Dead Like Me som skapades av Bryan Fuller och visades på Showtime 2003-2004 har jag velat skriva om väldigt länge men det har liksom inte riktigt blivit av. Dels för att jag har så svårt att sätta fingret på vad det var jag gillade så mycket med serien och dels för att mitt minne inte är det bästa. Men så läste jag hos TV Squad att det ska göras en Dead Like Me film som kommer släppas direkt på DVD. Jag vet inte hur klart det hela är och informationen är lite motstridig, dels verkar det helt bergsäkert att det kommer bli av men sen verkar det inte vara alls klart med skådespelarna. Jag hoppas iaf dom löser det för jag vill inte se en fortsättning utan dom gamla skådespelarna. Ni kan också läsa det ursprungliga tillkännagivandet hos SCI FI WIRE. Dead Like Me har visats på SVT där det hette Mitt Liv Som Död.

Dead Like Me handlar om Georgia ‘George’ Lass, spelad av Ellen Muth, som är en väldigt cynisk, butter och känslomässigt avskärmad tjej pÃ¥ 18 Ã¥r. Efter att ha hoppat av college fÃ¥r hon ett jobb pÃ¥ vikariepoolen Happy Time Temporary Services. Under lunchrasten pÃ¥ sitt första jobb dör hon genom att hon blir krossad av en toalett frÃ¥n rymdstationen Mir som faller frÃ¥n skyn. Men istället för att gÃ¥ vidare till efterlivet sÃ¥ fÃ¥r hon stanna kvar pÃ¥ jorden som odöd, som “grim reaper” och samla in själen frÃ¥n folk som dör i olyckor, mord och självmord, helst ögonblicket precis innan dom dör. Det hela lÃ¥ter kanske ganska fÃ¥nigt och men i likhet med t.ex Buffy the Vampire Slayer det är inte själva utförandet av gärningen som är det som serien bygger pÃ¥ utan det fungerar mer som en katalysator som för karaktärerna framÃ¥t. Vi fÃ¥r följa hur det ansvar det för med sig och dom situationer som uppstÃ¥r pÃ¥verkar George och hennes “kollegor”. Men även om det inte är det viktigaste eller bästa med serien sÃ¥ är själva “reapandet” av själar bÃ¥de spännande och intressant och vi fÃ¥r under seriens gÃ¥ng veta allt mer om hur det bestäms vilka som ska dö, vilka som väljs att bli reapers och mycket annat om hur det hela fungerar helt enkelt. Tyvärr hann dom inte komma särskilt lÃ¥ngt med det innan Showtime beslutade sig för att lägga ner serien efter bara tvÃ¥ allt för korta men ack sÃ¥ välgjorda säsonger.

Hennes kollegor är Rube Sofer som är chef och delar post-it lappar med namn och adress på dom vars själar ska samlas in, Mason som är engelsman med drogproblem även som odöd, Roxy som är en väldigt självständig och stark kvinna, Daisy som gömmer sina känslor bakom en mycket vacker, bortskämd och snobbig fasad och Betty som jag inte minns särskilt väl, hon försvinner ganska tidigt.
Samtidigt som vi fÃ¥r följa George och hennes “kollegor” fÃ¥r vi ocksÃ¥ följa hur hennes familj hanterar hennes död och sin sorg. Pappa Clancy är otrogen, mamma Joy utstrÃ¥lar verkligen inte joy och lillasyster Reggie som har väldigt svÃ¥rt att acceptera Georges död och beter sig ganska konstigt.
En sak som verkligen lyfter hela serien är hur välgjorda och mångbottnade alla karaktärerna är, dom har allihop mer djup än huvudpersonen i dom flesta serier man ser på TV och det är just sånna serier jag har svårast att släppa. Serier där man har ett så starkt band till karaktärerna att det nästan känns som att förlora en vän när serien läggs ner och karaktärerna försvinner.

Serien har också ett helt underbart intro som ni kan se här: