Jag sade att jag skulle ge Jericho en chans eftersom jag är svag för postapokalyptiska scenarion och Skeet Ulrich, och hur ett samhälle skulle reagera och vad man skulle göra om en sån sak hände. Hur skulle man själv och samhället reagera? Jag tycker hela det upplägget är väldigt intresant, coolt och spännande, men, det är väl också det enda som jag tycker är bra. Första avsnittet gick mest ut på att etabla karaktärerna och relationerna och hade riktig potential. Men som jag fruktade så blir det inget med den. Det blev patetiskt och pinsamt rätt omgående. Det finns en scen som förklarar precis allt som är fel med serien i sig och även med amerikansk film och tv i allmänhet:

Scen 1: På baren så är det massa folk som inte vill ta sig till stadens skyddsrumm för att komma undan det radioaktiva nedfallet trots uppmaningar från bartendern. Borgmästarens son är där och säger åt alla att söka skydd, han beordrar dom och blir utskrattad för att han är så löjlig, och vi får se en av årets sämsta skådespelarprestationer inom amerikansk tv när den stöddiga tuffa biljardspelande barbesökaren säger något i stil med: ”Om det är menat att jag ska dö av en kärnvapenexplosion så gör jag det här, spelandes biljard med mina kompisar.” Musiken ändras och blir pinsamt överdramatisk, borgmästarens son får ett bestämt och gravallvarligt (läs skrattretande) ansiktsuttryck och börjar hålla ett tal riktat till tuffingen: ”Men du kommer inte dö av en kärnvapenexplosion, du kommer dö av radioaktivitetsförgiftning, dom första timmarna kommer du kräkas, ditt hår kommer lossna i stora tussar, du kommer få blåsor på din hud och dina organ kommer att kokas innifrån” samtidigt som han håller sitt lilla tal så ändras musiken och ansiktsuttrycken på alla i baren, och tuffingen är inte längre så tuff…

Jag mådde fysiskt illa, hur kan man skriva något så dåligt? Jag gråter inombords när jag tänker på hur mycket underutnyttjad talang det finns i Hollywood när jag ser sån här skit. Det var synd men inte helt oväntat att den skulle kliva i den fällan.

Men det finns nog med saker att se på TV ändå, framförallt på Torsdagar, som t.ex My Name Is Earl, The Office och CSI, så ingen större förlust egentligen.

Och på tal om CSI, dom har som ni kanske märkt försökt sig på ett lite nytt berättargrepp i den här säsongen, det tycker jag är bra och roligt, men avsnitten har inte varit så jättebra hittils, Grissom har inte fått skina som han brukar eller ingen av karaktärerna har kommit in i matchen riktigt, och jag blev inte direkt gripen av händelseförloppet med kidnappningen, dessutom var det över bara så där. Så, får hoppas det tar sig lite bättre i fortsättningen.

Och en annan torsdags-serie som också verkar ha provat ett lite nytt grepp är My Name Is Earl, men har inte heller lyckats riktigt. Det är bra att dom förnyat greppet lite, det blev rätt tjatigt i längden med samma upplägg varje avsnitt, men jag tycker inget riktigt nått upp till standard hittils den här säsongen. Visst, kul och bra, men jag har högre krav än så.

The Office däremot inte bara håller samma höga klass som den förra utan det är en helt annan dynamik nu när Jim inte är kvar på kontoret längre, och hans och Pams små detaljer som är så där charmigt subtila och funkar så bra med mockumentär upplägget. Och Steve Carell är så härligt pinsam som chefen, han har gjort sig en helt egen karaktär och jag tycker inte det är rättvist att jämföra med det brittiska orginalet som är upplagt på ett helt annat sätt.

Inatt är det säsongspremiär för Saturday Night Live och jag är riktigt nyfiken på att se vilka komiker som kommer ta mest plats, hur Weekend Update kommer vara utan Tina Fey och hur serien i allmänhet ser ut utan Tina Fey som huvudförfattare.

Jag upptäckte att jag missade premiären av Studio 60 on the Sunset Strip förra veckan, men det gjorde inget för då fick jag 2 avsnitt idag istället.

Studio 60 on the Sunset Strip verkar vara en riktig storsatsning från NBCs sida i ett försök för att om inte återta tronen som #1 iaf åter bli en av dom 3 största. Innan jag pratar mer om serien i sig så är det ganska intresant att se ur NBC satsar för att föröska få fler tittare. För bara 5 år sedan så var NBC kungar, dom andra 3, ABC, CBS, FOX, hade inte mycket att sätta emot serier som Friends, Fraiser, E.R med flera. Men Friends och Fraiser tog slut och ER har tappat mycket tittare dom senaste åren. Och dom andra bolagen har försökt komma med nytänkande serier för att hitta något nytt, och det har lyckats. ABC med Lost, Desperate Housewives och Grey’s Anatomy m.fl., CBS med CSI och dess spinoffs, Without A Trace, Survivor, Cold Case och Two And A Half Men m.fl. och så då FOX med serier som 24, American Idol, m.fl.

