Jag har sett lite grann av Kitchen Nightmers tidigare när det på SVT visats under det pinsamma namnet “Den Elake Kocken“. Aldrig riktigt sett ett helt avsnitt men nu när den amerikanska versionen drar igång och bland annat Johan, serienörden och Oswald hypat upp det lite tänkte jag ta och se det.
Först inleds programmet med att vi i 5 minuter får se ett sammandrag av vad som kommer att hända i avsnittet. Inför nästan varje reklamavbrott visar dom vad det är vi kommer att få se efter pausen osv. Varför envisas dom med att redigera programmet på det här viset? Jag fullkomligt hatar det i Mythbusters och det är nästan lika irriterande här. Att man dessutom efter reklamavbrottet får se om det man just såg före pausen några gånger gör att det bara blir för mycket. När man till slut har sett samma klipp 6-7 gånger blir man ganska trött. När vi ändå är inne på det här med produktionen så är det bra irriterande hur dom klipper och mixtrar med ljudeffekter för att förstärka den känslan dom försöker förmedla. Helt onödigt när “verkligheten” talar så starkt för sig själv, det gör att alla karaktärer känns falska och tillgjorda och jag blir mest bara irriterad. Det är synd för det finns ju något så bra under allt det här.
Sen tycker jag det blev lite väl lätta lösningar här, dom fick ett helt nytt kök bara sådär, menyn gjordes om till en “familjemeny” och Peter lärde sig en läxa. Det var allt som gjordes kändes det som. Och är jag korkad eller vaddå “familjemeny”? Vad var det som var så speciellt med den? Jag fattade inte. Det jag vill minnas från den engelska versionen var att han faktiskt jobbade till en bra meny och man fick en bättre inblick i det, han gjorde mer konstruktiva och realistiska lösningar på problemen istället för att helt enkelt köpa ett nytt kök. Jag kanske minns fel då jag inte kollat så noga men det var den uppfattningen jag fick. När Peter lärt sig sin läxa på slutet blev det lite väl puttinuttit och han insåg att han hade gjort allt fel och skulle bättre sig och göra allt han kan för att driva restaurangen vidare så bra och effektivt som möjligt. Det kändes alldeles för tillrättalagt och enkelt.
Jag låter kanske väldigt negativ men det är jag inte. Det är riktigt bra på flera sätt och det är därför jag blir så sur på massa dåliga saker som man kunde tagit bort och gjort programmet så mycket bättre. Det är underbart att se Ramsey skrika och svära, det är underbart att se honom säga som det är och fullständigt skita i om folk blir sårade när det är någonting som dom behöver höra. Det är kul att se hur dynamiken på restaurangen fungerar och förändras när Ramsey kommer in i bilden. Att se hur systern och ägaren av restaurangen pratar om hur jobbigt det varit för henne att driva den så blir jag ordentligt påverkad, det känns äkta och det förstörs inte av massa hyperaktiv klippning utan man får känna hennes desperation och hjälplöshet och det träffar mitt i prick, iaf på mig.
Nu blir det allt som allt kanske inte direkt must see TV men det är klart något att titta på om man har lite tid över.

Har inte sett något av den amerikanska varianten men den brittiska versionen verkar vara en klart mycket bättre produktion om jag utgår från din beskrivning.
Tycker det är underhållande nog så att det överväger missarna i produktionen. Eller så har jag sett för mycket dålig amerikansk TV; för jag tänkte inte ens på allt du tog upp.. : >
Min favoritsekvens i avsnittet var när de hade byggt upp en ruggigt laddad stämning och Ramsay formligen läxar upp den stora läskiga värden som bara suckar och tar till sig (den befogade) kritiken. Och kockens min där.. Haha!
Ja, kocken var underbar i den scenen!
Pingback: TVBLOGGEN.COM » v.3 » Blog Archive » Kitchen Nightmares i Brighton
Tråkigt, den brittiska är rätt rolig. Och jag älskar Gordon Ramsay, han är så jävla elak ^^
Men det där före och efter reklamerna, blev du verkligen förvånad? Så är det ju med alla såna där program …
Nja, jag ser sällan på “sånna där” program, men förvånad, nej. Besviken och irriterad, ja.