Trots att serien handlar om vampyrer, demoner och drösvis med lik var säsong 1 ändå ganska solig. Sedan kom säsong 2, fyllt med hjärtskärande avsnitt levererade med en allt annat än solig ton. Seriens första tolv avsnitten har dock varit väldigt viktiga i och med att de byggt upp vår relation till dessa underbara karaktärer. Utan den hade det ju inte rört oss nämnvärt när alla hemska, brutala saker händer dem i säsong 2. För det gör det. Tyvärr envisades min sambo med att titta på hela boxen med mig, och då jag inte kan gråta till film eller TV när jag har sällskap förstörde det ju lite av upplevelsen. Men jag lovar er - jag grät inombords, i floder!
Det som skiljer denna säsong väldigt mycket frÃ¥n den första är även att det är slut med de ändÃ¥ ganska fristÃ¥ende avsnitten. Det finns en tydlig grundhandling, kärlek, vilket gestaltas mest av Buffy och Angels berg- och dalbanerelation. Men precis alla andra större karaktärer hittar, och vissa förlorar, kärlek under säsongens gÃ¥ng. Behovet av “previously on Buffy” blir helt plötsligt mycket större (om man inte som jag satt med boxen och sÃ¥g nÃ¥gra avsnitt varje kväll). Andra höjdpunkter är att vi fÃ¥r se The Magic Box för första gÃ¥ngen, och att Jonathan sakta men säkert utvecklas frÃ¥n statist till Ã¥terkommande birollare.
Då denna säsong är 22 avsnitt lång kommer det bli en topp 10! En låååååååång topp 10. Sedan vill jag bara säga att jag ibland hänvisar till senare säsonger, utan att vara alltför detaljerad, så om du är ny till Buffy läser du på egen risk.

Livet är inte roligt när man kommer hem och upptäcker att ens mamma står och hånglar med en främling i köket. Att sedan denna främling, som tydligen heter Ted (John Ritter), lyckas charma Willow (Alyson Hannigan) med mjukvara och Xander (Nicholas Brendon) med mat gör ju knappast saken bättre. Om det är svartsjuka eller slayerinstinkt som gör att Buffy (Sarah Michelle Gellar) vägrar acceptera den här mannen är inte säkert, men snart upptäcker hon att hon hade rätt. Ted är inte riktigt vem han utger sig för att vara.

Jag mindes det här avsnittet som ganska dÃ¥ligt, antagligen pÃ¥ grund av hela robotgrejen. Men till min förvÃ¥ning gillade jag Ted riktigt mycket. Kanske har Buffybot gjort mig vänligare inställd till robotar, vad vet jag. För det är ju det Ted är, en robot. Men innan det uppdagas hamnar Buffy i stort brÃ¥k med den läskigt stepfordaktige mannen och rÃ¥kar döda honom. Detta är ju ett väldigt intressant dilemma, dÃ¥ Buffy dödar monster dagligen utan problem men har en väldigt stor ansvarskänsla när det gäller att rädda människoliv. ÄndÃ¥ lyckas hon inte besinna sig, utan kickar skiten ur Ted tills han ramlar ned för trappan och “dör”. Att stackars Joyce (Kristine Sutherland) hÃ¥ller sig väldigt lugn efter olyckshändelsen bidrar till att Buffy mÃ¥r ännu sämre över vad hon har gjort. Jag lider med bÃ¥de mor, som äntligen trodde att hon skulle slippa vara sÃ¥ ensam, och dotter. Men som robotar alltid gör, kommer Ted tillbaka och allting löser sig.
Efter att det har varit lite jobbigt mellan Giles (Anthony Head) och Jenny (Robia LaMorte) (hon blev besatt av en demon från Giles förflutna några avsnitt tidigare) är hon äntligen redo att prata med honom. Likt Joyce är Giles en väldigt ensam människa, han verkar ju inte ha några vuxna vänner alls, så när de återupptar sin kärleksrelation blir jag väldigt, väldigt glad för hans skull. I detta avsnitt har Cordelia (Charisma Carpenter) dessutom börjat umgås öppet med Scoobiesarna, efter att sakta med säkert genom säsongen involverat sig mer i deras kamp mot Sunnydales alla monster.

I förra säsongens final lyckades Buffy både dö själv och döda The Master (Mark Metcalf), och istället för att ta itu med sina känslor över detta spenderade hon sommaren hos sin far i L.A. När hon kommer tillbaka, ganska många par skor rikare, får hon veta att The Anointed One (Andrew J. Ferchland), eller The Annoying One som Spike (James Marsters) så träffade säger, planerar att återuppväcka The Master. Detta påverkar henne mer än vad man skulle vilja, så hon distanserar sig från sin omvärld och sina vänner genom att bete sig som en riktig bitch. Eller bitca, om vi inte ska ignorera det dåliga skämtet.

