Då var The Sopranos slut för alltid även i svensk TV och spekulationerna om slutet har varit många som man bland annat kan läsa i Svenska Dagbladet.
När jag först såg avsnittet så trodde jag först att TV knasat ihop eller nått och blev förbannad på slutet sen när väl extertexterna rullade. Men sen åt jag kvällsmat och funderade på det där och det växte på mig. Jag funderade och det växte mer och mer. När jag sen såg om avsnittet några dagar senare så insåg jag hur helt briljant det är. Det är en helt fantastisk scen där stämningen sakta men säkert byggs upp och även om dom beter sig helt naturligt är det en rysande känsla av obehag som kommer över en. Det totala anti-klimax man upplever när bilden blir svart är otroligt starkt och sätter sig som en slägga i bröstet.
Vad gäller spekulationer på vad som hände så är det väll inte så mycket att snacka om? Det är ju ganska uppenbart, eller?



