Jag skäms lite för att säga det, men jag har inte följt The Sopranos. Det har liksom bara inte blivit av. När SVT först gjorde reklam för att dom skulle visa serien tänkte jag att det här måste man ju se. Men så missade jag första avsnittet av någon anledning. Sen missade jag andra avsnittet också och tänkte skit samma. Får väll se det någon annan gång. Jag har alltid varit lite av en absolutist, antingen ser jag alla avsnitt eller så ser jag inget. Senare fick jag tag på hela säsong 1 och såg första avsnittet. Jag blev sjukt besviken. Är det det här alla pratat om? Var det inte mer än så? Jag blev så besviken att jag inte hade någon som helst lust att fortsätta se på resten.

Det dröjde ett tag innan jag blev sugen igen. Men med alla skriverier och alla bekanta som ser på det och hyllar det så var det svårt att motstå. Så jag tänkte ge det ännu en chans. Men innan jag fick chansen att börja titta så kraschade hårddisken som avsnitten låg på. Så där har det varit, alltid något som kommit i vägen.

Men jag har äntligen tagit tag i det där. Under hösten har jag tittat på några avsnitt då och då. Det började när jag skulle se på Gudfadern och DVDn var så repig att den inte gick att se på. Det var flera år sedan jag såg den och jag var extremt maffiasugen. Så jag blev rasande när den inte funkade och tänkte fan heller, nått måste jag mätta mitt maffiasug med. Så kom jag och tänka, The Sopranos! Jag satte igång första avsnittet och ja, första avsnittet är fan ingen höjdare alltså. Det största intryck jag fick var att Tonys mamma var skitstörig. Men jag hade bestämt mig så jag kollade på andra avsnittet också och då såg jag vad det var alla snackade om. Det här är ju skiten!

Idag har jag legat med feber mest hela dagen och klämt halva andra säsongen. Gött mos!