Hela sommaren har Will och Xander varit buffylösa och det har fört dem närmare varandra än nÃ¥gonsin. De har världens sötaste scen, där Willow har glass pÃ¥ näsan och Xander pussar bort det och sÃ¥ ska de precis kyssas när det kommer en dum vampyr. Givetvis dyker Buffy upp och räddar dem, stämningen är bruten och Xanders kärlek för henne blossar upp igen. Men han är inte den enda som har varmare känslor för nÃ¥gon. Giles och Jenny träffas igen för första gÃ¥ngen efter sommaren, och bÃ¥da är sÃ¥ glada. Han pÃ¥ ett gulligt nervöst vis, medan hon är lite mer självsäker och lugn. Buffy, som helt klart är känslomässigt instabil och fortfarande väldigt pÃ¥verkad av The Master, bitchar sig genom programmet och lyckas vara otrevlig mot alla sina närmaste. När hon dansar förföriskt med Xander framför Willow vill man nästan gömma huvudet i kudden. Inte för att det är dÃ¥ligt, utan för att man skäms för Buffys skull. Men det är ju ändÃ¥ fullt förstÃ¥eligt varför hon beter sig pÃ¥ detta vis. En hÃ¥rd Buffy har inte lika mycket att förlora. Givetvis inser hon ju slutligen att hon uppfört sig illa, och gÃ¥r som en skamsen hund in i lektionssalen utan att riktigt veta var hon har sina vänner. Men trogna Willow och Xander har minsann paxat en bänk Ã¥t henne! Aaaw… Det är sÃ¥ skönt att se att sommaren, som ju varit off camera, inte betyder att alla startar pÃ¥ ny kula utan att känslor finns kvar, handlingar har konsekvenser och att karaktärernas utveckling genom förra säsongen inte är bortglömd. Det här avsnittet är en perfekt början pÃ¥ den nya säsongen.

Även om Giles förklarar att Allhelgona vanligtvis är en lugn kväll när det kommer till det övernaturliga är saken inte riktigt lika enkel i Sunnydale. Ethan Rayne (Robin Sachs) hyr ut kostymer som förvandlar dig till det du klätt ut dig som - givetvis utan kundernas vetskap. Buffy har fått för sig att Angel (David Boreanaz) skulle tycka bättre om henne om hon såg ut som tjejerna på hans tid. Så när Spike slår till har hon blivit det sjuttonhundratalsvåp hon är utklädd som och är allt annat än redo för att fightas.

Buffy är driftig, Willow är blyg och Xander är en clown. Så skulle man kunna hårddra det, eller? Här kommer avsnittet som ändrar på helt det - i alla fall för en kväll. Buffy är som sagt utklädd, och mycket vacker, till en handlingsförlamad adelsdam och är inte till mycket hjälp genom avsnittet. Som tur är har Xander klätt ut sig till soldat och kan med hjälp av Angel att försvara damerna. Det som får det här avsnittet att sticka ut, förutom att det är jädrans roligt, är att vi för första gången får se Ripper. För även om Giles är en tweedklädd tedrickare nuförtiden var han i sin ungdoms dagar en riktig liten ligist. Ethan, mannen med kostymaffären, är en vän från hans förflutna och pang bom så får Giles kontakt med sitt inre bad ass. Hell yeah! Detta är ett smart drag då det förklarar hans beteende i Passion, hade han varit mer den mesige Giles vi först trodde att han var hade han nog bara sörjt i stillhet och det hade ju inte varit lika intressant.

Spike och Dru (Juliet Landau), nu helad av Angels blod, bestämmer sig för att förgöra världen och gör sitt bästa för att återuppväcka en demon kallad The Judge (Brian Thompson). Samtidigt får Jenny besök av en släkting och vi får reda på att hon egentligen är en zigenare skickad till Sunnydale för att hålla ett öga på Angel. Hon är av den släkt som gav Angel hans själ tillbaka som straff, och ska se till att han fortsätter plågas av sitt samvete. Hon gör därför sitt bästa för att försöka hålla Buffy och Angel ifrån varandra.

