Förra veckans avsnitt av Ugly Betty var kanske det bästa hittills. Det blir mer och mer tydligt att seriens allra starkast lysande stjärna är Mark Indelicato som Bettys systerson Justin. Det är helt fantastiskt skådespeleri han visar upp när han sitter tillsammans med Daniel och julpysslar samtidigt som Santos skäller på Hilda om hur fjollig hon låtit Justin bli. Så återhålsamt men ändå talande skådespeleri är inte ofta man ser ens hos vuxna skådespelare och bland barnskådisar är det nog aldrig tidigare skådat.

Hela scenen är rätt fantastisk. Santos säger det aldrig rätt ut men man vet precis vad han menar. Han går heller aldrig för långt utan det hålls på en trovärdig nivå. Daniels lite obekväma försök att ge stöd till Justin känns så äkta att jag nästan ryser bara jag tänker på det. Och i centrum sitter då Justin, han säger inget, han bara fortsätter pyssla och försöker se oberörd ut. Men jag vet inte vad han gör men det är något magiskt alltså, jag vill inte ens försöka förklara och sätta ord på det.

Det är så här Ugly Betty ska vara, äkta känslor och relationer. Krystade och tillgjorda göra-bort-sig-scener på fancy hotell är inget jag roas särskilt mycket av. Som tur är gör det med sån värme och charm att det iaf inte blir löjligt. För att inte tala om intrigerna på kontoret med Wilhelminas övertagning av företaget och Fey Summers mystiska död. Är det någon som bryr sig det minsta? Nä, jag hoppas folket bakom serien ser det på samma sätt som jag och att löjliga intriger och tillgjorda pinsamheter får allt mindre utrymme i fortsättningen.