Det kanske är uttjatat, men jag kan inte låta bli: Jag pratar om Grotesco och huruvida det egentligen är bra. Och ja, det är det. Men jag förstår också varför det polemiserar svenska tv-tittare.
Humor är ju som bekant väldigt personligt och knappast universellt. Men poängen i Grotesco är ganska sällan ett skämt, snarare är poängen den stilistiska exaktheten med vilken de framför poängerna. Ett mycket bra exempel är Seinfeld-parodin som inte är rolig på något sätt, det är bara mumbo-jumob-ord, men musik, scen och framförandet är väldigt likt Seinfeld. Är det då roligt? Kanske, kanske inte. Jag älskar det dock.
Studentmottagningen är så fruktansvärt sannolik, förutom urspårningen, och fullständig briljabel i sin framställning, att den blir väldigt rolig. Hela The Trial-avsnittet är ju klockrent i form av filmen, som återigen inte egentligen försöker vara rolig (förutom på slutet, vilket inte är speciellt kul). Men den ser så riktig ut att skämtet ligger i det faktumet snarare än att de pratar löjlig engelska. Reklampauserna är också intressanta. Bajshumor är jag ingen förespråkare av, men parodin på Galenskaparna - som inte är något annat än en exakt kopia av Claes Erikssons “festliga” ordkrumbukter – är sjukt rolig, men inte tack vare några skämt, utan bara därför att det är exakt som Galenskaparna är, inte skruvat, inte nästan, utan exakt.
Det är intressant att se hur mycket Grotesco verkar beröra. Jag älskade det från första sekunden, nästan enkom för att det är bra och stilsäkert, och till och med specialeffekterna är bra och trovärdiga (hur många andra SVT-produktioner brukar ha snygga specialeffekter?). Men jag kan också förstå att man kan se Grotesco på två sätt: dels som ett roligt program där man väntar sig punchlines och humor i dialogen, och dels som ett program som bara genom att avbilda andra saker liksom metaironiserar på något slags sätt.
Sen finns det självklart en hel del reguljära skämt också. Sångtexten “Man ska inte runka bulle med vår herre Jesus krist/Ty Kristus är vår herre och han kommer aldrig sist” är mycket bra. Eller varför inte de besjungna ledmotiven med texter som “Han har piska, han har hatt, och han heter Indiana Jones” eller “Hur ska det gå i Polisskolan två” fick mig att pausa eftersom jag inte fick luft av allt skrattande. Det är så många bottnar av humor i Polisskolan-texten.
Alla avsnitt finns att se på SVTs hemsida. Kolla själva.
Även om jag inte varit ett fan av Grotesco så här långt, så måste jag medge att det senaste avsnittet (med “rättegångsfilmen”) var ganska kul.
Grotesco – Världen: 1-0!
Som sagt, Grotesco har många bra idéer men jag tycker inte dom lyckas driva dom i mål.
Men kul att någon uppskattar det.
Tror dom som tycker Grotesco är roligt, måste ha tvingat sig igenom Stå upp, precis innan. Så deras hjärna är helt fel inställd. För Stå Upp är den sämsta program iden på 2000år.
Jag ler fortfarande när jag tänker på “At the movies”. Polisskolansången vill jag fanken ha i mp3-spelaren.
Jag vet! Jag kommer på mig själv att gå och småfnittra och börja nynna på Poilsskolan-temat för mig själv. Man skulle kunna skriva en analys bara av det skämtet i sig. Det är så många bottnar av humor. Dels den banala texten: “hur ska det gå i Polisskolan två”. Dels den banala frågan, vadå hur ska det gå? Och vem bryr sig? Det är Polisskolan två, inte nån djupare film än det. Dels att det är Polisskolan två som är om än möjligt ÄNNU mindre “viktigare” än Polisskolan ett.
Ja, man kan förstöra humorn genom analys om man vill, men det är sjuuukt roligt. Alla som inte förstår det har fel
.
För att försvara Grotesco, den där helt tokiga mumbo-jumbo engelskan tycker jag funkar ganska bra eftersom det liksom symboliserar den förutsägbara dramaturgin i sånna här filmer, det spelar liksom ingen roll vad som sägs, man förstår precis ändå.
Ett steg närmare upplysningen, Mattias
.
Men jag säger ju att Grotesco har många bra idéer och avsnittet med rättegångsfilmen var den delen som hittils funkat bäst men jag tycker det i sin helhet inte blir särskilt bra eller roligt.
Man kan plocka ur många smarta humoristiska detaljer ur varje avsnitt men i sig bjuder dom inte på någon punchline och när man sätter ihop det blir det för ojämnt för att det ska funka.
Ett steg närmare… Ett steg…
förra avsnittet var ändå en katastrof. Det hände ingenting roligt på hela avsnittet. Förutom att Dorsin såg kul ut i rullstol
Jag håller med. Det var ett mycket svagt avsnitt, förutom “Bestefar og Jeg” då. Men det var ju bara material från serien dom körde i Humorlabbet.
“Jeg kan ikke simme bestefar”
“Det kan ikke jeg heller”
Stor humor i det lilla dock.