Den senaste säsongen av Dexter inledde väldigt svagt men har hämtat upp sig allt eftersom. Jag tycker säsongen har många brister och kanske framförallt känns det som att manusförfattarna inte orkar anstränga sig lika mycket längre. Det är väldigt många fler saker som jag tycker känns som missar där Dexter gör saker som känns helt fel. Sen känns Ritas förvandling till sterotyp medeklassfru med drömmar om det stora brölloppet och andra fånerier känns bara krystat. Men trots att det kvalitetsmässigt överlag har tagit ett par kliv tillbaka så finns ändå magin kvar. Och det är magi jag går igång på. Dexters vredesutbrott i senaste avsnittet var magnifikt.

I min saknad av must-see TV så beslutade jag mig för att börja kolla på Boston Legal. Det är märkligt att det tog mig så lång tid innan jag började titta på det med tanke på hur mycket jag gillade sista säsongen av The Practice. Alan Shore och Denny Crane var helt underbara karaktärer briljant spelade av James Spader och William Shattner som jag bara inte kan låta bli att älska. Boston Legal är verkligen TV när det är som bäst på något vis. Det går en väldigt fin balansgång mellan oseriöst och seriöst men lyckas ändå vara båda sakerna samtidigt väldigt ofta. Ibland kan det bli lite fel när det är för oseriöst och seriöst på samma gång men allt som oftast hålls det en väldigt bra balans. Sen är jag löjligt förtjust i metahumor och det finns det gott om här. Det är inte ofta jag skrattar högt rakt ut men med Boston Legal gör jag det ett par gånger varje avsnitt och det är oftast åt väldigt småsaker som bara görs ellers sägs i förbifarten.
Jag har än så länge kommit drygt halvvägs in i säsong 2 men det betas av i ganska snabb takt då det är väldigt beroende framkallande. Om ni är det minsta intresserade av rättegångsserier så är Boston Legal ett måste. Och även om ni inte är det så är det en serie ni absolut bör ge en chans ändå.

Det kanske bara är jag men det är väldigt ont om must-see TV i tablåerna just nu. Dom enda serierna som visas just nu som jag sådär måste se är Dexter och The Office. Och båda serierna är långt ifrån sina glansdagar. Just Dexter har jag en del att skriva om också så det kommer något utförligare om sen. Men jag kan ju säga att manusförfattarna känns lata och mindre noggranna. The Office puttrar mest på men det var fint att se det blixtra till bitvis som senast. Nästa vecka börjar iofs 30 Rock och om det fortsätter som tidigare är det ännu en serie på listan. Men jag saknar Lost, jag saknar Veronica Mars, jag saknar fler serier att längta efter helt enkelt. Det finns i princip inga nya serier som har intresserat eller fångat mig. Har jag bara missat dom eller är det dåligt på den fronten just nu?

Senaste avsnittet av Amerikanska The Office visade väldigt tydligt på vad det är jag älskar med serien. När vi fick se Michael hålla i olika barn så såg vi en riktig person med riktiga känslor och inte bara den överdrivna socialt missanpassade idioten vi är så vana att se. Men det är också en av seriens svagheter då den hela tiden byggs på en väldigt enkel överdriven sit-com premiss. Dom går över gränsen allt för ofta, framförallt med Michael men även med andra karaktärer. Det är synd. Man kan skriva komedier utan att gå så långt varje gång, ofta hittar man mer humor om man håller karaktärerna tillbaka lite. Men det var ändå ett ganska bra avsnitt där man fick se att hur socialt missanpassad Michael än må vara så drivs han ändå av en kärlek och en värme som dom flesta skulle skatta sig lyckliga av att ha i sitt liv. Man fick se hur kämpar med att kunna nå ut till människor med alla sina känslor. Hur han är rädd att hans känslor ska såra någon annan och att han inte vet hur han ska hantera det. Det förklarar också mycket av hans påhitt som försök att nå ut till andra men det blir så fel.

Sen tycker jag Jim och Pam funkar ganska bra också. Även om det kändes lite konstlat och krystat så tycker jag ändå skildringen av hur avståndet dom emellan gör att dom även glider isäg emotionellt skildras ganska bra.

It’s Always Sunny in Philadephia var tillbaka med två lysande avsnitt häromdagen och jag hade glömt hur mycket jag ändå gillar den här serien. I det andra avsnittet när Charlie går loss totalt med sina sydstatsdialekt är hur roligt som helst. Wildcard bitches! Om ni saknar något absurt och roligt att titta på så är It’s Always Sunny in Philadephia ett måste!

I och med säsongsavslutning av Weeds, diverse säsongspremiärer och kyliga temperaturer ute så tycker jag att man offeciellt kan säga att hösten är här. Och det är tur att det är en del serier som lyser upp i höstmörkret för det känns verkligen som det behövs.

