Ah god damn, thats the stuff, mmmmm, yeah, right there, please dont stop! Hrm, hoppsan. Ursäkta mig. Men Veronica Mars är bara så jävla bra just nu. Efter att jag för ett par veckor sedan skrev om hur Veronica Mars hade hittat hem igen har det bara blivit bättre och bättre. Det är fortfarande vissa saker på detaljnivå som jag tycker är lite sämre än vad man vande sig med under dom två första säsongerna. Men överlag är det helt fantastiskt just nu. Våldtäktshistorien rullar upp sig allt mer och blir allt mer spännande tycker jag. Men framförallt har Veronica och Logan blivit allt mer intressant och känslomässigt på sistone. Inte minst precis i slutet. Oh, det är bara så fantastiskt just nu!

Desto bättre det blir, desto mer oroar jag mig dock för en nedläggning. Nu har CW som ni kanske hört iaf beställt totalt 20 avsnitt. Men det gör mig inte ett dugg tryggare, snarare tvärtom. Veronica Mars ligger på 2.7-3.3 miljoner tittare varje vecka vilket knappt ger den en topp 10 placering på CW för tillfället. Kanalens populäraste program brukar vara America’s Next Top Model med typ 5.5 miljoner tittare. Vad det här beskedet och dom här siffrorna innebär vet jag inte och jag vågar inte ens spekulera.

Jag skäms lite för att säga det, men jag har inte följt The Sopranos. Det har liksom bara inte blivit av. När SVT först gjorde reklam för att dom skulle visa serien tänkte jag att det här måste man ju se. Men så missade jag första avsnittet av någon anledning. Sen missade jag andra avsnittet också och tänkte skit samma. Får väll se det någon annan gång. Jag har alltid varit lite av en absolutist, antingen ser jag alla avsnitt eller så ser jag inget. Senare fick jag tag på hela säsong 1 och såg första avsnittet. Jag blev sjukt besviken. Är det det här alla pratat om? Var det inte mer än så? Jag blev så besviken att jag inte hade någon som helst lust att fortsätta se på resten.

Continue reading →

Som väntat så handlade senaste avsnittet av The Office om hur folket från Stanford introduceras på kontoret i Scranton och så klart om Jims och Pams återförening. Som nog inte riktigt blev vad Pam hade väntat sig. Först att Jim kommer sist av alla säger iaf mig en del om hur han inte riktigt vet hur han ska göra. Men annars var det inte mycket av Jim vi fick se. Jag tycker Jenna Fischer dominerar totalt avsnittet igenom. Hur hon inte kan hålla tillbaka glädjen över att Jim är tillbaka. Hur hon reagerar när Jim avböjer hennes inbjudan på att ta en kopp kaffe efter jobbet. Där fick iofs Jim visa lite till när han gör det väldigt klart för Michael att han inte avbryter något. Men det absolut bästa ögonblicket i hela avsnittet, kanske i hela serien, är när Pam ser hur Karen lägger handen på Jims rygg. Jag känner verkligen hur alla hennes förväntningar på hur det skulle bli att se Jim igen krossas. Men det är inte bara vad man ser som är så bra, det är vad man inte ser som man får fylla i själv som gör det hela så fantastiskt. Att smärta kan vara så här bra är konstigt. Klicka på bilden för att se Jenna Fischer briljera.

NBCs nya komediblock som jag skrivit lite om tidigare tjuvstartar ikväll med extra långa avsnitt av My Name Is Earl, The Office och 30 Rock. Nästa vecka är det uppehåll pga Thanksgiving och veckan därpå drar det igång på riktigt då Scrubs har säsongspremiär. Om jag nu lyckats fatta det rätt, amerikaner och tv-tablåer går inte riktigt ihop alltså. Men ikväll är det alltså en liten tjuvstart som jag valt att kalla det.

Kvällen inleds med ett 36-minuters avsnitt av My Name Is Earl.

Jag har varit lite besviken på andra säsongen av My Name Is Earl så här långt. Visst, det är bra, men höjdpunkterna är för få och nästan alltid från Randy. Jag har högre krav än så på det här. Så jag är lite för kritisk egentligen. Men det lyfter liksom aldrig riktigt som jag förväntar mig av en serie i den här klassen. Det måste hända något större och inte bara vara samma upplägg med små variationer hela tiden. Dom skämtade t.om om det i senaste avsnittet. Iofs gav storyn med Darnell lite större perspektiv och ett känslomässigt djup vi inte sett tidigare. Hoppas vi får se mer sånt.
Kvällen fortsätter sedan med ett 44-minuters avsnitt av The Office.

Ja, jag har valt att undvika all information om det här avsnittet av The Office för att uppleva det med helt ovetande ögon. Men jag antar att Jim och Pam kommer återförenas. Spänningen är olidlig. Så olidlig att jag inte har mer att säga om det!
Komedikvällen avslutas med ett 41-minuters avsnitt av 30 Rock.

Jag var lite besviken på 30 Rock till att börja med. Men det börjar arta sig. Jag är som ni kanske märkt väldigt förtjust i Tina Fey, hon är helt enkelt jävligt rolig. Sen är Alec Baldwin rätt bra han också. Den karaktären han skapat sig är helt underbart knepig. Jack McBrayers karaktär från landet är sådär charmigt lantligt vänligt inställsam, välvillig och korkad som bara folk från amerikanska södern kan vara. En karaktär som McBrayer är ganska van att spela vid det här laget tror jag.