Sanningens Ögonblick har fått en del uppmärksamhet i t.ex Aftonbladet vilket gjorde mig lite nyfiken och jag laddade hem första avsnittet. Det är verkligen fascinerande att titta på. Det har helt och hållet tagit bort själva tävlingsmomentet som man sett i andra typer av program som t.ex Dokusåpor och sådär. Här kör man med helt öppna kort. Det är lite som Fear Factor där man helt enkelt ska utsätta sig för så mycket förnedring som möjligt i utbyte mot pengar. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om programmet, å ena sidan är det rätt vidrigt men å andra sidan är det både spännande och fascinerande. Det är faktiskt ett intressant historiedokument om dagens samhälle då man får ta del av vilken typ av ämnen och lögner som är viktiga för dagens människor att hålla för sig själv vilket jag tycker säger en hel del om det samhälle vi lever i.

The Office har jag verkligen saknat under strejken och jag var väldigt glad när det äntligen var tillbaka för snart tre veckor sedan.

Det första avsnittet efter uppehÃ¥llet var dock inte alls särskilt lyckat enligt mig. Visst bjöd det pÃ¥ en hel del roligheter men det kändes alldeles för extremt som “välkommen tillbaka”-avsnitt. Det var ett avsnitt som man hade behövt bygga upp till med lite mer smÃ¥gräl och andra saker mellan Michael och Jan. Att helt plötsligt Ã¥terse gänget i en sÃ¥ pressad och pinsam situation kändes mest jobbigt faktiskt. Jag blir lite irriterad pÃ¥ att författarna inte verkar fatta att The Office är som bäst när inget ovanligt händer. Dom verkar lite egotrippade och vill överträffa varandra med tokigheter men det blir bara helt fel. Vanlig kontorslunk med lite upptÃ¥g och andra mer subtila saker för att bygga upp saker till den här typen av avsnitt är nÃ¥got som jag tycker hade funkat mycket bättre.

Senaste avsnittet var betydligt bättre då det var mer återhållsamt och det bjöd på en av dom finaste scener jag tror jag någonsin sett i tv-sammanhang. I slutet när Jim böjer sig ner för att knyta skon blev jag så pirrig att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Så nog briljerar The Office ibland, men dom borde försöka hålla sig tillbaka lite mer. Ser fram emot dagens avsnitt och hoppas dom är inne på min linje.

Jag vet, jag skulle ju ta semester. Men så l.. köpte jag säsong ett av Buffy the Vampire Slayer för att se vad allt hallabaloo was about. Erika har skrivit långa och uttömmande poster om de två första säsongerna, och Mattias har sen en tid tillbaka insisterat på att det är bland de bästa TV-serierna han någonsin sett. Och eftersom jag i regel litar på Mattias omdöme måste jag erkänna att förväntningarna var rätt höga när jag satte mig ner och plöjde igenom de tre första avsnitten (Welcome to the Hellmouth, The Harvest och Witch).

Men… jag ser inte riktigt samma sak. Antog först att inramningen och de plojjiga effekterna var en medveten drift med en urholkad genre, men bortsett frÃ¥n Buffys sassiga kommentarer sÃ¥ tar serien sig själv pÃ¥ ett illa passande allvar, vilket nästan är en bedrift när det handlar om nÃ¥got sÃ¥ fÃ¥nigt som en vampyrdödande 16-Ã¥ring.

Men mest av allt förstår jag inte hur Mattias McLefty inte kan se den övertydliga mossiga jävla metaforen som ligger och skvalpar i bakgrunden. Det ockulta är för det första jävligt uttjatat och har inte direkt haft någon subversiv kraft sen Mary Shelleys storhetstid på 1800-talet. I Buffy och andra amerikanska serier är det snarare ett sätt att befästa ett kristet perspektiv genom vilket ett supertydligt narrativ etableras: goda vs onda.

Hennes entourage; den virrige brittiska bibliotekarien, nördtjejkompisen och småkåte Xander, har också en tydlig funktion. Är det verkligen nån som tror att det är en slump att hennes (frånvarande) mamma är den enda familj hon har? Själva verket misstänker jag att den skenbart oortodoxa gruppen är en föga maskerad kärnfamilj, med bibliotekarien Giles som fadersfigur. Fast var Xanders incestuösa tendenser passar in tänker jag inte gå in på.

