| Take a look at the lawman, beating up the wrong guy |
Life on Mars. Brittisk polisserie frÃ¥n 2006, tvÃ¥ säsonger. DCI (ung. kommissarie) Sam Tyler är en brittisk modern bobby som, i seriens nutid, 2006, mitt uppe i en brottsutredning hamnar i koma efter en bilolycka. PÃ¥ bilstereon lyssnar han pÃ¥ David Bowies Life on Mars? och när han Ã¥terfÃ¥r medvetandet igen sÃ¥ har han transporterats tillbaka till 1973, där han finner att ett lyckligt missförstÃ¥nd förklarar hans plötsliga ankomst. Men har han rest i tiden, eller är han död eller blivit galen? I 70-talets Manchester blir Tyler, med sin kunskap om moderna polismetoder, en udda figur. Han hittar dock sin plats, under den smÃ¥-alkade DCI Gene Hunt. Tillsammans löser de sÃ¥ smÃ¥ningom brott pÃ¥ löpande band, även om Tyler och Hunts metoder snart utgör tvÃ¥ diametrala poler, där Tyler är den progressiva paragraf-ryttaren och Hunt mer lÃ¥ter ändamÃ¥len helga medlen. Serien bygger pÃ¥ tvÃ¥ delar, dels polisarbetet i ett ganska färgstarkt brittiskt Starsky & Hutch-sjuttiotal, som är den bästa delen, och dels Tylers försök att klura ut vad som egentligen händer och hur han ska ta sig “hem” till 2006 igen. Som polisserie är den underhÃ¥llande, men känns inte som nÃ¥gon remake pÃ¥ nÃ¥gon gammal serie, dÃ¥ det hela tiden finns ett väldigt modernt och medvetet perspektiv. De berör i vissa avsnitt teman som konflikten i Nordirland, huligan-kulturen och rasismen mot asiater, och polisens roll i det brittiska samhället. Titeln pÃ¥ serien, och handlingen, fÃ¥r en att undra hur stora David Bowie-fans manusförfattarna egentligen är, när den kan sammanfattas med halva refrängen i Life on Mars?:
(Speciellt när en spinoff-serie, med Gene Hunt, som ska utspela sig 80-talet fått titeln Ashes to Ashes.) Ska man vara kritisk mot något i serien, så är det den överhängande berättelsen, om Tylers mystiska tidsresa, som stundtals brister i logiken och i slutändan får ett (i mitt tycke) lite inkonsekvent slut. Men, som underhållning levererar det otroligt bra. Samtidigt lyckas de skapa en ganska sorglig underton då man känner för Sam Tyler, i hans enorma utanförskap och ensamhet. |
| 12 december 2007 kl. 15:36 | Recension | |













Diskussion (10)
Och anledningen att jag skriver den här JÄTTEFRÄSCHA recensionen, är att jag faktiskt inte hade sett färdigt serien förrän nu! Av någon anledning slutade jag titta i början av säsong 2 så ni får ursäkta mig om några detaljer är lite blurriga i minnet..
JAAAAAAAAAA!!!!! Äntligen tar ni med Life on Mars. ÄLSKA ÄLSKA!!!!!
Bara en trea? Det var lite snålt tycker jag. Jag tycker att kritiken som tas upp i slutet av inlägget om logiken och slutet är rättfärdigat. Men för mig drar det ned betyget från en femma till en fyra.
Jag gav den en fyra först, men ändrade till en trea, och nu funderar jag på om inte första betyget var rätt ändå. Gillade säsong ett, en solklar fyra (om inte mer), men säsong två var lite av en besvikelse, slutet också. Så det pendlar där nånstans, mellan 3 och 4 i slutbetyg.
Om det är sÃ¥ att slutet drar ner betyget till en trea (rättfärdigad kritik, hÃ¥ller med dig till fullo) sÃ¥ mÃ¥ste ju Philip Gelnister som Gene Hunt dra upp betyget till en fyra. Kom igen! “Anything ‘appens to this motor and I’ll come ’round your houses and stamp on all your toys. Got it? Good kids!”
“He’s got fingers in more pies than a leper on a cookery course.”
när jag läste detta försökte jag komma ihÃ¥g hur serien slutade… kunde inte komma ihÃ¥g sÃ¥ drog igÃ¥ng sista avsnittet.
Hade inte kollat på det
tycker personligen slutet var helt OK om inte mer, definitivt värt en 4a iallafall.
Har för mig att jag sparade avsnittet nån vecka så man verkligen kunde njuta, måste ha glömt att kolla på det sen bara
Kanske borde ta och se det här snart, har verkat lockande bra länge nu…
Ja, gör det. njut av lite Gene hunt-ism. “You great… soft… sissy… girlie… nancy… french… bender… Man-United supporting POOF!!” eller
Gene Hunt: No need for that smut in here, Tyler. Not now we’ve got Cartwright’s arse to look at. Talking of which, cup of coffee, love.
Sam Tyler: You know, she’s as good a detective as anyone in here.
Gene Hunt: Fair enough! See if you can detect me a nice packet of Garibaldis, love. Now, yesterday’s shooting. The dealers are all so scared we’re more likely to get Helen Keller to talk. The Paki in a coma’s about as lively as Liberace’s dick when he’s looking at a naked woman. All in all, this investigation’s going at the speed of a spastic in a magnet factory.
Sam Tyler: I think you might have missed out the Jews.
[...] har man sett Ashes to ashes, spinoff-serien till Life on Mars. Handlingen har flyttats från 70-talets Manchester till 80-talets London. Sam Tyler har ersatts av [...]
Lämna kommentar