Senaste avsnittet av Amerikanska The Office visade väldigt tydligt på vad det är jag älskar med serien. När vi fick se Michael hålla i olika barn så såg vi en riktig person med riktiga känslor och inte bara den överdrivna socialt missanpassade idioten vi är så vana att se. Men det är också en av seriens svagheter då den hela tiden byggs på en väldigt enkel överdriven sit-com premiss. Dom går över gränsen allt för ofta, framförallt med Michael men även med andra karaktärer. Det är synd. Man kan skriva komedier utan att gå så långt varje gång, ofta hittar man mer humor om man håller karaktärerna tillbaka lite. Men det var ändå ett ganska bra avsnitt där man fick se att hur socialt missanpassad Michael än må vara så drivs han ändå av en kärlek och en värme som dom flesta skulle skatta sig lyckliga av att ha i sitt liv. Man fick se hur kämpar med att kunna nå ut till människor med alla sina känslor. Hur han är rädd att hans känslor ska såra någon annan och att han inte vet hur han ska hantera det. Det förklarar också mycket av hans påhitt som försök att nå ut till andra men det blir så fel.
Sen tycker jag Jim och Pam funkar ganska bra också. Även om det kändes lite konstlat och krystat så tycker jag ändå skildringen av hur avståndet dom emellan gör att dom även glider isär emotionellt skildras ganska bra.
Grejen med Jim och Pam gillar inte jag, för det är bara sådant som händer på film/i TV. Om det vore jag och min sambo hade jag helt enkelt bara ringt en tid då det är rätt troligt att vi båda är lediga (och jag skulle absolut inte ringa när jag står någonstans där det är högljutt). Som kl. 8 på kvällen. Eller så kan man maila och bestämma en tid man ska snacka varje kväll, om det är så jäkla svårt att matcha. Det är väl inte så långt mellan Scranton och NY så på helgen kan man ses. Det där är bara bullshittvregler, ungefär som när någon kliver in i rummet, ser något och missuppfattar och springer därifrån och så är det kört. FOR EVER! Så skulle det aldrig bli på riktigt och det gör mig trött. Bu!
Som sagt, det känns krystat och konstlat men även om man gör allt för att inte glida isär är det sånt som kan hända på riktigt också.
Jag håller med om att sättet det händer på är dåligt, men dom känslorna som skildras tycker jag funkar rätt bra.
Men sen beror det också på var dom tar vägen med det. Än så länge funkar det.
So good……
Jag tyckte iofs att slutscenen..när Jim och Pam talar in nästan exakt samma meddelande på varandras telefonsvarare visar att de emotionellt fortfarande är väldigt nära.
Ja, på ett plan. Men i kommunikationen och närheten så glider dom isär lite. Tycker jag det känns som iaf.
Jag kan mycket väl vara i någon form av förnekelse..:)
Eftersom det är en serie, där människor aldrig riktigt får vara lyckliga, så gissar jag att det kommer bli dåligt eller ta slut mellan J o P..
Pingback: TVBLOGGEN.COM » v.3 » Blog Archive » The Office, jag saknar känslor…