I det här avsnittet blir vi belönade med en av de gulligaste scenerna nÃ¥gonsin, och det är när Oz (Seth Green) frÃ¥gar om Willow vill träffas. Förra gÃ¥ngen jag sÃ¥g serien frÃ¥n början till slut var de mitt favoritpar och det vette fan om det inte lutar Ã¥t det hÃ¥llet den här gÃ¥ngen med. Hur kan man inte falla för en blyg, men glad Willow? “I said date!“. Även om avsnittet handlar en hel del om hur Buffy och Angels relation mognar, ja de mer eller mindre förlovar sig när de tror att Angel mÃ¥ste Ã¥ka bort pÃ¥ obestämd tid, plockar Oz poäng efter poäng. Som när alla gömt sig pÃ¥ The Bronze för att ha ett överraskningskalas för Buffy, och hon rÃ¥kar fighta sig in i lokalen genom ett fönster. Oz reaktion är bÃ¥de väldigt passande för hans karaktär och mycket rolig (han är dittills helt ovetande om hela vampyrgrejen). NÃ¥got som helt och hÃ¥llet är Seth Greens förtjänst för han bevisar väldigt bra i den här säsongen hur fantastisk han är pÃ¥ höja en ordinär replik genom smÃ¥ förändringar i kroppssprÃ¥k och miner. En annan person som är som klippt och skuren för sin roll är Landau som Drusilla. När hon och Spike kom till staden var hon sjuk och han tog hand om henne. Nu är rollerna ombytta, men även om hon nu är fysiskt stark är hon lika kokko i bollen som vanligt. Men allting i hur hon rör sig, ända ut till fingerspetsarna, hennes fula men läskigt tilldragande ansikte och den allmänt hatade, men av mig omtyckta, accenten gör att jag till min förvÃ¥ning är mer intresserad av henne än av Spike. Det knasiga paret lyckas till slut pussla ihop The Judge, och Angel och Buffy slipper med nöd och näppe undan. De tar skydd i Angels hus, och sÃ¥ händer det som absolut inte fÃ¥r hända (till Bangels fina tema). Jag vet att allting bygger upp till vad som ska ske i säsongsfinalen, men det enda jag kan tänka pÃ¥ är vad som kommer att hända med Jenny.

På femtiotalet sköt eleven James (Christopher Gorham) ihjäl sin lärarinna, och älskarinna, Grace (Meredith Salenger) och tog därefter livet av sig. Hans spöke har inte kunnat förlåta sig själv för det han gjort, och återuppspelar händelsen genom att kärleksparet besätter folk som befinner sig i Sunnydale High. Scoobiesarna tror att en poltergeist är i farten, och försöker exorcera byggnaden.

I början av avsnittet, som tar fart mest mot slutet, sitter jag och frågar mig själv var tusan Oz är. Han har inte synts till på ett tag. Själv spökstoryn engagerar mig inte nämnvärt, inte förrän Buffy och Angelus blir besatta av det döda kärleksparet. James har dittills (så vitt vi vet) lånat männens kroppar, men nu väljer han Buffy som kärl. Det är inte speciellt svårt att förstå varför med tanke på hur Buffy mår. Hon anklagar sig själv för vad som hänt med Angel, trots att hon inget kunde veta, och är precis som James desperat efter att bli förlåten, både av den hon älskar och av sig själv. Men hon anser inte att någon av dem förtjänar det och planerar inte att hjälpa honom. Det spelar dock ingen roll visar det sig, då hon faktiskt är den enda som kan göra något åt saken. Vi har dittills fått se James och Grace inta två andra pars kroppar, i vilka de grälar om att Grace vill sluta ses då deras förhållande är fel, och det slutar med att mannen skjuter kvinnan. Det är ju inget jag blir direkt upprörd över, men så fort Buffy och Angelus återuppspelar händelsen går den nu välbekanta dialogen direkt in i hjärtat. Den stämmer väldigt bra in på deras förhållande, det känns som att man hör det för första gången, och det blir en riktig katarsis för Buffy. För efter att hon har skjutit Angelus och gör sig redo för att ta sitt eget liv, kommer han tillbaka och stoppar henne. Äntligen kan Grace förlåta James och deras själar använder Buffy och Angelus för att kunna kyssas för sista gången. Då dessa spöken inte längre har något som håller dem fast på jorden lämnar de kropparna och kvar är Buffy, Angelus och deras känslor. För det är tydligt att det påverkade honom otroligt mycket, och han måste springa därifrån och ta sig hem för att tvätta sig. Han spottar och fräser till Dru att det är för att han känner sig våldtagen av spöket och all dess kärlek, men jag tror allt att han även till stor del tvättar av sig Buffy. För att känna sig som en man igen drar han och Dru ut för att mörda lite folk, och efter att de gått får vi se Spike resa sig ur rullstolen. Han är trött på att bli nedtryckt av Angelus och har bestämt sig för att göra något åt saken. Vi tittare är nu mer än redo för säsongsfinalen.
Andra viktiga saker som händer i avsnittet är att vi får se Willow använda sig av magi, något som passar hennes keminerdiga jag, och att Snyder (Armin Shimerman), poliserna och andra högt uppsatta i staden vet mer om vad som händer i Sunnydale än vad vi dittills trott. Detta lägger ju grunden till vad som kommer att hända i säsong tre, och sådant gillar jag. Det är en av de saker som gör Buffy till något över det vanliga, att de planerar saker långt i förväg.

