsamt stegrande spänning det var. Paniken i Dexters ansikte är fantastiskt återhållen men samtidigt så stark. Jag trodde jag skulle få panik när avsnittet tog slut och nu är det bara att bita ihop och försöka stå ut i väntan på sista avsnittet som kommer nästa vecka.