Jag var lite kluven efter första avsnittet av Leende Guldbruna Ögon men det blev allt bättre ju längre det gick. Känslorna kändes allt mer äkta och karaktärerna kändes inte lika krystade. Min största invädning är att vi inte fick se mer av Cleas Månsson. Annars var det väldigt bra och välgjort precis som dom flesta SVT-minisar. Dom är nästan alltid sevärda.