Men först tänkte jag bara säga att säsongsavslutningen av Weeds kändes ungefär lika oengagerande som hela säsongen har gjort. Det kändes som det var menat att vara dramatiskt men det känns inte som jag bryr mig längre. Det är tråkigt för det är en serie som höll klass och som fortfarande har sina sidor men när helheten inte finns blir det svårt att engagera sig.

Saturday Night Live var tillbaka och mycket efterlängtat men som alltid blir jag grymt besviken. Vissa av sketcherna håller pinsamt låg nivå. Den inledande sketchen med Sarah Palin och Hillary Clinton var riktigt bra men sen var det inte så mycket annat att glädjas över. SNL Digital Short var på sina ställen riktigt bra men saknade skämt. Weekend Update kändes ganska medelmåttigt och jag saknar verkligen Tina Fey bakom skrivbordet där. Men ändå kul att det är tillbaka.

Kitchen Nightmares är tillbaka och jag verkligen hatälskar den Amerikanska varianten. Hade dom inte redigerat sönder programmet hade det kunnat vara hur bra som helst men jag sitter bara och blir förbannad hela tiden på alla klipp på vad vi kommer få se senare i programmet. När man väl får se det är det ju inte intressant längre! Jag tjatar något fruktansvärt om det här känner jag man det spelar ingen roll, det är djävulen själv som måste ligga bakom för det förstör allt vad TV handlar om. TV reduceras ner till något som bara handlar om att få dig att se reklamen, inte programmet. Programmet i sig blir mycket sämre men chansen att någon som zappar förbi stannar kvar över reklamen blir större. När man börjar göra TV-program för att hålla kvar förbi-zappare mer än för trogna tittare har det gått för långt. Det måste få ett stopp. Riktig vilja att göra bra TV får inget utrymme längre. Allt handlar om att få så många som möjligt att se reklamen, hur många som faktiskt tittar på programmet är helt ointressant. Är det verkligen det vi vill ha? Var fan finns skaparglädjen till att göra ett program så bra som det bara kan bli? Det får inget utrymme i dagens överkommersialiserade TV-värld iaf.

Real Time with Bill Maher är högintressant då det är valår i USA och jag känner efter varje program att jag gärna hade sett en kvart till. Tillsammans med The Daily Show får man en hyfsat bra och mycket rolig koll på läget.

Här hemma i Sverige har Magnus Betnérs nya serie I Ditt Ansikte haft premiär och den nÃ¥dde kanske inte alls upp till mina förväntningar men det var ändÃ¥ riktigt roligt att se. Betnér har längre skrivit sig varm om Martin Sonneby men jag har sett honom live nÃ¥gra gÃ¥nger och aldrig varit särskilt imponerad. Det var jag inte heller här även om en del av hans ordvitsande blev riktigt roligt. Men hans uppträdande i kyrkan kändes väldigt krystat och blev aldrig särskilt roligt. Om man ska skämta “lite kontroversiellt” om nÃ¥got sÃ¥ är det fortfarande att vara rolig som är viktigast. Precis som med all humor. Och det tycker jag Betnér alltid lyckas jävligt bra med. Han är bra pÃ¥ att känna av när det inte blir roligt och dra nÃ¥gra lite mer lättköpta skämt innan han fortsätter pÃ¥ sina mindre roliga delar. Just det sÃ¥g jag ingenting av i hans uppträdande här men istället bjöd han pÃ¥ mÃ¥nga roligheter som faktiskt uppskattades av den kristna publiken. Väldigt kul och intressant upplägg pÃ¥ ett program och även om det inte alltid är jätteroligt är det kul att se hur dom jobbar och hur mötet blir med det dom skämtar om.

Sen var Hål i Väggen en positiv överraskning. 20 minuter gick ganska fort och man hinner inte tröttna på grejen innan det är slut. Jag vet inte hur många avsnitt det tar innan man tröttnar men än så länge känns det faktiskt överraskande underhållande.

Stor i Japan har jag inte sett ännu men det är jag lite nyfiken på precis som Lilla Landet Lagom som startar på lördag. Även Ann Söderlunds nya program Världens Härligaste Män där hon undersöker hur män fungerar väcker min nyfikenhet men knappast på ett positivt förhoppningsfullt sätt.

Snart börjar ocksÃ¥ It’s Always Sunny in Philadephia, How I Met Your Mother, My Name Is Earl, The Office, Ugly Betty, The Simpsons, Dexter, Family Guy och American Dad.
Något jag missat, glömt? Påminn mig!

Så var första installationen av Kanal5s nya lekprogram avklarat. Den tyska importen har fått oförskämt bra tittarsiffror (över 700 000) och det blir totalt 9 avsnitt i höst, med 1 utmanare varje vecka som slåss tisdag-torsdag i tre veckors tid.

De sÃ¥g ut som tvÃ¥ tomtenissar ur ett luciatÃ¥g i finalen, jublandes och ivrigt peppande, med lekledare Oldsberg som med sedvanlig schvung presenterade momenten. Grabbarna vann första matchen först i sista grenen, men det var nästan orimligt jämnt upp till finalen som visade sig vara… strutboll. Ni vet, en liten strut med en boll och sÃ¥ en knapp som skjuter ut en plastboll som man ska fÃ¥nga.

