TV4s nya humorprogram Hjälp var jag relativt positiv till inledningsvis. Men i det stora hela är det inte bra alltså. I senaste avsnittet slapp vi iaf alla urusla sexskämt. Både det experimentella paret och mannen som får utlösning hela tiden är bara pinsamt usla. Jag anser mig inte vara särskilt pryd eller känslig, men lämpar det sig med så mycket sexskämt klockan 21:30 på fredagskvällen? Den tänkta målgruppen är liksom familjen som har fredagsmys framför TVn. Jag tycker iaf det är lite dålig smak. Helt dåligt är det dock inte, Johan Glans är ganska rolig, Felix Herngren är ganska rolig, Sissela Kyle är rolig så länge det inte blir för mycket och Johan Rheborg är jätterolig. Sen är det något speciellt roligt med att demolera en bil med slägga. Påminner om en gammal underbar Svullo-sketch.

TV4s andra nya humorprogram Situation Magnusson funkar inte särskilt bra det heller. Många skämt och poänger som faktiskt är roliga förstörs av att det helt enkelt blir ett språkligt missförstånd. Vem kom på idén med att göra det här programmet i Europa? Magnusson kanske är för känd för att det ska funka i Sverige men det blir bara jobbigt att titta på en massa situationer där språket är en barriär. Jag ser ingen humor i det. Ibland blir det dock roligt, riktigt roligt. Men mest blir jag bara irriterad.

Playa Del Sol vet jag inte vad jag ska säga om. Ibland är det kul, oftast inte. Menlös är väll det ord som som sammanfattar det hela bäst.

Time Out är väll precis som Parlamantet och alla andra panelhumorprogram ganska tröttsamt vid det här laget men har sina höjdpunkter då och då. Lagen i den 17:e säsongspremiären av Parlamentet var pinsamt ojämna, Magnus Betnér och Johan Glans är i en helt annan liga än Pia Johansson och Sofia Bach.

Till skillnad från Studio 60 så började 30 Rock däremot ganska knackigt men har bara blivit bättre och bättre. Man har gått ifrån att vara en av dom serier som jag inte ens var säker på om jag skulle fortsätta titta på till att bli en av veckans höjdpunkter. Hade du sagt till mig i höstas att jag till våren kommer hålla 30 Rock högre än Studio 60 skulle jag sagt att du var tokig.
Tina Fey hade en rätt rolig kommentar under Writers Guild Awards i New York nyligen:
“I hear Aaron Sorkin is in Los Angeles wearing the same dress, but longer and not funny.”
(Writers Guild Awards hålls i New York och Los Angeles samtidigt.)

Jag gillar verkligen Tina Fey och hon var grym i Weekend Update som ni kan se i det här klippet:

[klipp via lowenstein.se]

När Studio 60 on the Sunset Strip drog igång i höstas var jag säker på att det var höstens i särklass bästa nykomling. Den rappa, smarta dialogen, underbara walkie-talkies och en känsla av ren och skär kvalitet rakt igenom gjorde att jag var helsåld. Det var första gången jag såg en serie av Aaron Sorkin och jag förstod direkt vad det var jag hade missat med The West Wing. Men nu, 15 avsnitt senare, känner jag bara; blir det inte mer? Varje avsnitt hade inledningsvis åtminstone ett par stunder av ren och skär briljans men på sistone så känns det väldigt platt. Jag kan inte minnas förra gången jag hade ett sånt där ögonblick då jag bara njöt åt hur bra det var. Missförstå mig rätt, det är fortfarande något av det bättre man kan se på TV just nu, men jag hade mycket högre förväntningar än så här.

En anledning är att ingen av dom större handlingarna är särskilt gripande. Matt och Harriet var nog en väldigt bra idé på pappret men i praktiken fungerar det inte riktigt. En anledning till att jag inte kan ta den till mig är att Harriet omöjligt kan vara sympatisk och respektabel samtidigt som hon är så bokstavligt troende kristen. Hennes åsikter känns inte naturliga eftersom dom uppenbarligen är skrivna av någon som inte tror på dom. Danny/Jordan är charmig och Amanda Peet gör Jordan helt fantaiskt. Men den är ganska tråkig och pillar iaf inte på min känslosträng. Jag hade gärna sett att dom mindre karaktärerna hade fått mer tid för det håller inte att lägga så stor vikt på Matt/Harriet och Danny/Jordan. Tom/Lucy engagerar mig mycket mer än Matt/Harriet och Danny/Jordan ihop. Jag tror att det jag saknar mest är något övergripande stort som först framåt i handlingen. Dom bästa avsnitten har varit dom med ett klart och tydligt mål. Jag tänker t.ex på Nevada Day. Att få hem Tom Jeter i tid till showen och det blev värsta stora grejen. Mer sånt tror jag man skulle må bra av.