Men nu har NBC verkligen satsat hårt den här säsongen för att klättra tillbaka, dom har riktat sig väldigt hårt mot ungdomar och om ni besöker siten Youtube har ni kanske märkt att NBC gör sig påmind lite här och var där, dom har youtube klipp som inslag hos The Tonight Show with Jay Leno och gör rekam för sina serier på sidan på flera olika sätt. Men, det spelar ingen roll hur mycket reklam du gör om du inte har serier som folk tycker om att erbjuda.

Så, är Studio 60 on the Sunset Strip en serie som kan hjälpa NBC att återta tronen? Med skådespelare som Matthew Perry (Friends), Amanda Peet (massa filmer), Bradley Whitford (The West Wing), D.L. Hughley (The Hughleys), Nate Corddry (The Daily Show) och många andra mer eller mindre kända ansikten så verkar det iaf som dom försöker. Serien utspelar sig bakom kulisserna på ett påhittat Saturday Night Live liknande sketchprogram och vi får följa allt som pågår där. Matthew Perry och Bradley Whitford funkar utmärkt ihop och känns helt naturliga ihop direkt, Amanda Peet gör rollen som ny VD på bolaget riktigt bra och det är överlag riktigt bra skådespeleri och allting är väldigt välgjort. Det bjuds inte på så mycket skratt direkt utan det är mer väldigt underhållande och välgjort drama. Vi skrev nyligen om The Daily Show som språngbräda, och ännu ett exempel är att nu har Nate Corddry en av dom större rollerna i den här storsatsningen. Men även om jag tycker serien var riktigt bra och kommer följa den så tror jag inte den kommer nå ut till en väldigt bred publik, men, vi får väll se.

Sen är det lite lustigt att Tina Feys (Saturday Night Live) nya komediserie 30 Rock, som har premiär på NBC om 2 veckor också utspelar sig bakom kulisserna på ett live-sketchprogram.

Och Tina Fey har då slutat på Saturday Night Live där hon var huvudförfattare och det har varit väldiga omstruktureringar där sedan förra säsongen, folk har fått sparken och varit bråk och grejer, har inte följt det hela så noga men det ska bli intresant att se vilka som blir dom komiker som tar mest plats den här säsongen. Säsongspremiär är det nu på lördag med Dane Cook som värd och The Killers som musik.

Men hoppsan, jag glömde visst att nämna att amerikanska The Office är tillbaka för ännu en säsong. Och även om den inte håller samma klass som det brittiska orginalet så är den bland dom bästa amerikanska sitcoms på TV just nu, om inte den allra bästa. Efter att den från början led av svår identitetskris där den inte visste hur mycket den skulle härma orginalet så har den funnit sig själv och sin egen humor. Och nu känns den väldigt säker på sig själv och funkar riktigt jävla bra, säsongspremiären var riktigt riktigt bra och det är så många fantastiska små detaljer som gör serien något utöver det vanliga.

En annan bra sitcom som hade säsongspremiär igår är My Name Is Earl, som även om det fortfarande är bra och roligt känns lite uttjatat redan, eller det var nog bara ett inte särskilt bra avsnitt, väldigt svagt för att vara en säsongspremiär.

Sen är jag riktigt imponerand av hur BRA Extras är, det är inte bara fruktansvärt roligt utan det är bra på riktigt också, hur Andy verkligen lider av att göra en serie han själv tycker är usel och hur dåligt han mår när han blir kritiserad. Det var fan starkt när han i slutet gick till fansen för att få bekräftelse…

Eftersom jag är löjligt förtjust i post-apokalyptiska scenarion så var jag tvungen att kolla på premiäravsnittet av den nya CBS satsningen Jericho. Serien utspelar sig i en liten ort i kansas efter att flera kärnvapenexplosioner runt om i USA har slått ut det mesta av samhällets grundpelare. I första avsnittet så presenteras vi för huvudkaraktärerna och relationerna etableras. Sen smäller det, ingen vet vad som händer och vilken omfattning det har. Jag var lite skeptisk men den klarar sig hyfsat från att gå allt för djupt i dom vanliga fällorna. Skeet Ulrich som jag av någon anledning är rätt förtjust i har huvudrollen och gör den bra. Får se om serien lyfter sig när det drar igång på allvar.

How I Met Your Mother hade säsongspremiär i måndags, även om jag inte tycker den är så himla bra så fastnar jag ändå, dom 3 manliga ledande rollerna och Alyson Hannigan har en jäkla charm och karisma allihop, sen är serien klippt och uppbyggd på ett sätt som gör att den får ett härligt driv. Så det funkar bra som slapp sit-com.

