Då var The Sopranos slut för alltid även i svensk TV och spekulationerna om slutet har varit många som man bland annat kan läsa i Svenska Dagbladet.

När jag först såg avsnittet så trodde jag först att TV knasat ihop eller nått och blev förbannad på slutet sen när väl extertexterna rullade. Men sen åt jag kvällsmat och funderade på det där och det växte på mig. Jag funderade och det växte mer och mer. När jag sen såg om avsnittet några dagar senare så insåg jag hur helt briljant det är. Det är en helt fantastisk scen där stämningen sakta men säkert byggs upp och även om dom beter sig helt naturligt är det en rysande känsla av obehag som kommer över en. Det totala anti-klimax man upplever när bilden blir svart är otroligt starkt och sätter sig som en slägga i bröstet.

Vad gäller spekulationer på vad som hände så är det väll inte så mycket att snacka om? Det är ju ganska uppenbart, eller?

Jag hade mina invändningar mot hur Filmkrönikan såg ut med Helena von Zweigbergk som programledare men jag tycker ändå dom försökte göra något mer konstruktivt med en diskussion kring film. Det fungerade aldrig riktigt bra men tanken var god. Vad det är man nu är ute efter förstår jag inte alls. Upplägget känns som det söker efter en väldigt ungdomlig publik med lite fräsigt tempo och avslappnad skön attityd men innehållet tilltalar en mer filmintresserad publik. Vilken är den egentliga målgruppen man är ute efter? Att locka ungdomar som gillar att kolla på film ibland att upptäcka mer film? Jag tror inte den målgruppen är särskilt intresserad av att se på TV-program om film och framförallt inte på SVT. Programledarna Navid Modiri och Andrea Reuter känns lite krystat avslappnade ibland och jag tycker helt enkelt att det inte fungerar. En ganska given målgrupp som jag tycker man borde satsa på är filmintresserade, kanske kommer som en chock för dom ansvariga men det finns ganska många. Ett brett program för filmintresserade av olika slag känns inte helt omöjligt att göra men istället fortsätter man jaga efter den ack så eftertraktade unga målgruppen.

För ett knappt år sedan skrev jag en post där jag jämförde tittarsiffrorna för då nya Filmkrönikan med Helena von Zweibergk mot gamla Filmkrönikan med Orvar Säfström och Emma Gray Munthe och nu tycker jag det är dags för en uppföljning. Tittarsiffror för Filmkrönikan dom senaste två åren läser ni efter hoppet.

Läs hela posten »

Doobidoo lockade flest tittar förra veckan tätt följt av Babben & Co och Svensson, Svensson. EM-kvalet mellan Sverige och Nordirland drog många tittare till TV3 också. Topp 100 för alla kanaler och topp 50 för kabelkanalerna efter hoppet.

Läs hela posten »

Det tog ungefär fem TV-produktioner.

Men nu tycker jag verkligen att “Filip & Fredrik” verkligen har prickat rätt. Visst, Ett Herrans Liv var stundtals väldigt, väldigt bra (Ernst Kirchsteiger!) men som programserie saknades det en bredd och byggde mycket pÃ¥ att de klickade med gästerna. Och när jag säger mycket sÃ¥ menar jag att vissa avsnitt nästan kollapsade när det inte gick. Avsnittet med Guillou är ett sÃ¥dant exempel.

Boston Tea Party är fantastiskt. Det är rappt, roligt, snyggt, husbandet är ett fynd, liksom den lite quirkiga panelen. Vi matas inte av ändlös dialog och tokrolig klippning i uppfluffade transportsträckor, som i 100 Höjdare! Sveriges skönaste människor, utan med genuint underhållande diskussioner med mer eller mindre insatta auktoriteter. Valet av gäster är väl avvägt och att se Leif GW Persson smågnabbas och nästan fnysa hål på blazern åt statsvetaren Stig-Björns teorier om Palmemordet var jävligt roligt faktiskt.

