När Studio 60 on the Sunset Strip äntligen var tillbaka efter ett mycket långt uppehåll var jag inte alls särskilt imponerad, jag tyckte serien hade tappat allt det som gjorde den till en av mina favoriter tidigare i höstas och att det kanske var lika bra att den lades ner. Men efter att ha sett dom avslutande fyra avsnitten på raken måste jag säga att jag hade fel. Det fanns fortfarande hur mycket potential som helst kvar här och även om vissa saker kändes lite väl enkla så gjorde det liksom inget, det var bara så bra helt enkelt. Det är i situationer som dom här vi verkligen får ta del av Sorkins kvaliteter som manusförfattare. Hur dom parallella tidslinjerna utvecklade sig tillsammans och att hela 4 avsnitt utspelade sig under en och samma kväll men trots det aldrig långsamt eller tråkigt. Nu är jag mycket sur över att man inte gav Sorkin och gänget en säsong till på sig att försöka hitta en bredare publik och rätta till dom brister man hade. En jättetragedi är det kanske inte och det finns många värre exempel på serier som lagts ner i förtid. Men det känns som här finns massor med potential kvar och jag hade blivit riktigt fäst vid flera av karaktärerna.
|
Andy, en åldrande brittisk tjockis, har tröttnat på slitet som statist och drömmer om att slå igenom stort med sin egen TV-serie. Följ med honom hela vägen från rags to riches med den här boxen!
Diskussion (7)
Känns som det hade krävts nåt starkare än den ganska träiga kärlekshistorien mellan ”Matt” och ”Harriet” att bygga serien på. Det fanns definitivt potential, men tyvärr tyckte inte jag att ens de sista avsnitten kunde leva upp till starten.
Någon som vet om Sorkin har nåt annat på g?
Ja, Matt och Harriets kärlek kändes otroligt torr igenom hela serien.
Visst var inte dom avslutande avsnitten lika bra som dom i början eller Nevada Day men dom var klart mycket bättre än dom avsnitten precis innan.
Gillade serien faktiskt mest hela tiden och det är som Aaron Sorkin själv sagt i en intervju att sådana här serier kräver ett åtagande på mer än en säsong för att fungera. The West Wing första säsong var tydligen heller inte någon höjdare publikmässigt sett.
Den sista halvan av säsongen var ju helt klart skriven för att knyta ihop allt efter nedläggningsbudet och arbeta med de historier som fanns. Om en andra säsong funnits hägrande skulle vi nog sett fler historier börja fasas in som kunde ersätta Matt/Harriet med flera.
Harriet har varit outhärdligt tråkig genom hela serien och hade hon försvunnit hade inte jag fällt någon tår. Serien har dock varit riktigt bra ändå, förutom ett par avsnitt runt uppehållet då jag också började undra om inte Sorkin tröttnat efter nedläggningsbeskedet. Jag tycker verkligen det är synd att serien las ner i förtid, den hade nog bara växt med varje säsong. Å andra sidan ska man kanske vara glad att den i alla fall fick en full säsong.
Shit vad jag kommer att sakna den här serien.
Jag hade stora förhoppningar på serien innan den startade. Sedan blev den lite seg, men jag tror, precis som tidigare skribenter, att det hade blivit bättre under säsong 2. Jag gillade ”Vita huset” från avsnitt 1, som jag fortfarande anser är ett skolexempel i att presentera karaktärer. Flera som jag känner kom dock inte in i serien förrän mot slutet av säsongen, och fastnade i brytningspunkten säsong 1-2.
Jag är också nyfiken på vad Sorkin har på G nu. Något måste det ju vara.
[...] börjat visa Studio 60 sedan en tid tillbaka kan jag lika gärna citera mitt eget genmäle från tvbloggen.com med anledning av att den sista och ganska tråkiga andra halvan av säsongen äntligen visats: [...]
Lämna kommentar