Cordelia har gjort det oförlÃ¥tliga - blivit tillsammans med en tönt. Hennes undersÃ¥tar överger henne och Harmony (Mercedes McNab) tar över som Queen Bee. För att fÃ¥ tillbaka sina “vänner” dumpar hon Xander pÃ¥ Alla hjärtans dag och som hämnd kontaktar han häxan Amy (Elizabeth Anne Allen). Han vill att hon ska utföra lite kärleksmagi, men nÃ¥got gÃ¥r snett och helt plötsligt vill alla kvinnor i Sunnydale, utom Cordelia, ha honom.

Efter allt detta drama gjorde de ett bra drag när de lade flamsigt roliga Bewitched, Bothered and Bewildered innan Passion. Annars hade nog vi tittare gått sönder inombords (de gör samma sak senare i säsongen med Go Fish tack och lov). Det var även behövligt på ett annat vis. Tänk dig själv att en av skolans mest populära tjejer börjar umgås med det mest underliga gänget som finns. De där tre som inte har några andra vänner och hänger med den där mossige bibliotekarien? Låter det verkligen troligt? Nej inte direkt. Nu har vi ju fått vara med i utvecklingen och kan förstå hur det blivit som det blivit men Cordelia kan ju knappast ha kvar sin plats i hierarkin. I en tonårsfilm hade antagligen Xander blivit en av de coola eleverna, övergivit sina vänner och sedan behövat kräla på sina bara knän för att få tillbaka dem igen och vinna vårt förtroende. Men det här är Buffy och där är Scoobiesarna lojala medan alla andra slåss om att vara högst upp i näringskedjan. Så det var minsann på tiden att det kom ett avsnitt där Cordelia måste göra ett val. Freak eller chic, som Jenny Jones skulle ha sagt (om ni kommer ihåg henne). Tyvärr väljer hon chic, även om hennes hjärta fortfarande bultar för Xander och hon i hemlighet bär halsbandet hon fick av honom. Det som slutligen gör att hon aktivt inte bara väljer, utan även räddar, honom är en misslyckad förtrollning. Som enda opåverkad kvinna ser hon oförstående hur alla andra omkring henne slänger sig för Xanders fötter. En lättklädd Buffy försöker förföra honom i biblioteket, men till hans credit utnyttjar han inte situationen, och hennes mamma är inte sämre. Men det sorgliga i det hela är ju att även Willow blir påverkad, nu när hon äntligen kommit över honom, och det är nästan lite obehagligt att se henne sexa sig mot honom. Men när Xander dissar dessa horder av kärlekskranka kvinnor blir de våldsamma och börjar jaga honom med diverse tillhyggen. Tänk vilken tur att han har Cordelia och att hon bara blir mer kär i honom när hon får veta att han klantade sig inom kärleksmagi för hennes skull. För medan Giles, som i det här avsnittet planterar ett litet frö av förakt för Xander inombords vilket sakta gror genom seriens gång, försöker bryta förtrollingen finns hon där och beskyddar honom. Ja just det, och Buffy förvandlas till en råtta av en svartsjuk Amy och givetvis lyckas författarna komma på massor med hot för råttbuffy. Som en katt, en råttfälla och andra läskigheter. Det hade nog inte varit kul om hon hade gått all slayer på sina konkurrenters rumpor, så att säga.

Angelus förbereder en ceremoni som ska väcka demonen Acathla och suga in världen i en helvetesdimension där alla människor kommer att plågas. Buffy hittar disketten med information om hur Angel ska få sin själ tillbaka, och Willow bestämmer sig för att försöka om inte Buffy hinner förgöra Acathla. Kendra (Bianca Lawson) kommer tillbaka för att hjälpa gänget och har med sig ett speciellt svärd som behövs i kampen. Vi får även se flashbacks på Angels liv, hur han blev vampyr, hur han fick sin själ tillbaka och hur han blev medveten om Buffy.

