Jag hade rätt stora förhoppningar på SVTs nya miniserie Leende Guldbruna Ögon. Väntade mig nog någon sorts blandning av Det Nya Landet och Möbelhandlarens Dotter. Så lite besviken blev jag för upp till den nivån kommer man verkligen inte.
Än så länge känns det ganska blekt men glimtade till lite grann ibland. Lite svårt att bli engagerad i dansband när man tycker det är så dåligt också. Fast å andra sidan blir det ganska kul med hur enformigt och dötrist det är med dansband. Sen är Fares Fares alltid bra men hans karaktär känns lite krystad. Det kanske tar sig lite mer i nästa avsnitt, får hoppas på det iaf.

Sen måste jag bara säga att jag älskar Cleas Månsson. Han är rolig vad han än säger. ”Men det är ju vår låt”, hur får man det att bli roligt? Jag vet inte hur han gör det men han är fantastisk. Han gör att Wallace och Gromit nästan är bättre på svenska än på engelska. Hade man inte tappat hälften av skämten i översättningen så hade saken varit biff.