| Buffy the young republican |
Jag vet, jag skulle ju ta semester. Men sÃ¥ l.. köpte jag säsong ett av Buffy the Vampire Slayer för att se vad allt hallabaloo was about. Erika har skrivit lÃ¥nga och uttömmande poster om de tvÃ¥ första säsongerna, och Mattias har sen en tid tillbaka insisterat pÃ¥ att det är bland de bästa TV-serierna han nÃ¥gonsin sett. Och eftersom jag i regel litar pÃ¥ Mattias omdöme mÃ¥ste jag erkänna att förväntningarna var rätt höga när jag satte mig ner och plöjde igenom de tre första avsnitten (Welcome to the Hellmouth, The Harvest och Witch). Men… jag ser inte riktigt samma sak. Antog först att inramningen och de plojjiga effekterna var en medveten drift med en urholkad genre, men bortsett frÃ¥n Buffys sassiga kommentarer sÃ¥ tar serien sig själv pÃ¥ ett illa passande allvar, vilket nästan är en bedrift när det handlar om nÃ¥got sÃ¥ fÃ¥nigt som en vampyrdödande 16-Ã¥ring. Men mest av allt förstÃ¥r jag inte hur Mattias McLefty inte kan se den övertydliga mossiga jävla metaforen som ligger och skvalpar i bakgrunden. Det ockulta är för det första jävligt uttjatat och har inte direkt haft nÃ¥gon subversiv kraft sen Mary Shelleys storhetstid pÃ¥ 1800-talet. I Buffy och andra amerikanska serier är det snarare ett sätt att befästa ett kristet perspektiv genom vilket ett supertydligt narrativ etableras: goda vs onda. Hennes entourage; den virrige brittiska bibliotekarien, nördtjejkompisen och smÃ¥kÃ¥te Xander, har ocksÃ¥ en tydlig funktion. Är det verkligen nÃ¥n som tror att det är en slump att hennes (frÃ¥nvarande) mamma är den enda familj hon har? Själva verket misstänker jag att den skenbart oortodoxa gruppen är en föga maskerad kärnfamilj, med bibliotekarien Giles som fadersfigur. Fast var Xanders incestuösa tendenser passar in tänker jag inte gÃ¥ in pÃ¥. Och Buffy känns deep down som en moralisk saga med konservativa kristna värderingar. Vampyr-temat har sen länge haft sexuella undertoner, och som deras utvalda nemesis blir Buffy en bastion mot precis det: kampen mellan hÃ¥lla-handen-wholesome tonÃ¥ringar och den slumrande faran i det sexuella, vampyrismen som riskerar att sprida sig (och ta över världen) om hon inte inser sitt fulla värde. I tredje avsnittet, Witch, befäster serien min Buffy-teori med ännu ett avsnitt med en tunn fernissa av ockultism, när cheerleader-tjejen med den pushiga morsan blir ett offer för häxeri. Där häxeriet, med ett underliggande motiv, blir en sÃ¥n övertydlig jävla metafor för farorna med att droger när Buffy blir dyngrak av en magic spell och lattjar sig ut ur cheerleader-laget en eftermiddag. Nä, Buffy handlar nog om det jobbiga i att växa upp, vilket är en okej premiss om det inte vore för att det är gjort ur ett sÃ¥nt mossigt jävla kristdemokratiskt perspektiv. |
| 11 april 2008 kl. 4:28 | Kommentar | |












Diskussion (17)
Det här är bra. Mycket bra. Framför allt slipper jag se Buffy själv nu, vilket jag också har funderat på. Och vilket ramaskri det kommer bli bland vampyrälskarna på tvbloggen. Polemik när den är som bäst :).
Den där kristdemokratiska övertolkningen känns bara så extremt kass om man känner till Joss Whedon lite närmre.
Och om ni läser Erikas recension så är det viktigaste som sker i säsong 1 att man etablerar karaktärerna osv.
Det riktigt bra kommer lite senare.
Så Buffy är en serie för Whedons polare bara? Ambitiöst! Men hur fan kan man ÄLSKA en sån här serie? Det är beyond mig, mr McLefty.
Om du iddes se fler avsnitt skulle du ganska snart bli överbevisad. De senare säsongerna av Buffy har inte speciellt mycket kristet i sig om man säger sÃ¥…
Men givetvis kan man hitta vilka perspektiv man vill i en tvserie… Har du bestämt dig för att se kristna klyschor kommer du ocksÃ¥ att se kristna klyschor… sÃ¥ förresten, se inte resten av serien. Det känns som om du inte är värdig
Nej nej, jag kommer nog aldrig att bli värdig.. det är för lite sekt i mig, I’m afraid.
