Det sprudlar ju inte direkt av aktivitet varken här eller på andra tv-bloggar men det är kanske inte så konstigt då allt fler serier har uppehåll pga strejk och det verkar inte som det kommer lösa sig särskilt snabbt utan vi får helt enkelt vänta till hösten 2008 innan serierna drar igång igen, om vi har tur.

30 Rock sände sitt sista avsnitt för året i veckan och det är verkligen en lysande komediserie och vi har ett nytt avnsitt till att se fram emot i januari men sen är det slut även för den.

Scrubs har faktiskt ryckt upp sig rejält efter den usla starten på säsongen och även om det är långt ifrån vad det en gång var så är det ändå hyfsat.

Lost kommer tillbaka den 31 januari med nya, fräscha, underbara avsnitt fast bara åtta stycken och sen vettefan vad som kommer hända.

Våren ser ut att bli otroligt fattig vad gäller TV iaf och jag undrar om dom stora bolagen verkligen tjänar på att låta strejken fortsätta länge till, dom förlorar sjukt stora pengar varje dag.
Inatt är det iaf julspecial av Extras som ska bli väldigt kul att se imorgon.

Ni kanske tyckte Top Gear redan gjort det mesta man kan tänka sig men det var tydligen inte nog.

Okej. Nog med Grotesco-tjat nu. Men det här älskar du:

Ni är säkert bra trötta på Top Gear klipp vid det här laget men ett så klassiskt inslag som när dom torterar en stackars Toyota Pickup måste man bara posta.

Life on Mars. Brittisk polisserie från 2006, två säsonger.

DCI (ung. kommissarie) Sam Tyler är en brittisk modern bobby som, i seriens nutid, 2006, mitt uppe i en brottsutredning hamnar i koma efter en bilolycka. På bilstereon lyssnar han på David Bowies Life on Mars? och när han återfår medvetandet igen så har han transporterats tillbaka till 1973, där han finner att ett lyckligt missförstånd förklarar hans plötsliga ankomst. Men har han rest i tiden, eller är han död eller blivit galen?

I 70-talets Manchester blir Tyler, med sin kunskap om moderna polismetoder, en udda figur. Han hittar dock sin plats, under den små-alkade DCI Gene Hunt. Tillsammans löser de så småningom brott på löpande band, även om Tyler och Hunts metoder snart utgör två diametrala poler, där Tyler är den progressiva paragraf-ryttaren och Hunt mer låter ändamålen helga medlen.

Serien bygger pÃ¥ tvÃ¥ delar, dels polisarbetet i ett ganska färgstarkt brittiskt Starsky & Hutch-sjuttiotal, som är den bästa delen, och dels Tylers försök att klura ut vad som egentligen händer och hur han ska ta sig “hem” till 2006 igen. Som polisserie är den underhÃ¥llande, men känns inte som nÃ¥gon remake pÃ¥ nÃ¥gon gammal serie, dÃ¥ det hela tiden finns ett väldigt modernt och medvetet perspektiv. De berör i vissa avsnitt teman som konflikten i Nordirland, huligan-kulturen och rasismen mot asiater, och polisens roll i det brittiska samhället.

Titeln på serien, och handlingen, får en att undra hur stora David Bowie-fans manusförfattarna egentligen är, när den kan sammanfattas med halva refrängen i Life on Mars?:

Take a look at the lawman
Beating up the wrong guy.
Oh man!
Wonder if he’ll ever know
He’s in the best selling show.

(Speciellt när en spinoff-serie, med Gene Hunt, som ska utspela sig 80-talet fått titeln Ashes to Ashes.)

Ska man vara kritisk mot något i serien, så är det den överhängande berättelsen, om Tylers mystiska tidsresa, som stundtals brister i logiken och i slutändan får ett (i mitt tycke) lite inkonsekvent slut. Men, som underhållning levererar det otroligt bra. Samtidigt lyckas de skapa en ganska sorglig underton då man känner för Sam Tyler, i hans enorma utanförskap och ensamhet.

Idol 2007 lyckades inte slå På Spåret ens med sin stora final men dom kom ändå ganska nära och eftersom vi troligen kommer få se mycket av Oldsberg och Hallberg i vinter så får Marie Picasso pryda veckans tittarsiffror ändå. Detaljer efter hoppet.

Läs hela posten »

Ett ord: varför? Varför behöver vi titta på en massa stiffa kändisar, kungligheter och vetenskapsmän.. när de äter middag? Varje år känns det som vi har tagit ett enda kollektivt steg bakåt genom att placera det i tablån på primetime i en av Sveriges största kanaler.

Direkt från Nobelbanketten i Stockholms stadshus. TV4:s programledare finns på plats. Pristagarna och gästerna intervjuas, kläderna synas och menyn kommenteras.

Och vem tittar på det här? Är det enbart för att göra den svenska pensionärsmaffian nöjd? Snälla, förklara detta fenomen för mig, för jag begriper verkligen, verkligen inte.

Det kanske är uttjatat, men jag kan inte låta bli: Jag pratar om Grotesco och huruvida det egentligen är bra. Och ja, det är det. Men jag förstår också varför det polemiserar svenska tv-tittare.

Humor är ju som bekant väldigt personligt och knappast universellt. Men poängen i Grotesco är ganska sällan ett skämt, snarare är poängen den stilistiska exaktheten med vilken de framför poängerna. Ett mycket bra exempel är Seinfeld-parodin som inte är rolig på något sätt, det är bara mumbo-jumob-ord, men musik, scen och framförandet är väldigt likt Seinfeld. Är det då roligt? Kanske, kanske inte. Jag älskar det dock.

