Mer SNL-tjat

Även om Nicolas Fehn inte är speciellt känd finns, ens i USA, annat än i Fred Armisens medvetandevärld, är det här bara något jag måste dela med mig av, ty det är stor komiskt skådespeleri på hög nivå:

Svenska Tittarsiffror 3-9 mars

Melodifestivalen 2008 Andra Chansan

Det verkar som Melodifestivalen tappade lite tittare utan Björn Gustafsson men är fortfortarande ohotad etta den här veckan. Robins däremot hade sina bästa tittarsiffror för säsongen med Björn Gustafsson som gäst. Förövrigt lite kul i senaste avsnittet av Robins då man hade Sveriges just nu bästa och sämsta komiker som gäster. Topp 100 för alla kanaler och topp 50 för kabelkanaler som vanligt efter hoppet. Continue reading

Kulturprogrammens knight in shining armor

Läste för ett tag sen en diskussion, frågan var om public service hade någon funktion i dagens TV-utbud, och därför om SVT fyllde något syfte eller om vi skulle lägga ner hela skiten och sända repriser av Xena Warrior Princess back to back istället. Jamen, tänker ni, varför dra upp detta nu? (Okej, jag har helt enkelt inget mer aktuellt att skriva om.)

Men jag insåg att SVT faktiskt har en unik nisch: kulturprogram! Och vilka sen! Gillar både Kobra och Babel, samt den korta intervju-serien Babel special som visades tidigare. De är som godispåsar för den pseudokulturella hedningen (såna som mig), med ovanliga och intressanta reportage om allt möjligt med kopplingar till litteratur, konst, musik och film. (Och en hel del annat.)

Bägge programmen leds av två intellektualiserande men kompetenta non-threatening white males, och Kristofer Lundström (Kobra) tillhör de få svenskar som man kan se intervjua engelsktalande kändisar utan att skämmas ögonen ur sig. Redigering och fotot är också förvånansvärt kreativt och välgjort i de här två programmen, där Kobra antagligen är lite före.

Kobra och Babel är helt enkelt två kulturjournalistiska pärlor, unika för SVT och i min mening bra nog för att motivera bevarandet av det gamla public service-fläskberget ett tag till.

Om man tar sitt förnuft till fånga

Med 9.1/10 i betyg på IMDB, med drygt 13 000 röster, och en massa utmärkelser är Battlestar Galactica en ganska högt, eller förbannat jävla högt, rankad serie på IMDB. Alla kategorier (förutom Planet Earth-kategorien). Och jag har, precis som Johan, skeptat en gång, men jag tog mitt förnuft till fånga, samlade mod och kollade på BSG en gång till från säsong två där jag slutade kolla sist. Jag drog igenom serien fram till och med säsong tre som är den senaste, och insåg att det här är, by far, en av de bästa sci-fi-serier i modern tid (1939 och framåt). Jag vill verkligen uppmana alla som suktar efter den där sci-fi-serien som inte riktigt har kommit, att kolla på BSG för att förstå att, trots den oundvikliga sci-fi-politiken, det här är riktigt jävla bra.

Även om vi kan ha våra synpunkter på den ganska stela karaktärsjargongen kan du hitta något att älska på alla plan. Själv föll jag bland annat för ljuden i de animerade rymdscenerna. Utöver handlingen och de filosofiska aspekterna, givetvis.

I april drar serien igång med säsong fyra, och filmen Battlestar Galactica: Razor utspelar sig delvis mellan säsong tre och fyra, för den som inte får nog. Men börja nu, så hinner du beta av säson ett till tre utan den något överreklamerade filmen. Fråga inte, bara gör det. För det här är, som jag brukar säga, bra skit!

Björn Gustafsson testar karate i Morgonsoffan

På onsdag i nästa vecka har SVTs nya humorprogram Morgonsoffan premiär och jag känner mig allt lite smyghajpad för att vara ärlig, David Batra, Johan Glans, Petra Mede, Björn Gustafsson, Nour El-Refai med flera är en väldigt trevlig uppställning. Och då inte minst Sveriges mest hajpade komiker sedan jag vet inte vad, Björn Gustafsson.

Det är dags att lyfta bladet från munnen

Har känt liten lust att blogga om TV senaste veckan. Beror nog mycket på det enkla faktumet att så lite nyproducerat sänds i USA just nu, vad jag antar är backlashen av den tre månader långa strejken. (Snart kommer det nya grejer thank god.)

Under veckan har det dock kommit lite färsk humor. Nya avsnitt av The Simpsons, Family Guy och Everybody Hates Chris. The Daily Show fortsätter som vanligt. Bortsett från den där pinsamma intervjun med Hillary Clinton är det “bra” igen, som det var i höstas.

Men det jag tänkte var hur dåligt The Simpsons har blivit. Och då menar jag inte sådär dåligt som Friends var sista två-tre säsongerna, när den fanatiska studiopubliken skrattade åt potenta punchlines som ett höjt ögonbryn och man kanske inte riktigt såg det förrän efteråt om man var ett inbitet fan.
Jag menar riktigt jävla dåligt. Försökte räkna hur många avsnitt det har varit de senaste två säsongerna där de “berättat klassiska historier med sig själva i rollerna” och ett svagt ramverk runtom, men jag fick slut på fingrar, tår och utstickande kroppsdelar.

Det är så synd. The Simpsons var på ett sätt en makalös humorserie, upp till säsong 14 om du frågar mig, med både bredd och edge samtidigt, som kändes äkta och var urstark säsonger igenom. Genuint rolig, med fanastiska karaktärer och påfallande ofta med en poäng. Nu slaktas allt det där för att kränga ett par DVD-boxar till. Jag vet inte hur länge de tänker på hålla på, men inte alltför länge hoppas jag.

Säg tack och adjö innan det är för sent, Matt Groening!