Om jag aldrig mer får höra Boreanaz tala irländska kommer jag vara en lycklig människa. För det här är tillbakablickarnas avsnitt. Vi får se glimtar av irländska suputen Liam, mannen som efter att ha blivit biten av Darla blev Angel, oskuldsfulla och av sina visioner plågade Dru och den tuggummifjolla lilla Buffy var innan hon träffade Merrick (Richard Riehle), sin första Väktare. Men även om det så klart är trevligt att se vad det var som fick Angel att bli den plågade varelse han var innan han hade sex med sin flickvän är det något helt annat som höjer upp avsnittet för min del. Buffy hittar Jennys diskett med texten som kan hjälpa dem att återigen besjäla Angel och därför inte behöva döda honom. När de tar informationen till de andra, som hänger i biblioteket börjar alla bråka om saken. Willow tror att hon kan genomföra riten, och hennes ögon börjar lysa ordentligt när hon pratar om det, även om Giles varnar henne. Med tanke på vad som händer i senare säsongen är det ju med all rätta. Även om grälscenen är ganska kort, är den intensiv och känns obehaglig. Xander är allt annat än pigg på idén och slänger ur sig att Buffy skiter i att Ms Calendar har dött och att hon bara vill ha tillbaka sin pojkvän. Vi har aldrig sett dem vara så hårda mot varandra förut vilket gör slutet av avsnittet mycket värre.
Tråkiga Kendra har tyvärr kommit tillbaka till staden, hon är den jamaicanska slayern som aktiverades när Buffy drunknade i Prophecy Girl, för att hjälpa Scoobiesarna stoppa Angelus från att förgöra världen. Men förutom att ha med sig det enda svärd som kan skada Acathla, hinner hon inte vara mycket till hjälp. I första avsnittet av säsongen lyckas vampyrerna som följer The Anointed One lura bort Buffy så att de kan kidnappa de andra Scoobiesarna då de behövs för att återuppväcka The Master. Detta använder Angelus mot henne då han vet hennes svaghet och återigen lurar bort henne från biblioteket. Medan hon slåss mot honom ser vi hur ett gäng vampyrer, med Dru i spetsen, tar sig till skolan för att kidnappa Giles. Scoobiesarna gör sitt bästa för att försvara sig, och vi får se en riktigt rå scen där ingen utom Cordelia, som sprang för sitt liv, klarar sig oskadd. En av vampyrerna bryter Xanders arm lika lätt som ingenting (vilket får mig att tänka på vad som händer honom i säsong sju), Willow får en bokhylla över sig och hamnar i koma och Dru skär halsen av Kendra. När Buffy äntligen förstår att det hela var en fälla springer hon för allt vad hon är värd mot biblioteket för att rädda de sina, men kommer försent. Det är en av de starkaste bitarna i hela serien, mycket för att vi vet att i Buffy är ingenting heligt och vem som helst kan bli skadad eller till och med dö. Tyvärr anländer polisen till platsen, och antar att Buffy är skyldig till mordet på Kendra och Buffy måste fly.

Morgonen efter att Buffy förlorat sin oskuld till Angel vaknar hon ensam upp i hans hus. Dagen går utan att hon hör något från honom, och när de slutligen ses beter han sig som världens största svin. Han gör narr av henne och hennes förmågor i sänghalmen och stackars Buffy kan inte tro sina öron. Det hon inte vet är att deras natt tillsammans gav Angel ett ögonblick av sann lycka och att det gjorde att förbannelsen bröts. Han är nu Angelus, ond, själlös och besatt av att skada Buffy. Samtidigt måste de stoppa The Judge och Buffy luskar ut att Jenny vet mer om Angel än vad hon låtsas om.

