The Big Bang Theory är en sitcom som börjar på CBS i höst men redan nu finns det, som med så många andra serier, PRE-AIR avsnitt att hitta på nätet. Jag skrev “Fräscht!” om seriens upplägg tidigare i våras och efter att ha sett avsnittet kändes det i generösaste laget. Det tog mig inte ens en minut innan jag kände ett hat mot serien, värdelösa kassa skämt och ett burkskratt som gör att det kryper i hela kroppen på mig är bara början på mina invändningar. Uruselt! Se själva:

Inom traditionellt berättande är identifikation viktigt. Vi ska känna med karaktärerna, förstå deras handlade och få manusförfattare klarar av att kliva ut ur arketyperna och ställa sig i dess skugga. Det är klart att vi har sett mördare inom TV och film förut, men aldrig har han varit ett riktigt monster och ängel som Dexter. Första säsongen var fantastiskt spännande och jag tror jag talar för både mig själv och min bloggkollega Mattias när jag säger att serien var förra årets absoluta favorit bland höstens nykomlingar.

Därför var det lite förväntansfullt när jag satt med två färska avsnitt ur säsong 2, märkta som PRE-AIR, och funderade på om jag skulle behärska mig och eller att ge upp totalt (som vanligt). I opted for option number two.

Och herrejävlar.

Dexter säsong 2 kommer inte att göra nån besviken.

Gawd damn it, men helvete vad segt det har varit de senaste månaderna TV-mässigt. Jag har kört ner huvudet i repriser av The Simpsons varje vardag för att inte dö av total tristess. Doh, eat my shorts etc. Det är brittisk tweed-relaterad brottslighet och gemytlig allsång hela jävla kvällen på svensk TV och på andra sidan Atlanten har det varit (annorlunda men) ungefär lika brunt.

Men det är inte helt åt helvete. På TV400 går den underhållande VH1-produktionen The White Rapper Show (onsdagar 22:00) med hur mycket sunkiga whiggers som helst. Det är fullt med klyschor och underbart pinsamma scener. Halleluja hollaback!

Men så kommer HBO och bara släpper en riktig A-bomb för ett par veckor sen: The Flight of the Conchords. En sprillans ny komediserie signerad nya zeeländarna Jemaine Clement och Bret McKenzie.. ja.. bandet Flight of the Conchords alltså.

Upplägget är inte helt nyskapande men funkar. Likt Jerry Seinfeld i “Seinfeld” så spelar de en parodi på sig själva och ramhandlingen kretsar kring deras försök att slå igenom som band i New York. Till sin hjälp har de sina fan[s] (en märklig kvinna), en härligt trög manager (Murray) och kompisen Dave (spelad av underskattade Arj Barker!).

Vafan kan jag mer säga? Jag kom, jag såg, jag hajpade. Spring och titta nu! NU!

Psych var tillbaka med sin andra säsong i fredags och det med ett mycket underhållande avsnitt. Driften med American Idol domarna var riktigt rolig. Gina Gershon hade en underbar tolkning av Paula Abdul. Psych är en mycket lättsam och underhållande serie, sådär lagom oseriös och tokig. Alldeles lagom såhär i somamrtider.

Jag minns när jag var liten och hur mycket jag såg fram emot sommarlovsmorgon varje sommar. Med klassiker som Tippen, Ronny & Ragge och flera andra program som jag verkligen gillade. Eller som när man var för gammal men ändå kollade på och kunde uppskatta tillsammans med småsyskon, Salve är nog det bästa exemplet jag kommer på. Det kändes ganska stort och påkostat, det var mycket interaktion med tittarna och det var massa tävlingar och grejer uppblandat med bra serier. Det var något speciellt helt enkelt. Nu har jag inte kollat på flera år men i år har det ändå blivit en del.

Och vad är det jag får se? Hej Hej Monika Nick Schröder som sitter i en pytteliten studio och leker med sniglar? Nick må ha en utstrålning och ton som funkar bra men vad är detta jämfört med Tippen eller Salve? Ingenting av det jag minns som så speciellt med sommarlovsmorgon finns kvar och jag undrar hur länge det har varit så här dåligt. Tragiskt att dagens barnaskara måste nöja sig med sånna här budgetproduktioner och det är inte konstigt att Cartoon Network och liknande får allt större andel tittare.