Vad ska man säga? Efter en helt fantastisk halv första säsong har Prison Break blivit allt fånigare, allt mer krystat och invecklat men det håller ändå ett hyfsat underhållningsvärde. När det uppdagades att den briljanta superplanen som geniet Scofield planerat in i minsta detalj gick ut på att det gick ett rep från sjukan ut över muren så tappade iaf jag allt hopp om att få sen en intelligent upplösning av det hela. Upplägget och utvecklingen liknar väldigt mycket den i 24, inleder skitbra med något som känns nytt och fräscht men som allt eftersom mest bara går ut på att upprepa samma sak om och om igen. Det tog mig 6 säsonger att hoppa av 24 tåget, undrar hur länge Prison Break håller mig kvar.

- I’m looking at you, motherfucker!

När jag ser på Svensson, Svensson 2007 så kommer jag på mig själv att skratta högt, demonstrativt och ironiskt i takt med burkskratten.

Och jag är ensam i rummet.

Då var Psych slut för den här säsongen och jag måste säga att det är en mycket trevlig serie. Det är inte must-see TV direkt och det gör inget om man missar nått avsnitt här och där men har man en timme över är det en riktigt mysig och underhållande serie. Det som verkligen lyfter serien är personkemin mellan seriens två huvudroller som spelas av James Roday och Dulé Hill. Deras smågnabbande och underbara populärkulturella referenser är så charmigt over the top men känns ändå helt naturliga. Mysterierna i avsnitt till avsnitt är av mindre betydelse och finns mest där för att driva det hela framåt. Det saknas en övergripande handling som knyter ihop avsnitten vilket kan vara bra om man bara ser ett avsnitt här och där men när man ser alla avsnitt blir det lite tomt efter ett tag. Nu verkar det som att romansen mellan Shawn och Juliet som legat och pyrt hela tiden kommer att hålla ihop det hela framöver. Hur det kommer att funka får framtiden utvisa.

I söndags ägde den 59e Emmy galan rum och det var väll inga större överaskningar. Gladast är jag nog över att 30 Rock vann som bästa komedi, den serien förtjänar all uppmärksamhet den kan få. Efter en skakig inledning blev den en av veckans höjdpunkter framåt våren. Sen tycker jag det är lite tråkigt att se Jeremy Piven vinna för sin roll som Ari Gold i Entourage, igen. Är det bara jag som börjar tröttna lite på hans gapande och skrikande? Visst, han gör det jävligt bra och det är en hel den sköna kommentarer han kommer med. Men rollen känns inte direkt mångfacetterad nog att vinna priser år efter år. Aja, alla årets nomineringar i huvudkategorierna av intresse med mina val i kursiv stil och vinnarna markerade med * kan ni läsa efter hoppet.

Läs hela posten »

I lördags visades Kvarteret Skatan, Nu i Verkligheten, som är Kvarteret Skatan-gängets scenshow, i SVT. Jag är minst sagt lite besviken överlag men det fanns ändå en del höjdpunkter, och då framförallt det här:

Nu pÃ¥ söndag är det dags för den 59e Emmy galan att äga rum och även om jag inte direkt studsar omkring av spänning sÃ¥ är det ändÃ¥ lite kul att se vilka som vinner. I lördags delades “Arts & Sciences” priserna ut där bland annat South Park avsnittet Make Love, Not Warcraft vann “Outstanding Animated Program (for Programming Less Than One Hour)” och slog bland annat Robot Chicken och The Simpsons. Fler vinnare värda att nämna är Rome som vann priset för “Outstanding Art Direction For A Single-camera Series” och dom slog därmed bland annat The Tudors och Deadwood, Ugly Betty som vann priset för “Outstanding Casting For A Comedy Series” och slog bland annat Weeds, 30 Rock och Entourage, Dexter som vann “Outstanding Main Title Design” samt Saturday Night Live som med “Dick in a Box” vann “Outstanding Original Music And Lyrics”. Ni kan se alla vinnarna här.

Årets nomineringar i huvudkategorierna av intresse med mina favoriter i kursiv stil kan ni läsa efter hoppet.

Läs hela posten »

I helgen så var det MTV Video Music Awards och av det jag såg var det lite tråkigt som alltid. Men Sarah Silverman inledde galan med en den roliga skämt och så. Jag klippte iaf ihop ett litet klipp med galans två största skämt som ni kan se här:

För ett par veckor sedan var det dags för Real Time with Bill Maher att dra igÃ¥ng igen och jag upptäckte hur mycket jag saknat det. Jag tänker inte sÃ¥ mycket pÃ¥ det när det inte sänds men nu när det var tillbaka kände jag verkligen hur skönt det var att ta del av dom här diskussionerna igen. Det är ganska ofta jag inte hÃ¥ller med Maher men det är sällan det inte blir intressanta och bra diskussioner. Senaste avsnittet med Cornel West och Mos Def som gäster var riktigt underhÃ¥llande, intressant och bra. Mos Def är lite out there men jag gillar honom som fan alltsÃ¥. Grymt rolig, bra och sade en hel del bra saker även om han som sagt verkar vara lite out there vad gäller konspirationer. Cornel West är alltid bra ocksÃ¥ och tar alltid upp intressanta saker. Sen pratade Maher ocksÃ¥ med Ralph Nader som vanligt kom med flera uttalanden som verkar självklara men i “verkligheten” tydligen är helt absurda. Sen gillar jag ocksÃ¥ hur Maher blandar seriös politisk satir med rent tramsig humor, det blir ibland väldigt roligt som i veckans new rules. Om ni är det minsta intresserade av politisk satir och humor och inte har sett Real Time with Bill Maher sÃ¥ är det ett mÃ¥ste att iaf kolla närmre pÃ¥.

En liten favvis hos mig som jag inte gett så mycket uppmärksamhet den förtjänar är Robot Chicken. Det är liksom lite svårt att förklara vad det är som är så bra med serien, det är små sketcher gjorda med actionfigurer. Mycket populärkulturella referenser och ibland blir det hur kul som helst. I veckan var skaparen av serien Seth Green gäst hos Jimmy Kimmel Live! och pratade bland annat om just Robot Chicken men även om andra saker så som till exempel sin roll i Family Guy.

Johan var tidig med att hypa upp den här nya komediserien på HBO och jag var inte sen med att hoppa på. Men tyvärr så tappade det fart ganska tidigt. Det kändes mest som den stod och stampade på samma ställe hela tiden. Det var ingen som helst utveckling och både Bret och Jermaine som jag inledningsvis var störtförtjust i blev snabbt mest tråkiga och intetsägande. Precis som Johan säger så var det framförallt managern Murray som höll klass rakt igenom. Sen tyckte jag också Mel var rätt härlig hela tiden även om det mest blev upprepningar. En annan sak som gjorde att jag tröttnade lite var att musikinslagen inte alls höll samma klass som i början och mest blev tröttsamma och kändes allt för långa. En andra säsong ska redan vara bekräftad tror jag och tills dess hoppas jag verkligen att dom försöker utveckla sig lite och hittar någon slags röd tråd att följa.