Nu blir det ett uppehåll eftersom NBC tröttnat på dom dåliga tittarsiffrorna och börjar visa The Black Donnellys en vecka tidigare än planerat på Studio 60s tid. Om The Black Donnellys har klart bättre tittarsiffror än Studio 60 så tvivlar jag på att det kommer tillbaka på TV. Studio 60 ligger ändå ganska stabilt på runt 7 miljoner tittare och har en stor andel tittarebland välutbildade höginkomsttagare. Inte så illa för att vara en serie som ligger klockan 10 kan tyckas. Men det ser inte ljust ut för en andra säsong.

Melodifestivalen fortsätter dominera. Mer har jag inte att säga. Alla siffror efter hoppet.

Läs hela posten »

Jag är fortfarande smått chockad över att Ugly Betty är en favorit för mig, hade jag aldrig kunnat tro på förhand. Om du inte sett Ugly Betty och tror att det inte är något för dig, ge det en chans, det är mer än man tror. Fantstiskt välgjort.

Veckans avsnitt av Ugly Betty var verkligen skitbra. Så underbart härligt att se mer av Justin. Hoppas dom inte låter Santos acceptera honom allt för enkelt bara, det skulle kännas billigt. Alexis Meade storyn var bra den också. Christina McKinneys spår kändes dock lite väl krystat och dumt, både hur det inte fanns något tyg och hela grejen med hur Wilhelmina försöker använda henne. Betty och Henry känns riktigt bra. Det blir väldigt svårt att hålla på Betty och tycka illa om Charlie som spelas av underbara Jayma Mays. Justin glänser:

Veckans avsnitt av The Office var regisserat av Joss Whedon. Ett mycket mycket bra avsnitt förövrigt. Förra veckans avsnitt var jag inte alls särskilt förtjust i men det här var verkligen skitbra. Det är extra roligt att Whedon fick ett avsnitt med fladdermöss och vampyrtema. Det fruktansvärt roligt hur Jim drev med Dwight, det glödheta vitlöksbrödet var nog min favorit. Eller nä, när han smugit upp alldeles bakom Dwight och fäller upp kragen när han gick därifrån var nog ännu bättre.

Pam och Roy är tillbaka ihop och det sköts väldigt bra. Hur Roy försöker vara nÃ¥gon annan och försöker vinna tillbaka Pam är underbart roligt och samtidigt känslosamt skildrat. Repliken “Your art was the prettiest of all the art” är sÃ¥ talande. Avsnittets finaste och bästa ögonblick var dock i slutet när Michael kommer och tittar pÃ¥ Pams konst.

Micheals besök med Ryans klass var otroligt pinsam men mer tillbakahållen än Phyllis bröllop och funkade bättre. Men det blev inte riktigt bra förrens Micheal fick reda på att Ryan sagt att Dunder-Mifflin kommer vara borta om 5 år och hans känslor fick komma fram ordentligt. Hans bestraffning att sitta tillsammans med Kelly var kanske lite väl hård man ack så rolig.
Sen hade Creed ett par underbara scener också, inte tänkt på hur underskattad den karaktären är tidigare. Hade jag inte vetat om det och hade det inte varit för vampyrtemat hade jag inte tänkt på att det var Joss Whedons avsnitt. Nästa veckas avsnitt ska tydligen vara regisserat av JJ Abrams och vi får se om det märks mer. Men det ska det kanske egentligen inte göra.

Jag trodde först att det var ett skämt men det är tydligen på riktigt. Fox News har ett nytt program på gång som en nån slags högerversion av The Daily Show. Programmet heter The Half Hour News Hour och bjuder på stor humor av den här kalibern:

[via usaval.se och tv-squad]

Ikväll är Real Time with Bill Maher tillbaka. Om ni inte känner till programmet kan ni läsa vad jag skrivit om det innan. Vare sig man håller med honom eller inte så brukar det alltid bli mycket underhållande och intressanta diskussioner. I säsongens första avsnitt får vi se Craig Ferguson, Carly Fiorina, Michael Steele och via satellit John Edwards. Jag ser verkligen fram emot att se vad Craig Ferguson har att säga. Promo för den nya säsongen ser ni nedan.

Alla hjärtans dag må vara ett kommersiellt påhitt som utnyttjar folks längtan efter lite romantik men Craig Ferguson är lika rolig för det.