Som norrlänning lider jag konstant av svår standup-brist, det är bara Janne Bylund och Özz Nujen som vågar sig upp norr om Gävle då och då. Så har man ett intresse, och har sett alla DVD-föreställningar, så missar man förstås inget standup-relaterat som dyker upp i rutan! I begynnelsen var det Släng dig i brunnen, sen Stockholm Live och sen.. ja, har det varit tomt ett bra tag.

Ikväll började dock Ståupp och man gnuggade händerna. Thomas Järvheden är en fantastisk entertainer, och en ganska skicklig imitatör. Så ett standup-program med Järvheden som ensam stjärna borde funka svinbra?

Tyvärr visar sig programidén vara riktigt urusel. Järvheden är verkligen skitrolig, men tack vare det efterblivna konceptet så tvingas han dra halvlama ”roliga sanna historier” som någon i publiken sägs ha upplevt i princip hela programmet. Och så ska den berörda personen ställa sig upp och tillkännage sig. Men av nån anledning zoomar kameragubben in på personen långt innan momentet, så det känns tämligen poänglöst. Och så är det. Hela programmet.

Varför måste man linda in bra jävla grejer i en massa dynga hela tiden? Varför duger det inte att bara köra ett kul standup-program och ge lite nationell exponering till både nya och gamla komiker?