Och Buffy känns deep down som en moralisk saga med konservativa kristna värderingar. Vampyr-temat har sen länge haft sexuella undertoner, och som deras utvalda nemesis blir Buffy en bastion mot precis det: kampen mellan hålla-handen-wholesome tonåringar och den slumrande faran i det sexuella, vampyrismen som riskerar att sprida sig (och ta över världen) om hon inte inser sitt fulla värde.

I tredje avsnittet, Witch, befäster serien min Buffy-teori med ännu ett avsnitt med en tunn fernissa av ockultism, när cheerleader-tjejen med den pushiga morsan blir ett offer för häxeri. Där häxeriet, med ett underliggande motiv, blir en sån övertydlig jävla metafor för farorna med att droger när Buffy blir dyngrak av en magic spell och lattjar sig ut ur cheerleader-laget en eftermiddag.

Nä, Buffy handlar nog om det jobbiga i att växa upp, vilket är en okej premiss om det inte vore för att det är gjort ur ett sånt mossigt jävla kristdemokratiskt perspektiv.

Suttit och apatiskt stirrat in i skärmen som en schimpans i ett par dagar nu, allt för att försöka samla tankarna och få ihop något läsvärt om fantastiskt roliga Gavin And Stacey, vars första säsong snart är över på SVT och andra säsong går för full rulle på brittiska BBC3. Men det går fan inte, mer än att säga att det är stundtals briljant och kanske den bästa humorserie som går just nu, alla kategorier. Och eftersom den här bloggen inte står och faller med mig så tänker jag att det är bäst att lämna det så och i fortsättningen enbart sköta den administrativa biten den närmsta framtiden.

Men lite kortisar innan jag tar “bloggsemester”.

HBOs miniserie John Adams, om en av USAs founding fathers och senare vice president och president. Hur bra som helst - i början. Paul Giamatti i titelrollen. Rättegångsscenen i den första delen var helt lysande! Också snyggt, välproducerat och värt att ge en chans om man har det minsta historieintresse, även om de ibland är på gränsen till det chauvinistiska. För det mesta verkar de dock ha valt att undvika de värsta klyschorna och gjort det hyfsat nyanserat i skildrandet av konflikten.

Och så började fjärde och sista säsongen av Battlestar Galactica i lördags. Har man hängt med hela vägen så vill man nog veta hur det spelar ut sig, men jag behåller de peppiga adjektiven för mig själv, thankyouverymuch.

Jag gillar verkligen Carina Berg och har gjort det väldigt länge. Jag var en av fÃ¥ som verkade uppskatta och tycka om Lilla vi (tar stor plats…) som annars mest blev toksÃ¥gat. Mina förväntningar pÃ¥ Berg Flyttar In har varit väldigt blandade, Ã¥ ena sidan tycker jag verkligen om Carina Berg och upplägget är lite intressant men Ã¥ andra sidan är det rätt ointressanta personer hon ska bo hos.

Det hela blev lite som jag fasade över att det skulle bli, helt enkelt folkkära kändisar som har det trevligt tillsammans. Nämen gud så trevliga vi är båda två nämen hoppsan kom du på besök nämen gud så trevligt. Det hela blir iaf för mig snabbt väldigt trist. Bitvis är det intressant att få en lite personlig inblick i någons liv men just Lasse Berghagen intresserar mig på sin höjd måttligt. Berg lyckas då och då charma mig totalt med lite roliga voiceover-kommentarer och andra småsaker som visar hennes starkare sidor. Dom knappa 22 minutrarna programmet varar tar dessutom slut riktigt fort. Men jag tror nog Carina Berg siktar lite högre än att bara producera 22 gemytliga minuter med en folkkär kändis som passar in i ett typiskt fredagsblock. Men något mer än så lyckas hon tyvärr inte leverera i första avsnittet. Hoppas det blir intressantare och bättre när hon hälsar på hos någon annan.

