När jag först hörde talas om Welcome to Sweden hade jag ingen aning om vad man skulle vänta sig. Killen som spelade Jaws i nån bond film för 20 år sedan och killen som spelar mini-me i Austin Powers filmerna kommer till Sverige och upplever svenska traditioner. I vilket pårökt tillstånd föddes den här programidéen? (Troligen samma som den här bloggposten verkar det som.) Jag var lite orolig att den till stor del skulle gå ut på lyteskomik över den stora storleksskillnaden mellan dessa båda herrar. Lyckligtvis var så inte fallet. Istället fungerar deras lite annorlunda kroppsbyggnad dels som en metaforisk liknelse över dom kulturella skillnaderna från där dom kommer ifrån och dels som en sorts katalysator. Dom slängs in i ganska udda och krystade sammanhang och deras udda utseende väger upp istället för att som man kanske skulle tro göra det ännu konstigare.

Om man slänger in två främlingar och en kamera i olika sammanhang så ändras situationen, men här så hjälper deras annorlunda utseende till att göra det tydligt att det är en udda och krystad situation. Men att eftersom det blir så extremt tydligt så slätas konstigheten ut av sammanhanget och det blir ändå kulturskillnaderna som hamnar i fokus. Sen led jag verkligen med grabbarna när dom tvingades genomlida en helkväll med ett gäng dansbandstanter, herrejävlar! Jag har sällan skämts så mycket över Sverige. Det rasbiologiska institutet bleknar i jämförelse. Överlag ett mycket underhållande och intressant program, väldigt stor positivt överraskning.