Nu är det kört - Buffy kommer aldrig att vara lycklig igen. Tänk pÃ¥ den glada, lilla pÃ¥skkycklingen hon var i säsong ett och jämför det med den stackars desillusionerade unga kvinna hon blir här. För efter en fin natt tillsammans med sin 240 Ã¥r gamla pojkvän blir hon brutalt dumpad. Utan att inse att han inte längre är Angel försöker hon hitta nÃ¥gra bevis pÃ¥ varmare känslor hos honom, men han beter sig som om hon bara var en i raden av alla naiva flickor han brukar dra hem - och över. Nu vet ju vi att det inte är sÃ¥, och även om jag tycker synd om Buffy och tycker att SMG gör ett bra jobb kan jag inte annat än skratta. Jag var aldrig mycket för Angel, men den där Angelus? Killen har ju humor! Dessutom tycker jag att Boreanaz gör ett bättre jobb som svin än plÃ¥gad ängel. Men visst är hela scenariot hemskt, och sorgligt, hur han nu kommer ägna all sin tid till att göra Buffys liv sÃ¥ förjävligt som möligt. Hur som helst. Hon är inte den enda som fÃ¥r sitt hjärta krossat den dagen, för inne i biblioteket rÃ¥kar Willow komma pÃ¥ en stort leende Cordy och Xander kyssas. Hon lyckas med konststycket att skälla ut Xander pÃ¥ ett roligt men ändÃ¥ rörande vis, och fÃ¥r sedan in en minihämnd dÃ¥ de behöver en bil och hon smÃ¥tt giftigt pÃ¥pekar att Oz har en van (tidigare i säsongen var Xander tvungen att be Cordy om skjuts dÃ¥ han är billös). Detta leder till ännu en viktig scen i Scoobiesarnas kärleksliv. Xander lyckas pÃ¥ ett väldigt underhÃ¥llande sätt ta sig in i en militärbas med Cordelia för att sno vapen, medan Oz och Willow äntligen hamnar i en lite mer intim situation - känslomässigt alltsÃ¥. Joss skrev tydligen den scenen för att alla fan skulle börja gilla Oz och de lär nog ha fallit för honom lika hÃ¥rt som Willow gör där. Det är en väldigt gullig scen som hjälper till att placera den lille varvulven högt pÃ¥ min favoritlista, medan Xander knuffas allt längre ned. Nu har alltsÃ¥ fyra av vÃ¥ra fem par pÃ¥verkats, för jag räknar in Spike och Dru där och deras relation knakar ju absolut i fogarna när Angelus kommer tillbaka. De som är kvar är Giles och Jenny och om man tror att de ska slippa undan är man väldigt fel ute. Efter att Buffy konfontrerar Jenny angÃ¥ende hur mycket hon egentligen vet om Angel och hans förbannelse visar Giles var hans lojalitet ligger. Han är Väktare, Buffy är hans högsta prioritet, hans skyddsling, och det är det absolut viktigaste i hans liv. Nu framkallar det smÃ¥ “Men giles!”-utrop frÃ¥n mig, men jo Jenny hade faktiskt kunnat säga nÃ¥got tidigare. SÃ¥ gänget dödar The Judge utan hennes hjälp och Buffy fÃ¥r äntligen chansen att fightas mot Angelus. Tyvärr älskar hon honom fortfarande, sÃ¥ när hon fÃ¥r möjlighet att döda honom sparkar hon honom istället i nötterna. Ganska passande kanske, men om hon vetat hur han skulle sysselsätta sig resten av säsongen skulle hon nog gjort ett annorlunda val. Innan avsnittet slutar fÃ¥r vi tvÃ¥ fina scener mellan Buffy och hennes föräldrar. Ja för det är precis vad det känns som när hon snackar om det hela i bilen med Giles och han säger att han är där för henne. Den andra är givetvis med hennes mamma, hennes snälla, varma mamma, och jag är en sucker för bra scener med Joyce. Men nu är det som sagt kört, och det är nog bäst att du har näsduken redo under resten av säsongen.

Efter att ha gått i Angelus och Drusillas fälla springer Buffy tillbaka till biblioteket, bara för att finna sina vänner seriöst skadade. Willow är medvetslös, Xander har brutit armen, Kendra är död och Giles är borta. Polisen kommer till platsen och hon är nu misstänkt för mord och måste fly. På vägen hem möter hon Spike, som trött på att vara Angelus lilla hackkyckling erbjuder henne sin hjälp. Samtidigt torterar Angelus Giles för att få ur honom information om hur han ska väcka Acathla.