Efter strejken och vinteruppehållet känner jag mig fortfarande lite ur form. Det känns så ovant att skriva och göra allt det man brukar göra. Just nu finns det massor att skriva om och hålla ögonen på. Ny säsong av 100 Höjdare (stor besvikelse hittils), nya komiker i Parlamentet (Soran Ismail är riktigt bra), ny säsong av South Park (fortfarande riktigt bra och roligt), ny säsong av Hells Kitchen (jag kan inte få nog av Gordon Ramsey), Sverige Pussas och Kramas är äntligen igång (Schyffert är stjärnan svensk tv-humor kretsar kring), Lewis Black Root of All Evil är en ny serie där lite olika komiker får visa upp sig man kanske borde skriva något om, ny spännande säsong av The Ultimate Fighter, My Name Is Earl är tillbaka imorgon, Lost finns det alltid saker att skriva om och lite annat smått och gott.

Länge har man kunnat skylla på att det inte funnits så mycket att skriva om men nu är det dags att ta sig i kragen och börja blogga ordentligt igen, det är härligt med TV!

För ungefär två veckor sedan tipsade jag om en intromusik quiz jag hittat på filmtipset.
Döm av min förvåning när jag surfar in på tvplaneten idag och läser följande text:

“Klarar du tv-introna?”

TV-bloggen har gjort ett urkul test - som kräver en del knak i huvudet.

Som sedan länkar till en bloggpost på deras blogg som länkar till quizen.
Det är ju sannerligen inte dom som gjort testet utan någon helt annan.
TV-bloggen har hittat ett urkul test eller något kanske man kan skriva.
Varför skriver man att man har gjort det i blurben på sidan när det framgår i bloggposten att det är ett test man fått länkat till sig?

Det här är bara ett litet tips. Om du har många serier att hålla reda på vill jag bara slå ett slag för tjänsten Calendar for TV. Där kan du hålla koll på alla dina serier och se när de sänds i USA på svensk tid. Ja ni fattar. En bra sida för dig som vill ha enkel överblick bara.

Så tillbaka till arbetet nu. Se så.

Även om tv-strejken är över så ligger dom flesta serier fortfarande i ide och jag har ingen gammal serie att slökolla på för tillfället så när nya säsongen av Top Chef drog igång nyligen tänkte jag att det var lika bra att ge den en chans. Jag gillar ju mat, matlagning och TV så det borde vara en hyfsat lyckad kombination tycker man.
Det är det också, Top Chef bjuder ju inte på must-see TV men det funkar att titta på. Det blir lite väl mycket intryck och svårt att bedöma något på egen hand när det är så väldigt många tävlanden här i början. Men så brukar det vara i alla dokusåpor av olika slag. Jag tänker iaf fortsätta titta om jag inte har något bättre för mig.

Del tvÃ¥ i improviserade serien “rör inte mitt SVT”.

20:00 Uppdrag granskning (SVT1)
Undersökande journalistik när den är som Janne Josefssonsk…ast..e? AlltsÃ¥ bra. Och lite irriterande sÃ¥där. Ikväll om den svenska kött-industrin ur ett miljöperspektiv.

20:30 Filmkrönikan (SVT2)
Fortfarande hyggligt bra program om film, trots att de har fått en del kritik med the sharp end of the stick den här säsongen. Med fihnlandsvenskahn Andrea Reuter och den där P3-killen Med Frisyren. Hallå killen, det är svensk public service, inte boardwalken i Hollywood! Du får se normal ut!

21:30 Morgonsoffan (SVT1)
Nytt humorprogram med Johan Glans, David Batra, Petra Mede, Björn Gustafsson och så en del andra komiker vi inte bryr oss om.
Min gissning? Det kommer ÄNTLIGEN ett genuint roligt humorprogram. Glans och Batra liksom! Det är som att ha Batman och Superman i samma film!

22:50 The Sarah Silverman program (SVT2)
Sarah Silverman = tokrolig. Punkt.

23:45 Brotherhood (SVT2, direkt efter!)
Hyllad serie som jag dock inte sett. Från HBO, så redan där vet man att det kommer att vara ramla-baklänges-bra. Men jag tänker se. Nån gång. (Inte ikväll.)