Inatt är det säsongspremiär för CSI, My Name Is Earl och CBS nya rättegångsdrama Shark som jag hade tänkt kolla in.

Under inspelningen av kommande säsong av Top Gear skulle Richard Hammond slå någon typ av hastighetsrekord när någonting gick snett och han tappade kontrollen över bilen och voltade i runt 450 kilometer i timmen. Läkarna säger att läget är kritiskt.
Trots att jag är helt ointresserad av bilar egentligen så är Top Gear bland det bästa och roligaste som går på TV. Det vore väldigt synd om Hammond inte klarar sig, inte bara för oss tittare, utan kanske framförallt för hans fru och två döttrar. Jag hoppas iaf att han klarar sig och kommer tillbaka.

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,890951,00.html

Update: Läkarna säger nu att läget är stabilt, så det verkar som han överlever iaf.

Update2: Han ska tydligen ha fått någon hjärnskada, hoppas bara det inte är för allvarligt. Läs mer på BBC.

Update3: Aftonbladet har en lite längre artikel.

Update4: Jeremy Clarkson skriver om sin kollega och vän. Och enligt The Sun så har Hammond varit uppe och gått.

Update5: Aftonbladet har en artikel om Hammonds tillfrisknande, hoppas han inte får några allvarliga men och att inga oförutsedda komplikationer uppstår.

En av mina absoluta favoriter sen nåt år tillbaka är The Daily Show. Visst tillskriver jag min man-crush på Jon Stewart lite av äran, men faktum är de lyckas leverera, oftast 4-5 gånger i veckan (med reservation för ett par uppehåll per år). Stewart som tog över efter Craig Kilborn (”vem???”) har dragit upp showen från periferin till en av USAs mest populära talkshows de senaste åren.

Men det jag tänkte på var – hur bra är inte showen som språngbräda för ”unga” skådisar slash komiker idag? Steve Carell (The 40 Year Old Virgin, The Office) fick sitt genombrott som en av showens ”korrespondenter”. Stephen Colbert fick sin egen spinoff-show på samma kanal, The Colbert Report. Ed Helms och Rob Cordry är de senaste, Helms med en ny roll i The Office och Cordry i FOXs The Winner (plus att han nyss kom ut med Blackballed: The Bobby Dukes Story, en rätt ljummen indie-komedi).

Vilka går vidare till fame bland dagens korrespondenter? John Hodgman har redan en karriär som författare (och så gör han dom där mysiga reklamfilmerna för Apple), så kanske står Jason Jones ”på tur”?

Själv ser jag gärna mer av Demetri Martin.

Oj då, jag hade helt missat att Extras var tillbaka. Och OJ vad den är BRA! Det är så synd att det bara är 6 avsnitt per säsong, men å andra sidan är det väll därför det håller så extremt hög kvalitet. Orlando Blooms gästroll som sig själv är hysteriskt rolig. Har ni inte sett Extras är det ett måste, min favorit från säsong 1 är nog det med Patrick Stewart.

Mythbusters hade som sagt säsongsavslutning i veckan med en 2 timmars special om hollywoodmyter, eller, 2 timmars special, 1½, och en halvtimme av den tiden gick åt till att visa vad som kommer senare och visa samma klipp om och om och om och om och om igen. Vad fan håller producenterna på med där egentligen? Det brukar störa mig litegrann i vanliga avsnitt, men det blev löjligt tydligt i ett 2 timmars avsnitt. Program på Discovery brukar ofta vara kippta på det sättet, vilket jag tycker förstör som fan. Aja, en liten rant bara… Men det var roliga mytknäckningar ändå, väldigt underhållande och samtidigt informativt program det där.

På söndag har Robot Chicken säsongspremiär också, eller säsongsfortsättning eller vad man nu ska säga, första avsnittet efter ett längre uppehåll är det iaf.

Sen i nästa vecka är det säsongspremiär för How I Met Your Mother, C.S.I. och My Name Is Earl med flera, men mer om det då…

Oj, btw, glömde bara att nämna att även om jag tyckte första avsnittet av Happy Hour var lite kul och hade potential visade andra avsnittet att den potentialen aldrig kommer att utnyttjas, så den kan ni lika gärna låta bli…

Det är en otroligt skön lineup som Fox stoltserar med på söndagskvällarna.

The Simpsons är efter 18 säsonger fortfarande riktigt kul, många klagar på att det har blivit så dåligt på sistone, men även om dom kanske har sina absoluta höjdpunkter bakom sig så är det fortfarande riktigt smart och roligt.

Family Guy och American Dad! är tillbaka och lika bra som alltid, inget mer att säga om det.

