Det tog ungefär fem TV-produktioner.

Men nu tycker jag verkligen att “Filip & Fredrik” verkligen har prickat rätt. Visst, Ett Herrans Liv var stundtals väldigt, väldigt bra (Ernst Kirchsteiger!) men som programserie saknades det en bredd och byggde mycket på att de klickade med gästerna. Och när jag säger mycket så menar jag att vissa avsnitt nästan kollapsade när det inte gick. Avsnittet med Guillou är ett sådant exempel.

Boston Tea Party är fantastiskt. Det är rappt, roligt, snyggt, husbandet är ett fynd, liksom den lite quirkiga panelen. Vi matas inte av ändlös dialog och tokrolig klippning i uppfluffade transportsträckor, som i 100 Höjdare! Sveriges skönaste människor, utan med genuint underhållande diskussioner med mer eller mindre insatta auktoriteter. Valet av gäster är väl avvägt och att se Leif GW Persson smågnabbas och nästan fnysa hål på blazern åt statsvetaren Stig-Björns teorier om Palmemordet var jävligt roligt faktiskt.

Mattias använde sig av uttrycket Lindströmsk klass för ett tag sen och det känns passande, för det har lite av samma smarta men roliga kvalitét som Fredrik Lindström färgade Värsta språket och Världens modernaste land med. Och det är inte så jävla illa att vara där och nosa.

Boston Tea Party ser du på måndagar 21:55 på Kanal5.