Har sett årets författarlösa avsnitt av The Daily Show with Jon Stewart och Late Night with Conan O’Brien och… herregud. Först för att förtydliga min ståndpunkt på de två showerna upp till strejkens början: TDS lysande. Stewart var som född för sin roll, inslagen uttryckte (oftast) klockrena små satiriska stycken och skämten var tajta, fräscha och alltid aktuella. Late Night tragglade på med ett tröttsamt och utslitet koncept med närmast inkompetenta författare som producerade dåliga skämt och ännu sämre sketcher. O’Briens naturliga charm och humor var det enda som höll bajskorven flytande.

Så kommer strejken. De lägger ner produktionen i två månader, men är snart tillbaka. Och O’Brien slår ner som en bomb! Plötsligt har hans ball and chain av o-roliga författare upplöst till intet och han släpps lös för att hålla igång programmet som bär hans namn. Desperationen och bristen på traditionellt material skapar en grogrund för Den Rolige Conan. Inte den rödhåriga snubben som drar dagsländor till skämt ur Lenos sopkorg, utan snubben som skapar en ljusshow “like a german disco”. Eller gömmer sig i den avstängda studion och hoppar upp för att läxa upp en skärrad tour guide som plötsligt genomlider “worst day ever”. Det är Conan O’Brien fångad som ett rådjur i strålkastarljuset och elegant sidesteppar långtradaren.

Sen har vi Jon Stewart. Också väldigt kvick, charmig och avväpnande rolig – men kontrasten blir för stor. De har byggt ett sånt stabilt fundament av välskriven politisk satir i TDS, så när Stewart gör sitt bästa för att leverera sin schtick i vad han antar att publiken vill höra så märker man vilken klass-skillnad det är. Det blir otajt, sloppy och ibland nästan osammanhängande. När han sitter och fnittrar i sin studio, klipper till nyhetsmaterial och voiceovern tar över – där Stewart helt uppenbart läser innantill som en femteklassare – blir det märkligt. Och faktiskt väldigt dåligt. Det är som om han inte själv vill vara där. Eller som Mattias uttryckte det:

Det är som att se på TDS i ett alternativt universum där det inte är roligt.

Aldrig har det varit så uppenbart vilka som behöver kontraktera nya författare när strejken går till ända.