Jag hade helt missat att Family Guy var tillbaka redan men blev påmind i kommentarerna. Premiäravsnittet för säsongen var ett dubbelavsnitt med Star Wars tema som var mycket bra. Riktigt roligt på sina ställen och allra bäst tyckte jag slutet var när Peter (Seth McFarlane) och Chris (Seth Green) tjafsar om att Robot Chicken hann före. Det kan ni se här:
Ja, vad ska man säga om Myggan? Ska det vara provakativt? Dom skämtar om att Björn Skifs knullar ett lik i munnen, gud vad modigt och edgy. Eller ännu mer vågat, en cp-skadad tjej på speed datingen frågar om Myggan har stor kuk! Shit, eller en muslimsk arabkvinna säger att hon tycker det är viktigt med utseendet! Vilka modiga skämt! Eller oj oj oj, Myggans flickvän är en shemale! Shit, så vågat! Äh, mitt patetiska försök till att ironisera håller ändå högre klass än humorn vi fick se i Myggan. Det är varken provokativt eller roligt, det är bara löjligt. Det enda som är lite roligt är att vissa kändisar utan självdistans blivit upprörda. Men inte ens det blir särskilt kul då jag förstår dom eftersom det bara är löjligt. Ska man göra provokativ humor och drift med kändisar måste skämten vara roliga i sig och inte bara vara försök till att provocera. Det är något dom tycks ha missat helt, även om jag faktiskt drog lite på munnen några gånger här och där.
Svensson, Svensson fortsätter vara Sveriges mest sedda program men eftersom dom fått så mycket uppmärksamhet på bloggen senaste tiden får istället Sveriges näst populäraste program förra veckan Babben & Co belönas med en bild. Topp 100 över alla kanaler och topp 50 över kabelkanalerna läser ni efter hoppet. Continue reading
Ja, kommande vecka är det då äntligen dags för TV-säsongen att dra igång på allvar igen. Mest av allt ser jag fram emot The Office som jag nästan glömt bort hur bra jag tycker det är. Såg några minuter på ett avsnitt när jag zappade på TVn häromkvällen och jag blev så rörd att det nästan är löjligt. Det är inte bara en av dom roligaste serierna på TV utan också en av dom bästa känslomässiga dramaserierna. Ja, så bra är det banne mig. Jag hoppas fjärde säsongen inge gör mig besviken.
Två andra sevärda sitcoms som drar igång nästa vecka är How I Met Your Mother och My Name Is Earl som iofs inte alls når upp i samma klass som The Office men där My Name Is Earl har tagit en allt större vändning och How I Met Your Mother inte riktigt vet vart den ska ta vägen verkar det som. Ska bli intressant att se vad som händer där. Nyblivna Emmyvinnaren 30 Rock drar igång först nästa vecka och det ser jag verkligen fram emot också.
Fast när jag sade att jag såg mest fram emot The Office tänkte jag inte på att Dexter också drar igång kommande vecka. Det ska bli riktigt spännande att se hur andra säsongen utvecklar sig och det är en av dom absolut bästa tv-serierna på TV just nu om ni frågar mig. Jag hoppas andra säsongen håller samma klass.
Saturday Night Live drar igång på lördag och precis som jag sagt så många gånger förut så även om det är väldigt ojämnt så är det några riktiga guldkorn här och där som gör det klart sevärt ändå.
Även The Simpsons, och Ugly Betty drar igång nästa vecka men det är inget som gör mig särskilt uppspelt även om The Simpsons filmen var bättre än väntat så har jag inga förhoppningar på den 19e säsongen och vad gäller Ugly Betty minns jag inte alls vad som hände i slutet. Kände mig nog allt mer ointresserad har jag för mig.
American Dad känns betydligt intressantare och roligare än The Simpsons även om jag tycker den går allt mer på slentrian den också.
Av dom serien jag har koll på har vi slutligen Heroes som säsongstartar kommande vecka. Efter den allt sämre andra halvan av första säsongen och den extremt antiklimaxtiska säsongsfinalen känner jag mig inte ett dugg sugen på att se serien. Jag är inte ens säker på att jag kommer ge den en chans att återupprätta sig men det får vi se.
Vilka serier ser ni fram emot nu när det börjar dra ihop sig?
Även om första avsnittet av Svensson, Svensson inte var någon höjdare trodde och hoppades jag att det skulle lyfta sig lite mer efter det att dom nya förutsättningarna var etablerade. Men det blev tvärtom. Gabriel Odenhammar var fantstisk som liten både som Sunes lillebror och som Max i Svensson, Svensson men som vuxen funkar han inte alls. Nu är det inte hans fel då hans karaktär här är så sjukt platt, tråkig och övermogen att jag mest bara vill att han ska försvinna. Lina är mest bara intetsägande och jag får inga som helst vibbar från hennes karaktär öht, har hon ens haft en enda replik som man kommer ihåg?
