Välbekant, trevlig och trygg TV har varit ett litet tema i mina poster här på bloggen det senaste. Det är något jag verkligen tycker om med tv-serier man följt en längre tid och jag tror det var det som förvirrade mig när jag skrev min kommentar om Scrubs i förra veckan. Jag måste haft otroligt låga förväntningar eftersom jag var sådär positiv. För det tycker jag efter att ha sett det tredje avsnittet inte alls var förtjänat. Jag såg faktiskt fram emot avsnittet men oj vad besviken jag blev, både på serien och mig själv.

Dr. Cox är så tröttsam så att jag blir irriterad varje gång han gör något sådär argt eller elakt. Herregud, efter 9 år har jag fått nog för länge sen. Kemin mellan JD och Turk saknar charm och känsla, den känns allt plattare och tråkigare. Det gäller alla karaktärerna öht, dom känns inte på riktigt längre. Dom är bara platta, en-dimensionella upprepningar av karaktärer vi lärt känna.

Och dom nya karaktärerna var jag inledningsvis ganska snäll mot, i min naivitet antog jag helt enkelt att vi skulle få se dom utvecklas på ett lite bättre sätt men det tror jag inte på. Cole är värdelös och störig, Drew är rätt kass och Lucy har visserliven lite potential men hon känns motsägelsefull och ej trovärdig. Nä, det här funkar inte alls särskilt bra. Riktigt tråkigt faktiskt.