Jag är mycket glad över att The War at Home fick fortsatt förtroende trots en massa upprörda protester från stockkonservativa kärringar. Serien blev till och med utnämnd för den mest omoraliska och familjefientliga serien förra året, vilken ära! Jag hoppas bara att dom inte låter Larry spåra ut FÖR mycket, det kan dom lämna åt Kenny, som jag förövrigt hoppas vi får se mer av den här säsongen.

Sen måste man också nämna att även svensk TV har några riktiga guldkorn, Kvarteret Skatan är tilbaka för en tredje säsong och har lagt om lite från att vara ett rent sketch program till att mer fokusera på Frida (Vanna Rosenberg) & Magnus (Johan Glans) och Kristina (Anna Blomberg) & Ulf (David Batra) samt Jenny (Rachel Mohlin) och deras relationer och liv. Ulf är förövrigt en av världshistoriens bästa och mest underskattade karaktärer, ta bara den här guldklimpen från senaste avsnittet: ”Jamen visst det är ju ett sånt där pyramidspel. Det har man ju hört talas om. Nu kommer alla våra drömmar att slå in.”

Idag är det säsongsavslutning av Mythbusters och det genom ett 2 timmars special om hollywoodmyter, det ser man fram emot!

Ja, som ni kanske märkt så har aktiviteten inte direkt ökat på sistone, men, sen är det heller inga serier som går just nu att skriva om heller.
Men jag har iaf kollat in lite nya sit-coms.

‘Til Death t.ex är en ny sit-com om livet som gift, eller ny och ny, samma gamla vanliga stela könsroller och samma gamla tråkiga äktenskapsproblem som alltid, har vi inte sett detta för mycket redan? Huvudrollerna har iaf han som ligger med Stiflers mamma i American Pie filmerna och Raymonds gigantiska brorsa från Alla älskar Raymond, fruarna spelas av, eller ingen som bryr sig ändå, dom är bara bihang och inga egna individer, utan dom är fruar helt enkelt.

Lite roligare var Happy Hour, en annan sit-com som precis hade premiär, kille blir dumpad av sin tjej och flyttar in hos den lite excentriske mannen ovanför. Crazieness happends! Eller nått, jaja, lite småkul iaf om man har 20 minuter att döda…

Sen var det Teachers som jag missat, ingen höjdare direkt den heller men den hade iaf lite driv och en rätt bra syn på skolan, fast så där lagom vågat då förstås. Sarah Alexander från Coupling har en av rollerna, men funkar inte alls lika bra som där. Coupling är förövrigt ett måste om ni inte sett den, helt hysteriskt rolig relationskomedi.

Men idag har The Simpsons, American Dad!, Family Guy, The War at Home säsongspremiärer och det ser jag verkligen fram emot att se på imorgon!

ÄNTLIGEN! utropade Gert Fylking sedvanligt när jag återigen blev delaktig i civlisationen!

Jag förstår inte hur ”vanligt folk” klarar av att följa serier, jag har varit utan fungerande dator i ungefär en vecka och det känns som jag stod helt utanför resten av världen och att följa saker och ting på TV var rent hopplöst. Så nu har jag en veckas TV att ta igen, men vi börjar med vad som hänt på den traditionella TV fronten.

Om ni inte märkt det är det uppkommande riksdagsvalet ovanligt hett den här gången tycker jag, SVTs utfrågningen är väll inte den bästa underhållning eller informativa partiledarutfrågning jag sett, men den funkar hyfsat. Som vanligt lovar alla guld och gröna skogar, bokstavligt talat. Men, nog om det, roligare än så är det nämligen inte, över till betydligt roligare saker.

Som t.ex att Real Time with Bill Maher drog igång sin 8e säsong förra veckan, inte hunnit se det än men Bill Maher är alltid sevärd.

Eller att Kyle XY hade säsongsavslutning i veckan, och en bra sådan. Och serien växte faktiskt allt eftersom, dom jobbiga 7e himlen moralkakorna fick kliva åt sidan för att ge plats åt seriens egentliga liv och driv. Hoppas den återkommer snart, fram tills nu har den varit väldigt förutsägbar men nu har jag faktiskt ingen aning om vart den ska ta vägen, och det gör mig väldigt nyfiken. Tur att alla andra serier snart drar igång så jag får annat att tänka på.

Sen måste jag bara pusha lite extra för den här säsongen av The Ultimate Fighter, Shonie Carter är som gjord för TV, ge karln en egen show om det här med fighting inte funkar längre. Och med Matt Serra i laget ser jag inte hur Team no Love ska kunna rubba Team Mojo. Och Marc Laimon är en fjant!
Och MMA är inte världens snabbaste växande sport utan anledning, be there or be square! Ok, that didnt make any sense, men det kändes bra.