Björn Gustafsson är det bästa som hänt svensk humor sen jag vet inte vad.

UPDATE: Nu med hela Björns framträdande. Och jag undrar om inte Luuk fick slätraka sig och ta på sig en blond peruk senare på kvällen, Carina ser lite förtjust ut.

Lost-magin håller i sig och jag blir allt mer övertygad om att Lost är en av dom absolut bästa tv-serierna jag sett. Spoilersnack om senaste avsnittet fortsätter efter hoppet.

Läs hela posten »

Jag känner inte att jag fått svar på den frågan men det spelar heller ingen roll, diskussionen om något är oftast intressantare än svaret. Fredrik Lindströms nya program Vad är en människa? känns kanske lite väl underproducerat men jag satt ändå fängslad hela timmen.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker den nästan helt svarta studion får ämnet och samtalet att verkligen hamna i fokus eller om jag tycker det bara gör programmet mer svåråtkomligt och tråkigare än det hade behövt vara. För min del spelar det inte så stor roll då jag blev otroligt fängslad av samtalen dom förde och mina enda egentliga invändningar är det att jag inte kan få delta i diskussionen.
Det var flera tillfällen då jag kände att jag ville ge mig in och ge ett annat perspektiv som jag tycker dom missade eller vidareutveckla någonting dom sade som jag tyckte dom lämnade lite väl fort.

Jag var lite rädd för att programmet inte skulle leva upp till mina lätt uppskruvade förväntningar men det tycker jag absolut att det gjorde. Visst, Lindström ser även här lite väl nöjd ut med sina egna förklaringar ibland precis som i hans tidigare program men det funkar liksom. Annars finns det ju inte så mycket mer att säga om ett program som bara går ut på att två personer sitter och pratar i en timme. Om ni missade programmet så finns det tillgängligt på SVT Play.

Jag har alltid varit lite svag för rättegångsdramer, både som filmer och som tv-serier. En av dom kanske allra bästa som också kanske är en av dom som gjorde mig så förtjust i genren är Murder One, som tar den lite modiga vägen att under en hel säsong bara följa ett enda mål. Men det är inte den jag ska prata om nu utan en annan av mina rättegångsfavoriter, nämligen The Practice, eller Advokaterna som den heter när det sänds på TV4 här i Sverige.

Serien chocköppnar verkligen i högt tempo med ett stort fall mot ett tobaksbolag som sedan är en röd tråd genom hela första säsongen, som dock bara är på sex avsnitt. Förutom det stora fallet som spelar ut sig under säsongen så har nästan varje avsnitt ännu ett riktigt gripande och/eller tankeställande fall som tas om hand av en av dom oerhört karismatiska karaktärerna på firman. Det är en mycket stark ensemble man har lyckats få ihop här där ingen karaktär känns överflödig eller finns där som utfyllnad utan varje karaktär känns verkligen levande. Serien kretsar främst kring advokaterna på firman men även hos deras goda vän Helen Campbell som är åklagare. Dom starka karaktärerna ihop med många spännande fall som ofta ställer ens tankar kring moral & etik och lag & ordning på sin spets gör att det blir det väldigt enkelt att man dras in i det ordentligt. Vissa fall berör mig verkligen och det är inte helt enkelt att göra ska jag säga. Eller vem försöker jag lura, SÅ svårt är det inte. Jag är ganska lättpåverkad egentligen, jag vill bara inte erkänna det.

Firman utvecklas från att vara en ganska skruttig firma som nästan bara sysslar med brottsmål till att iaf skaffa sig ett riktigt advokatskontor istället för något som mest påminner om ett gammalt förrådsutrymme. Parallelt med firmans utveckling får vi så klart följa karaktärerna och deras relationer vilket inte direkt är seriens starka sida men det håller ändå hyfsad klass. Styrkan ligger i brottsfallen, eller, iaf fram tills sista säsongen.

Serien började kännas lite trött mot slutet och drabbades av stora budgetnedskärningar och serien skapare David E. Kelley bytte ton helt. Han introducerade en ny karaktär vid namn Alan Shore spelad av James Spader. Helt plötsligt är serien tokrolig och det blir en lätt absurd känsla att se alla gamla karaktärer fortsätta spela sina allvarliga roller medans James Spader har lekstuga utan dess like med sin karaktär. Hela sista säsongen av The Practice känns som ett utdraget pilotavsnitt för spinoffen Boston Legal som drog igÃ¥ng Ã¥ret efter. Man fÃ¥r heller inte glömma William Shatners makalösa tolkning av Danny Crane. Bara den tajmingen han har när han utbrister “Danny Crane” i tid och otid är helt briljant.

The Practice gick från lätt avslaget och tröttsamt i säsong 7 till helt fantastiskt och skitroligt i en handvändning och avslutar på en helt oväntad high-note.

Jag hatar Charlie Sheen.

Jag hatar den där bögen som ska spela hans brorsa.

Jag hatar den där feta ungen.

Jag hatar de platta arketyperna till karaktärer.

Jag hatar att alla kvinnor verkar vara sura fittor eller korkade sexobjekt i serien.

Jag hatar det där lata jävla setup and punchline-formatet de verkar ha lärt sig i småskolan och aldrig orkar variera.

Harr harr we got it, Charlie Sheen är en player och hans bror är en spastisk nörd och hans unge är fet odräglig liten skit, now please flush that dolled up turd and make us something freeeeeeeeeeeeeeshhhhh.

Melodifestivalen är verkligen Sveriges svar på Superbowl, över 3 miljoner tittare varje vecka. Topp 100 för alla kanaler och topp 50 för kabelkanalerna efter hoppet.

Läs hela posten »

… att Fredrik Lindströms nya pratprogram Vad är en människa har premiär imorgon (onsdag 20/2) pÃ¥ Kunskapskanalen klockan 22:00. I en serie pÃ¥ Ã¥tta delar försöker Lindström besvara frÃ¥gan om vad en människa egentligen är genom intervjuer med forskare.

Björn Gustafsson fortsätter att göra succé i Melodifestivalen. Här i Västerås var han dock inte alls lika kul som i Göteborg. Här har ni iaf min sammanfattning av deltävling 2.