Nej, det är inte en serie bara för Whedons polare, men hur du tolkar in den där sexbiten är svårt för mig att förstå och känns helt främmande för mig.
Det finns flera moralklyschor om droger och alkohol i serien men just det där republikanska/kristdemokratiska har du mest hittat på helt själv.
“men hur du tolkar in den där sexbiten är svÃ¥rt för mig att förstÃ¥ och känns helt främmande för mig.”
Läs- och skrivsvårigheter är ingenting att skämmas för.
Nu blir jag ju ännu mer sugen pÃ¥ att se Buffy, men det är lite med Buffy som det är med Apple känns det som. Farligt att kritisera. Kanske borde ge det en säsong…
Man bör ge den åtminstone två säsonger.
Jag har rätt mycket att säga om saken egentligen, men kommer behandla det i mina recensioner och det är nog aldrig kul att vara långrandig. Men jag vill hålla med om att det absolut finns budskap om att rökning dödar, att droger och doping inte är något man ska pyssla med och att alkohol är farligt. However, detta är ju sant, så det är inga budskap jag personligen stör mig på. Sedan så tycker jag att det passar karaktärerna att vara nyktra. Om man ska vara fördomsfull är ju sällan folk som Willow partynissar, och har man sådant ansvar som Buffy har man inte råd att vara full. Sedan vill jag bara säga att råhögerkristna nog inte gillar faktumet att en huvudkaraktär senare i serien kommer ut och har ett varmt förhållande med sin lika homosexuella partner. Skulle de gilla att könsrollerna är allt annat än traditionellt låsta? Kvinnor kan vara starka och smarta och män känslosamma, eller att författarna ofta får oss att hitta förlåtande kvaliteter i många av monstren. Tänk bara på vilken komplex karaktär Spike visar sig vara - saker är sällan som de ser ut i buffyverse.
Ja, och man bör absolut ge serien två säsonger - precis som med Angel. Se där, det blev en lång kommentar i alla fall även fast jag utelämnade mycket.
Att faktiskt dömma ut en midseason replacement serie med snäv budget redan efter 3 avsnitt känns dessutom blekt!
Ja faktiskt. För jag kan själv misstänka att jag skulle sluta kolla efter kanske Teacher’s Pet om jag inte visste hur serien skulle utveckla sig. Vissa serier mÃ¥ste fÃ¥ en ordentlig chans. SÃ¥ var det för mig när det gäller Angel. Men det kan jag skriva mer om en annan gÃ¥ng.
Skönt att fÃ¥ se en riktig sÃ¥gning av denna relativt värdelösa och bleka serie! Jag kan köpa mycket dravel, men Buffy är riktigt, riktigt trist och trÃ¥kigt. Och jag vägrar se tvÃ¥ säsonger med “karaktärsutveckling” för att det sedan kanske ska bli lite bra.
Nä, då finns det bättre saker att lägga sin tid på istället.
Jag har ju precis köpt mig säsong 1 av Buffy, tänkte börja kolla nästa vecka… vi fÃ¥r se i vilket läger jag stället mig
Buffy är bäst!! Den serien har allt, verkligen allt!!
Men första säsongen är inte lika bra som dem andra. Det är mot slutet som det blir som bäst!!
Spike är bästa karaktären, och han missar du om du slutar se efter första säsongen!!
Och förresten angående det onda vs goda, så är det ju inte rakt igenom serien. Helt plötlsigt blir den godaste av dem alla, den ondaste.
Och hennes mamma är väll inte så frånvarande? Familjen kommer ändras rätt mycket om du fortsätter titta
Jag förstår inte hur du kan döma Btvs så snabbt, efter 3 avsnitt som inte ens kan jämföras med de senare avsnitten, nu menar jag inte senare som i om 3 säsonger utan från hälften av säsong 1 och frammåt. Speciellt säsong 2, 5, 6 och 7 är helt otroliga och jag kan inte göra mer än att tycka synd om människor som går miste om detta. Jag tycker verkligen att du ska se klart säsong 1 och sedan se säsong 2, om du fortfarande har samma åsikter efter att ha sett de 2 första säsongerna så är det något fel, för jag kan garantera och lova att Btvs är det bästa som hänt tv-världen.
Lämna kommentar