Bye Bye Birdie med Nate Corddry.
Monthly Archives: January 2008
Prison Break fortsätter som vanligt
Fox har beslutat att man kommer fortsätta spela in Prison Break trots strejken. Fast helt utan manus, ingen kommer märka någon skillnad säger man.
När The Daily Show inte sög, #2:
Satan Laws Are Coming to Town med Steve Carrell.
Svenska tittarsiffror 7-13 Januari
Antikrundan tar lite förvånande förstaplatsen den här veckan och På Spåret ser sig även passerad av TV4s Lets Dance. Sen verkar Singing Bee vara en riktig kanonhit för TV3. Topp 100 för alla kanaler och topp 50 för kabelkanalerna efter hoppet. Continue reading
När The Daily Show inte sög, #1:
Så här i strejktider kan det vara kul att vända sig till det omfattande arkiv av videoklipp som Comedy Central själva har skapat. Därför har vi också valt ut tio av våra favorit-inslag här på bloggen.
Indecision 2004: Exit Polls med Samantha Bee.
I Fucking Hate Mondays
Såhär i strejktider får man som sagt leta upp materiel på annat håll, Funny or Die är ett bra sånt ställe.
Earls, Bettys and Rocks
Igår var en dag där det iaf faktiskt fanns lite TV att se, My Name Is Earl, Ugly Betty och 30 Rock var alla tillbaka efter juluppehållet. Men det är bara Ugly Betty som har fler avsnitt kvar att visa, både My Name Is Earl och 30 Rock har slut på avsnitt pga strejken.
Jag såg verkligen fram emot att se lite ny och fräsch bra TV igen men både Ugly Betty och My Name Is Earl gjorde mig besviken, typiska dussinavsnitt.
30 Rock däremot har inga dussinavsnitt då nästan alla avsnitt är hysteriskt roliga, jag skrattade högt flera gånger. Kenneths koffeinmissbruk, Liz Lemons “festande” i Frankfurt, dom tyska tv-programmen, Alec Baldwin i högform, det avslutande lilla musikalnumret. 30 Rock är verkligen en av dom absolut roligaste serierna på TV just nu. Eller, hade varit om det inte hade varit strejk!
Stewart drunknar, O’Brien förnyar

Har sett årets författarlösa avsnitt av The Daily Show with Jon Stewart och Late Night with Conan O’Brien och… herregud. Först för att förtydliga min ståndpunkt på de två showerna upp till strejkens början: TDS lysande. Stewart var som född för sin roll, inslagen uttryckte (oftast) klockrena små satiriska stycken och skämten var tajta, fräscha och alltid aktuella. Late Night tragglade på med ett tröttsamt och utslitet koncept med närmast inkompetenta författare som producerade dåliga skämt och ännu sämre sketcher. O’Briens naturliga charm och humor var det enda som höll bajskorven flytande.
Så kommer strejken. De lägger ner produktionen i två månader, men är snart tillbaka. Och O’Brien slår ner som en bomb! Plötsligt har hans ball and chain av o-roliga författare upplöst till intet och han släpps lös för att hålla igång programmet som bär hans namn. Desperationen och bristen på traditionellt material skapar en grogrund för Den Rolige Conan. Inte den rödhåriga snubben som drar dagsländor till skämt ur Lenos sopkorg, utan snubben som skapar en ljusshow “like a german disco”. Eller gömmer sig i den avstängda studion och hoppar upp för att läxa upp en skärrad tour guide som plötsligt genomlider “worst day ever”. Det är Conan O’Brien fångad som ett rådjur i strålkastarljuset och elegant sidesteppar långtradaren.
Sen har vi Jon Stewart. Också väldigt kvick, charmig och avväpnande rolig – men kontrasten blir för stor. De har byggt ett sånt stabilt fundament av välskriven politisk satir i TDS, så när Stewart gör sitt bästa för att leverera sin schtick i vad han antar att publiken vill höra så märker man vilken klass-skillnad det är. Det blir otajt, sloppy och ibland nästan osammanhängande. När han sitter och fnittrar i sin studio, klipper till nyhetsmaterial och voiceovern tar över – där Stewart helt uppenbart läser innantill som en femteklassare – blir det märkligt. Och faktiskt väldigt dåligt. Det är som om han inte själv vill vara där. Eller som Mattias uttryckte det:
Det är som att se på TDS i ett alternativt universum där det inte är roligt.
Aldrig har det varit så uppenbart vilka som behöver kontraktera nya författare när strejken går till ända.
Nollor och nördar
Jag håller på och ser om den fantastiska serien Freaks and Geeks som jag redan har recenserat. Men jag måste bara säga att jag förvånas över hur otroligt bra den är, min recension gör den trots sin hyllning inte alls rättvisa. Sen märkte jag att jag helt glömt att nämna den underbara SYOn som med sin krystade kompisvinkel och hippieattityd är helt underbar. Sen hade jag glömt lite hur otroligt rolig den är ibland på sina ställen men eftersom det är så naturligt är det lätt att man glömmer det, det är inget skämt som lägger sig på minnet utan bara en naturligt rolig situation.
Freaks and Geeks är ett mycket hett tips såhär i strejktider, har du inte sett den tidigare är det ett bra läge att göra det.
UPDATE: Glömde säga, avsnitten är i helt tokig ordning vilket gör att man tappar all kontinuitet om man inte ser dom i rätt ordning. Det är ett helvete att hitta rätt ordning och jag trodde jag hade gjort det men icke. Man får matcha och kolla wikipedia mot tv.com för att hitta rätt ordning. Varför idioterna på NBC valde att visa dom i fel ordning kan man fråga sig. Många serier har blivit massakrerade på det sättet och jag förstår verkligen inte alls, hur dum i huvudet måste man vara för att börja kasta om ordningen i en kontinuerlig serie? Tänk om man visat Lost i fel ordning t.ex?
Real Time with Bill Maher återvänder
Många talkshows har återvänt utan sina författare och Real Time with Bill Maher vill inte vara sämre. På fredag är det dags och med tanke på att det amerikanska valet börjar “dra ihop sig” (bara drygt 10 månader kvar!!!) så är det kanske inte svårt att se varför dom väljer att komma tillbaka. Som lite uppladdning för det kan man se när Maher gästade Late Show with David Letterman och Late Night with Conan O’Brien förra veckan här nedan, klippet med O’Brien efter hoppet.