Studentmottagningen är sÃ¥ fruktansvärt sannolik, förutom urspÃ¥rningen, och fullständig briljabel i sin framställning, att den blir väldigt rolig. Hela The Trial-avsnittet är ju klockrent i form av filmen, som Ã¥terigen inte egentligen försöker vara rolig (förutom pÃ¥ slutet, vilket inte är speciellt kul). Men den ser sÃ¥ riktig ut att skämtet ligger i det faktumet snarare än att de pratar löjlig engelska. Reklampauserna är ocksÃ¥ intressanta. Bajshumor är jag ingen föresprÃ¥kare av, men parodin pÃ¥ Galenskaparna - som inte är nÃ¥got annat än en exakt kopia av Claes Erikssons “festliga” ordkrumbukter - är sjukt rolig, men inte tack vare nÃ¥gra skämt, utan bara därför att det är exakt som Galenskaparna är, inte skruvat, inte nästan, utan exakt.

Det är intressant att se hur mycket Grotesco verkar beröra. Jag älskade det från första sekunden, nästan enkom för att det är bra och stilsäkert, och till och med specialeffekterna är bra och trovärdiga (hur många andra SVT-produktioner brukar ha snygga specialeffekter?). Men jag kan också förstå att man kan se Grotesco på två sätt: dels som ett roligt program där man väntar sig punchlines och humor i dialogen, och dels som ett program som bara genom att avbilda andra saker liksom metaironiserar på något slags sätt.

Sen finns det självklart en hel del reguljära skämt ocksÃ¥. SÃ¥ngtexten “Man ska inte runka bulle med vÃ¥r herre Jesus krist/Ty Kristus är vÃ¥r herre och han kommer aldrig sist” är mycket bra. Eller varför inte de besjungna ledmotiven med texter som “Han har piska, han har hatt, och han heter Indiana Jones” eller “Hur ska det gÃ¥ i Polisskolan tvÃ¥” fick mig att pausa eftersom jag inte fick luft av allt skrattande. Det är sÃ¥ mÃ¥nga bottnar av humor i Polisskolan-texten.

Alla avsnitt finns att se på SVTs hemsida. Kolla själva.

Jag och Johan snackade lite om att det är tunt med bra svensk humor i TV. Vi kommer verkligen inte på mycket alls som håller den klass man kan vänta sig.
Vad är det vi har idag egentligen?
Grotesco må vara ett bra försök men dom lyckas verkligen inte driva det i mål.
Ståupp är väll en lite småkul idé som duger att se på och Järvheden lyfter det verkligen men det är ju inget hållbart man vill se om.
Centralskolan är iofs bitvis sjukt roligt men 5 minuter inklusive förtexter och intro räknas knappt.
Hej Rymden har jag iofs inte sett särskilt mycket av alls men det jag har sett och det jag har hört så är det heller ingenting som håller nån klass.
Parlamentet må vara skitroligt ibland men det är ju inte serien i sig utan att vissa komiker har en riktigt bra dag och ibland har dom dåliga dagar.
Mia och Klara har jag inte heller sett och även om jag hört en del bra saker så känns det inte som något som håller högre klass överlag.
Extra Extra är mer typisk panelhumor fast till skillnad från Parlamentet om skvaller och med sämre material.
Svensson Svensson årgång 2007 är verkligen absurt stelt och saknar helt den mer naturliga känsla som orginalet hade.
Sanningen Bakom är utan att överdriva bland det sämsta jag sett i svensk humorväg och att en så rutinerad och kul kille som Felix Herngren ligger bakom är bara rent pinsam. Men han har väll varit upptagen med att klaga på piratkopiering och göra reklam istället för att göra kvalitetshumor.

Och ja, har jag glömt något? Jag kommer iaf inte på något och det känns verkligen väldigt fattigt. Fråga Anders och Måns är iofs bara ett år gammalt och jag ska garanterat kolla in Julkalendern som dom gör nästa år men det platsar ju inte riktigt in bland humorprogram idag och även om det var BRA så var det inte SÅ bra.

Jag minns massor med komediserier som hÃ¥ller bättre klass än det här liksom. C/o Segemyhr, Heja Björn, Hipp Hipp, Kvarteret Skatan, Varan TV (har iofs inte Ã¥ldrats sÃ¥ bra), allt med Killinggänget och sÃ¥ vidare. Samtidigt tycker jag den svenska stÃ¥upp-scenen är bättre än nÃ¥gonsin men vad fÃ¥r vi se av det i TV? Järvheden i StÃ¥upp och framträdanden i panelhumor program? Panelhumorprogramen funkar iofs väldigt bra som en plattform för komiker att göra sig ett namn bland folk och locka dom att komma pÃ¥ deras framträdanden. Jag sÃ¥g t.ex Björn Gustafsson i somras och visst klappade folk men dom flesta hade ingen koll pÃ¥ killen. Sen sÃ¥g jag honom i veckan och han fick nu ett mycket varmt välkomnande efter ett par lyckade insatser i Parlamentet. Stockholm Live gjorde väl en del bra saker pÃ¥ det ocksÃ¥ men lindade in det med urusla sketcher och krystat “banter” mellan programledarna som tog fokus frÃ¥n vad det borde handlat om.
Sverige Dansar och Ler var ju kul och kommande Sverige Pussas och Kramas lär bli minst lika kul men hur mycket av humorsverige ska egentligen hänga på Henrik Schyfferts axlar?

Har jag missat något? Är jag för kritisk mot vad som visas idag? Ser ni någon ljusning?

Jag har länge försökt formulera mina tankar kring Dexter och nu när man sett hur det hela binds ihop känner jag att jag faktiskt kan göra det på ett konstruktivt sätt. För att undvika att spoila någon så läser ni det efter hoppet.

Läs hela posten »