Att se Willow ligga likblek i sjukhussängen är inte speciellt underhÃ¥llande, och talet Xander ger för att försöka fÃ¥ henne att vakna är väldigt rörande. Deras vänskap är ganska fantastisk, sÃ¥ otroligt djup, och den bara blir starkare under seriens gÃ¥ng. Som vi vet är det ju den som räddar världen i säsong sex. Även Cordelia visar att hon blivit fäst vid sina nya vänner, vilket känns bra för man kan inte vara en hjärtlös bitch hur länge som helst! Hur som helst, Xander säger till komawillow att hon mÃ¥ste vakna, att han behöver henne och älskar henne och vi ser hur hon rycker till. Wow, har Xander verkligen fÃ¥tt henne att vakna? Men sÃ¥ är hennes första ord “Oz” och även om jag gillar honom väldigt mycket kände jag att en liten del av mig fortfarande hoppades pÃ¥ Will och Xander.
Något jag tycker om i senare säsonger är Joyce och Spikes förhållande, de förstår varandra på något vis, och här får vi äntligen se deras första civiliserade scener tillsammans. För han är redo att hjälpa Buffy döda Angelus om han och Dru får lämna staden oskadda, han gillar ju världen och vill inte förgöra den, och hon bjuder därför in honom i sitt hem för att prata. När de står utanför huset och försöker dra någon rövarhistoria för Joyce om att de är med i ett band dyker en vampyr upp och Buffy kan inte längre dölja för sin mamma vem hon är. Joyce tar det ganska lugnt till en början, och vi får se henne och Spike sitta i vardagsrummet under obekväm tystnad medan Buffy pratar i telefon. Men när hon sedan ska ut och rädda världen har informationen sjunkit in lite mer och Joyce känner att hon inte riktigt vill köpa hela slayergrejen. Det enklaste för henne är att säga att Buffy behöver hjälp, och att hon inte är välkommen hem igen om hon går därifrån. Att inse att hennes enda dotter faktiskt är en superhjälte som riskerar sitt liv varje dag är bara för mycket för henne att hantera. Men då Buffy vet att Angelus kommer att förgöra världen om hon inte gör något går hon. Det är en riktigt jobbig scen, dels att se Buffy gräla med sin mamma och dels se henne berätta hur gärna hon bara skulle vilja vara en normal tjej som hade fullt upp med pojkar och skolan, utan att Joyce är villig att förstå.
Men det är inte bara Buffster som har det tungt just nu, stackars Giles har det inte lätt han heller. Orsaken till att han blev kidnappad är för att Angelus behöver hjälp med ritualen, men hur mycket han än torterar Giles ger han inte vika. Så Dru använder sina hypnoskunskaper och får Giles att tro att hon är Jenny, vilket är grymmare än vad än Angelus kunnat hitta på. Yr av smärta och Drus konster låter han Jenny lirka ur honom att det som behövs för att ritualen ska fungera är Angelus blod. Samtidigt har resten av Scoobiesarna samlats i Willow sjukhusrum för att utföra riten som ger Angel hans själ tillbaka, vilket Xander lämpligt nog struntar i att berätta för Buffy. Allting är alltså klart för en ordentlig final. Angelus vet hur man förgör världen, Buffy är slutligen redo mentalt för att döda sin gamla älskare och Willow har möjligheten att ge oss ett lyckligt slut så där i sista sekunden som det alltid är på film. Det ser ut så ett tag i alla fall. Buffy och Angel slåss, både två ger allt vad de har, och vi får se Willow gå helt in i kraften och vara på god väg med besjälningen. Men det spelar ingen roll, för även om Willow faktiskt lyckas har portalen redan öppnats och Buffy vet vad som måste göras. Det må vara bland det sorgligaste någonsin, men det finns ingen annan utväg. Angel är tillbaka, utan att minnas vad han gjort under sin tid som Angelus, och är lite förvirrad och försvagad. Men han hinner bara utbyta några ord av ömhet med Buffy innan hon gråtande kör in svärdet i honom och Acathla för att stänga portalen och rädda världen. En otroligt rörande scen som inte bara chockar den del av en som är van vid att på TV ordnar sig alltid allting i slutet, utan även känns så jävla bra. För det är uppfriskande och medryckande och uppslukande. Den här serien är alltid bäst när Buffy mår dåligt (hehe), och efter att hon har dödat Angel har hon ingenting kvar. Snyder har relegerat henne då hon är efterlyst för mord, hennes mamma vill inte ha med henne att göra och hon har indirekt skadat alla hon älskar. Jenny är död för att hon inte pålade Angelus när hon hade chansen. Men nu har hon slutligen tagit hans liv, medan hennes två bästa vänner är i lyckliga förhållanden. Är det så underligt att hon packar sina saker och rymmer hemifrån? No sirie Bob. Se och lär, gott folk. Det är så här säsongsfinaler ska göras.

Angelus fortsätter att plåga Buffy mentalt, och visar att han har fritt inträde till alla deras hus. Detta gör att Giles börjar leta efter ett sätt att stänga ute honom. Jenny, i sin tur, jobbar på att översätta sitt folks gamla texter så att hon kan fixa allt genom att besjäla Angel igen. När hon äntligen lyckas säger hon till Giles, som precis har börjat förlåta henne, att hon har någon att berätta och de bestämmer för att ses på kvällen. Men synska Dru ser vad som är på gång, och Angelus dyker upp på skolan för att stoppa Jenny en gång för alla.