Mattias använde sig av uttrycket Lindströmsk klass för ett tag sen och det känns passande, för det har lite av samma smarta men roliga kvalitét som Fredrik Lindström färgade Värsta språket och Världens modernaste land med. Och det är inte så jävla illa att vara där och nosa.

Boston Tea Party ser du på måndagar 21:55 på Kanal5.

Det var då fan! Hur jävla svårt är det att länka när man snor ett klipp? Henrik Schyffert är ett tjuvaktigt svin!

Förrförra veckan hade ett Top Gear ett inslag där dom skulle bygga var sin amfibiebil vars syfte visar sig var att korsa Engelska kanalen. Det är inte lika roligt som förra gången dom försökte sig på amfibiebilar men det är riktigt kul ändå som ni kan se här:

Fortsättning efter hoppet.

Läs hela posten »

Ibland är som sagt Parlamentet riktigt kul och veckans lätt hypade avsnitt var ett sånt. Framförallt när Björn Gustafsson gjorde tips från coachen och duellen mellan Henrik Schyffert och Johan Glans. Båda dom klippen kan ni se här:

Man kan fråga sig varför TV4 släpper fram en ny svensk sitcom på hyfsat civiliserad sändningstid och samtidigt struntar i att marknadsföra den. Jag hade ingen aning om att den hade börjat när jag såg den i tv-tablån.. efter tre avsnitt.

Man kan frÃ¥ga sig varför en serie fÃ¥r epitetet “komedi” trots att antalet skämt under drygt 30 minuter kan räknas pÃ¥ ena handen.

Man kan fråga sig varför inga riktiga komiker ställde upp, när Hjälp! drog en hel drös etablerade stjärnor (fast med ännu sämre manus) och bara Christine Meltzer ställer upp. (Sissela Kyles 3 repliker och 60 sekunder air time räknas inte..)

Men så ser man serien, och det är plågsamt tydligt vilket vrak hela satsningen är. Att påstå att Ett Gott Parti börjar svajigt är en grov understatement. Men så drar Svensson, Svensson (år 2007!!!) miljonpublik vecka efter vecka, så kanske finns det hopp för Loa.

Hursomhelst sänds Ett Gott Parti på TV4 torsdagar 20:00.

Ni kanske inte har märkt det - men vi har precis sprättat förpackningen och energiskt dragit på oss vår nya bloggkostym. Det blir inte direkt flygande champagne-korkar, mer en jäst juicebox, men nåja.

Nöjda är vi i alla fall, och vi hoppas att ni gillar det! Vi har lagt fokus på att förbättra navigeringen och hålla diskussionerna och posterna vid liv lite längre, men som alltid finns det smågrejer vi har missat. Så hittar du en bugg så droppa ett mail eller en kommentar till den här posten.

Lite nyheter i stolpform (den främsta av alla former):

* Senaste tio kommentarerna - för att lättre följa diskussionerna kring en post.

* Senaste trettio posterna - för att få en snabb översikt över de senaste veckornas poster.

* Bylines! Det är mest för att massera vårt ego och känsla av entitlement. (Idolkorten kommer från tryckeriet nästa vecka..) Men också för att NI lättare att kunna hålla reda på vem som skriver vad. Och detta gör jag trots att Mattias skriver tio gånger fler poster än mig!

* Svenska över hela siten. OK nu börjar det bli tunnt med nyheter känner jag, men ändå: nu (ska) hela bloggen vara på svenska, med svenskt datumformat. Vilket är snyggt om inget annat.

* Betygsättning på recensioner, från 0 till 5. Tänk er Aftonbladets plus-system fast med tokroliga namn istället.

Hursomhelst. Vassego.

Det är alltid lite spännande med direktsänd TV då vad som helst kan hända. I senaste Real Time with Bill Maher var det några i publiken som tyckte det var ett bra läge att framföra sina åsikter, det tyckte inte herr Maher.