Antiklimax till trots är det ändå småkul underhållning och för alla som läst Två nötcreme och en Moviebox kan det inte vara någon överraskning att grabbarnas TV-produktion börjar luta åt det myspysiga DDR-Sveriges breda folkliga underhållning. De verkar vilja återskapa 80- och 90-talets lördagsunderhållning, men med kvalitet och testar nya grepp med 2000-talets ärrade tittare.

Men kommer det att fungera i längden?

En scen med oralsex upprör moraltanterna i USA, “Vi har fÃ¥tt reaktioner frÃ¥n mängder av upprörda tittare som verkligen blivit störda av vad de fick se. Det är en rak höger i ansiktet pÃ¥ tittarna.” säger Parents Television Councils ordförande Tim Winter. Jag har en mycket enkel lösning. Om man blir upprörd av vad man ser pÃ¥ TVn, byt kanal eller stäng av. Alla dina problem lösta.

Jag blev rätt glad när jag såg att det fanns ett nytt avsnitt av Entourage att kolla på i förmiddags, en mer underhållande och lättittad serie får man leta efter. Visst finns det många inslag av mindre behaglig karaktär men dom glider ner förvånansvärt lätt. Men i säsongspremiären var det ingenting som kändes lätt. Små karaktärsförändringar kändes mest krystade, ingen känsla och scenerna kändes stolpigt filmade. Som den nästan skrattretande dåligt uppsatta walkie talkien på stranden. Det minsta jag väntar mig av Entourage är kvalitet och när man inte ens bjuds på det faller mycket väldigt lätt.
Det kanske blir bättre allt eftersom men med en så här dålig säsongspremiär sjönk mina förhoppningar på serien som en sten.

Det var då en väldigt lång tid sedan jag bloggade här. Jag har försökt några gånger men inget har engagerat mig nog att blogga om. Och då hade man ju hoppats att några av våra extraskribenter skulle skriva lite, men icke! Här är iaf lite blandade småtankar som grott under sommaren.

Den senaste säsongen av Penn & Teller: Bullshit! var ännu ojämnare än det brukar, bra avsnitt blandade med pinsamma bottennapp. Tröttsamt insparkande av öppna dörrar utan finess och humor blev det allt för mycket av. Men på sina ställen funkar det ändå som ett bra inlägg i debatten på något sätt.

Weeds tycker jag inte alls funkar längre, jag saknar Conrad, jag gillar inte romansen mellan Nancy och borgmästaren. Inte ens Doug och Andy känns särskilt roliga. Doug ibland men som helhet känns det helt enkelt inte bra. Shane däremot är kul men Nancys moralpanik kändes lite trist. Silas har väll sina sidor också men som helhet blri det bara så platt. Jag minns att jag verkligen såg fram emot varje avsnitt dom första 2 säsongerna men sen har det bara allt mer kännts som slötittning.

Mythbusters har jag redan klagat på 10.000 gånger och det fortsätter ha samma brister men jag fortsätter titta för en del saker är roliga och intressanta.

Sommarens mysigaste tv-tittning har faktiskt varit Psych, även om jag inte vill gå så långt som Weird Science Kjell. Men det är en otroligt charmig lättsedd serie med mycket humor och värme. Det är ingen serie jag känner att jag vill sträcktitta på men att se lite då och då funkar utmärkt.

Den här säsongen av Last Comic Standing fanns det en del att skriva om också men det blev aldrig av. Som vanligt mycket svagt finalfält där den enda som verkligen stod ut var Jim Tavare. Han var bitvis riktigt riktigt bra. Även om jag tyckte Iliza bara visade upp svagare och svagare material så blev jag ändå glad över att hon vann på något sätt. Marcus hade en del bra grejer men jag tyckte det blev för stort glapp mellans hans imitationer och hans övriga material. Jeff Dye har en väldigt charmig stil och med det där utseendet kan han gå långt om han fortsätter jobba på sina skämt. En rätt trevlig säsong faktiskt som började gallra bland finalisterna väldig bra. Satte dom på prov på olika sätt som funkade bra. Sen kollapsade alltihopa och upplägget i dom 3-4 sista avsnitten var ju bara kaos.

Senaste säsongen av Top Gear var en klar besvikelse även för mig. Kändes väldigt ovant att inte bli impad ordentligt en enda gång på hela säsongen. Det var fortfarande trevlig TV och 6 avsnitt är bara för kort. Men för att vara Top Gear var det väldigt slätstruket.

Det var en liten summering av sommarens TV och nu ser vi glatt fram emot höstens TV. Dexter är det som lockar allra starkast och oj vad det suger i magen. Först ut är dock Real Time with Bill Maher som drog igång igår men det har jag ännu inte sett.