Hittills har jag varit road av Angelus, han är sÃ¥ mycket bättre än Angel, men i och med detta avsnitt börjar man faktiskt längta efter att nÃ¥gon kan mörda skiten. Han smyger in i Scoobiesarnas sovrum och tittar pÃ¥ dem när de sover, ritar av dem och lämnar alstret för dem att hitta när de vaknar. Han är besatt av Buffy, och allt som rör henne, men hon dödade honom inte när hon hade chansen och det gav hemska konsekvenser. Jag visste givetvis att avsnittet skulle komma även om jag mindes inte vad det hette. Men sÃ¥ fort Passions meny dök upp pÃ¥ tvskärmen, och man fick se en bild pÃ¥ Jenny visste jag vad som komma skulle och började direkt att mÃ¥ dÃ¥ligt. Trots att jag sett avsnittet flera gÃ¥nger satt jag och hoppades pÃ¥ att hon skulle klara sig denna gÃ¥ng. Men likt alla andra gÃ¥nger näckte Angel hennes nacke, lade henne i Giles säng, spred ut rosenblad, kylde champagne och satte pÃ¥ opera. Den scenen är bland det värsta jag sett pÃ¥ TV, sÃ¥ där hemsk att man inte ens grÃ¥ter utan bara sitter chockad. Det gör sÃ¥ ont i en när han kommer hem alldeles lycklig över att han ska fÃ¥ sin älskade tillbaka efter allt som hänt. Hans hem är förberett för romantik, och pÃ¥ bordet finns en löftesrik lapp med texten “Upstairs“. Med ett leende gÃ¥r han upp för trappan, och där ligger Jenny och stirrar tomt pÃ¥ honom med sina döda ögon. Jag är inte ens ett stort jennyfan, men ändÃ¥ sÃ¥ berör det här mig mer än alla andra hemskheter i säsong tvÃ¥. Kanske för att det ändÃ¥ är nÃ¥got som skulle kunna hända pÃ¥ riktigt. En vanlig serie skulle antagligen ha slutat avsnittet efter att poliserna har anlänt, men inte Buffy. Giles beväpnar sig och drar till Angelus lya för att hämnas i all sin Ripper-het. Jag älskar hur hÃ¥rd han är, att man ett ögonblick faktiskt tror pÃ¥ att han kan klÃ¥ Angelus. Men han är bara en helt vanlig engelsman och har turen att Buffy tar sig dit för att rädda honom. När han knuffar bort henne och skriker Ã¥t henne att detta inte är hennes fight, och hon struntar i det och istället hÃ¥ller om honom och säger “I can’t do this without you.” och de sedan grÃ¥ter i varandras armar. DÃ¥ visste jag att vad som än händer i resten av säsong tvÃ¥ sÃ¥ kommer Passion vara mitt favoritavsnitt.

Sämst avsnitt

Sunndydale High-eleverna tar emot ett gäng utbytesstudenter, men Buffys blir mördad av en mumie som tar hans plats. Denna mumie dödar genom att suga i sig folks livskrafter, och ser då återigen ut som den vackra sextonåring hon var innan hon offrades av sitt folk. Eftersom Scoobiesarna tror att Ampata (Ara Celi) bara är en utbytesstudent tar de väl hand om henne och Xander faller pladask. Men för att behålla sin ungdom och skönhet måste Ampata döda folk regelbundet, och Buffy är henne snart på spåren.
Nu när serien utvecklats och blivit så mycket mer än bara veckans monster och vampyrstoft känns avsnitt som detta och till exempel Some Assembly Required (som räddas av Jenny och Giles knoppande romans - japp, direkt översatt är skiten!) som att de hör hemma i säsong 1. Ibland blir man bara för påmind om att det här inte är kabeltv, och att utfyllnadsprogram tydligen är ett krav. Men visst, Oz gör äntligen entré, Jonathan likaså, Willow är en eskimå och Xander fortsätter att falla för monsterbrudar. Det finns ljuspunkter. Det tråkiga är ju bara att vi vet att liknande avsnitt kan göras bra, som i Go Fish, så varför ska vi behöva stå ut med avsnitt som verkar gå bakåt i utvecklingen?

Andra säsongen av Buffy the Vampire Slayer är något av det bästa du kan se på TV. Majoriteten av avsnitten är riktigt, jävla bra och de sämsta är fortfarande mycket bättre än det mesta andra som går på TV. De har en perfekt blandning av extremt deprimerande händelser, blandat med kalasbra humor som inte bara används för att det i mycket är en skrämedi* utan även för att vi ibland måste ha något som bryter den sorgliga sinnesstämningen vi fullkomligt badar i. Visst finns det en hel del moralkakor, men de serveras med mjölk och slinker ned så lätt så. Hur den här säsongen kan få något annat än toppbetyg vet jag inte. Gå och se.

* skräckkomedi - myntat av ingen mindre än jag själv. Det borde bli lika vedertaget som romkom!