Jag såg verkligen fram emot Extras julspecial som jag hade skyhöga förväntningar på och det är alltid lite läskigt att faktiskt se något som man har så höga förväntningar på. Tonen sätts direkt och man känner sig nästan obekvämt deppig redan från början. Dom små geniala bitar vi får se från When the Whistle Blows står i fantastisk kontrast mot den dystra och deppiga ton som serien i sig själv har. Även Stephen Merchants karaktär agenten Darren Lamb bjuder på några underbara skratt. Jag är mycket glad över att julspecialen fokuserade på just det jag hyllade och ville ser mer av i den post jag skrev när säsong 2 var slut, Andys och Maggies vänskap. Vissa verkar mest ha fokuserat på mycket av det runt ikring men för mig handlar det här nästan helt och hållet om vänskap och att hitta in plats i livet, allt det andra fungerar mest som katalysator.

Det är verkligen smärtsamt att se Andy bete sig som han gör och se smärtan i ansiktet på Maggie. Det är helt fantastiskt fångat av Ashley Jensen och mitt hjärta vrider sig i plågor vid flera tillfällen. Andy är för upptagen med att klaga på allt som är dåligt att han glömmer bort vilket bra liv hade hade kunnat leva om han bara ville.
Scenen där han tvingar Maggie låtsas vara hans assistent är för mig mer om hur han glömmer bort att hon faktiskt är hans vän och bara använder henne som nån rekvisita än om att få fram pinsamhetshumor, även om man gör det också. Precis som när han ringer upp henne och undrar om hon vill följa med honom till restaurangen, inte för att han vill ha hennes sällskap utan för att han inte vill gå dit själv.

Maggie har verkligen flera riktigt starka scener, som när hon vid inspelningen med med Clive Owen säger: “Im not happy with that. I dont want the dung on my face.” Eller när hon pratar med Darren om att hon inte gjort någonting med sitt liv. Det hon hade var en nära vän men nu när han är borta upptäcker hon att hon har ingenting annat, när dom båda var helt okända hade dom iaf kul tillsammans som hon säger på restaurangen.

Scenen i slutet där Andy i Big Brother huset får nog och börjar prata om dagens besatthet vid kändisskap är verkligen hur bra som helst, från det att han börjar prata om sig själv. Att se honom inse vad han förlorat och se honom hitta tillbaka till vänskapen med Maggie och att se Maggies reaktion på det hela är bland det bästa jag sett på TV och att se det klippas till en hysteriskt rolig Darren Lamb kommentar är lika effektivt som det är genialiskt. Man kunde inte regisserat min reaktion bättre, där satt jag deppig med tårfyllda ögon och helt plötsligt exploderar i ett gapskratt och tårarna hölls inte tillbaka längre.

Jag hade skyhöga förväntningar på julspecialen men den inte bara levde upp till dem utan den överträffade dem. Det har tagit mig en månad att skriva det här för jag känner att jag vill göra det rättvisa men efter att precis ha sett om det i sin helhet inser jag att jag aldrig kommer lyckas med det så det här får duga.