Jag har haft allt större problem med 24 desto längre det har gått. Hade jag inte tyckt att det var så fantastiskt till att börja med hade jag slutat kolla för länge sen. Men när man slutar vara så bajsnödigt låtsas-seriös så funkar det hela mycket mycket bättre. Scenen när Chloe kysser Morris för att se om han har druckit och han säger “You gotto love this place” så är det gjort i en lättsam humoristisk ton jag inte har sett tidigare. Hade man hållit den tonen oftare hade alla ologiska dumheter och totala absurditeter inte känts lika påträngande och irriterande. Senaste avsnittet funkade faktiskt överlag rätt hyfsat i sin helhet.
Så när som på den skogstokiga vice-presidenten då.

Den femte säsongen av Penn & Teller: Bullshit har premiär natten till torsdag. Något jag hade sett fram emot men helt missat att det ar så snart. Första avsnittet ska handla om fetma och vilka som egentligen ligger bakom alla rapporter om fetmans faror. Följande avsnitt ska handla om Wal-Mart, brösthysteri, detoxing, exorcism och immigration.

Även om jag inte alltid håller med och även om jag ofta tycker dom är lite väl selektiva i sitt underlag så är det alltid underhållande och ger ofta en annan vinkel på ämnet än man är van vid vilket alltid är uppfriskande.

Jag har skrivit om det några gånger, men jag blir fan nästan förbannad på hur dåligt Hjälp är ibland. Och än en gång, det känns fan inte helt lämpligt med spermasprutskämt i fredagsmysblocket. Eller är det bara jag som är känslig?

Det var iofs ganska kul ibland. Som Johan Glans invirad i bacon ringer och är upprörd över att det inte fanns någon information om att lejonen var sjuka.