Hennes man är ännu värre, jag kan inte komma ihåg vad han heter och han har den mest intetsägande personlighet som skådats i tv-historien tror jag. Hans relation med Lina är också så torr att den får Anna Nicole Smith och Howard Marshalls förhållande att framstå som levande än idag. IKEA-tjejen som spelar Greta funkar ganska bra ibland men hon är ju ingen ny Max direkt. Sen tycker jag Allan Svensson gör ett mycket bra jobb med Gustav men han jobbar i motvind hela tiden då han har ett mycket tunt material att jobba med.
Samspelet mellan Greta och Gustav är nog det som funkar allra bäst men även det har stora brister då man ser så tydligt hur manusförfattarna försöker sätta dom på samma nivå och det blir mest tillgjort och onaturligt. Suzanne Reuter ser mest trött ut och Lena har inte mycket kul att tillföra. Var är alla sarkastiska och bitska kommentarer som levereras så där som bara Reuter kan? Nä, hela upplägget känns föråldrat och när man inte ens når upp till gammal standard är det inget som håller 2007. Kan vi inte leverera bättre familjeunderhållning än så här i Sverige?
Min inställning till Idol är kluven. Efter det initiala guldvaskandet, som visar upp en hel palett skumma individer med bristande självinsikt, så tappar tävlingen fort nerven och man kommer ihåg att det enda som återstår är att paketera en marginell produkt och leverera nån ny tönt till Bingolottos säsongsfinal.
Nån själlöst fjant som får släppa en skiva som Jan Banan köper i 50 000 ex. Fem år senare är du bara Idol-Nisse och har återvänt till ditt jobb som assistent på gruppboendet Älgen i Borås.
För det är audition-delen som ÄR seriens absoluta höjdpunkt för mig. Nerverna sitter nästan på kameralinsen. Det är så ofta man ser nån skön snubbe eller tjej som på auditionen river av något eget och sen nervöst blinkar mot jurybordet. Vad jag vill att de ska komma på att de är så jävla grymma, ursäktar sig och åker hem till den riktiga världen och gör som alla riktiga idoler. Spelar med usla coverband, bandar demotejper i nåns källare och serverar kaffe tills de vuxit in i skorna och vet att musiken är deras “kall”.
För vad Idol säljer är inte framgång, det är kändisskap. Exponering utan insikt. En karriär utan etablering.
- – -
Men visst är det kul också. Alla jävla clowner där ute i Sverige.
Tack för att ni förnedrar er.
Den tredje säsongen av Its Always Sunny in Philadelphia drog igång förra veckan och det var rätt kul att återse gänget igen men det var något som saknades. Jag tyckte första säsongen var helt underbar men sen blev det lite småsegt till och från i andra och det verkar som att inte mycket nytt händer här i tredje. Det händer lite tokigheter och det är bitvis riktigt riktigt kul, men i det stora hela känns det ganska tomt och meningslöst. Karaktärerna är rätt osympatiska allihop så man känner sig inte engagerad i dom på det viset men samtidigt är det en sak som gör serien så rolig så jag vet inte hur man ska lösa det. Finns inte mycket bättre att se på just nu så än så länge tittar jag lite slappt. Men vi får se hur det står sig när allt annat drar igång nästa vecka. Och på tal om det så är det faktiskt The Office som jag känner att jag längtar efter mest just nu och det säger en hel del om hur bra den serien är.
… nej tack, jag klarar mig utan. Back to You var på förhand en av dom hetaste programmen inför hösten, det var ett budgivningskrig om vem som skulle få lägga händerna på serien med Kelsey Grammer från mycket populära Fraiser och Patricia Heaton från Everybody Loves Raymond. Men efter att ha sett första avsnittet fattar jag inte alls varför. Det har ingenting som får det att sticka ut från mängden på något sätt, smådåliga skämt och massa burkskratt på opassande ställen. Ingen personkemi nånstans och inga karaktärer som är verken särskilt sympatiska eller levande. Nä, varför ett budgivningskrig uppstod kring den här serien förstår jag inte alls. Det enda som är särskilt bra är väll Kelsey Grammer, han har en utstrålning som funkar i det mesta.
Hos älskade dumburk diskuteras det lite lätt om att det bloggas för lite om svensk TV och så. När jag läser om “Rickard Olssons tv-stöld” och kollar omröstningen där 25% tycker att Rickard Olsson är roligare än Jon Stewart känns det ganska logiskt att svensk TV inte får så mycket utrymme.
Nypremiären av Svensson Svensson var Sveriges mest sedda program förra veckan med nästan 2 miljoner tittare. Topp 100 över alla kanaler och topp 50 över kabelkanalerna läser ni efter hoppet. Continue reading