Trots att serien handlar om vampyrer, demoner och drösvis med lik var säsong 1 ändå ganska solig. Sedan kom säsong 2, fyllt med hjärtskärande avsnitt levererade med en allt annat än solig ton. Seriens första tolv avsnitten har dock varit väldigt viktiga i och med att de byggt upp vår relation till dessa underbara karaktärer. Utan den hade det ju inte rört oss nämnvärt när alla hemska, brutala saker händer dem i säsong 2. För det gör det. Tyvärr envisades min sambo med att titta på hela boxen med mig, och då jag inte kan gråta till film eller TV när jag har sällskap förstörde det ju lite av upplevelsen. Men jag lovar er – jag grät inombords, i floder!
Det som skiljer denna säsong väldigt mycket från den första är även att det är slut med de ändå ganska fristående avsnitten. Det finns en tydlig grundhandling, kärlek, vilket gestaltas mest av Buffy och Angels berg- och dalbanerelation. Men precis alla andra större karaktärer hittar, och vissa förlorar, kärlek under säsongens gång. Behovet av “previously on Buffy” blir helt plötsligt mycket större (om man inte som jag satt med boxen och såg några avsnitt varje kväll). Andra höjdpunkter är att vi får se The Magic Box för första gången, och att Jonathan sakta men säkert utvecklas från statist till återkommande birollare.
Då denna säsong är 22 avsnitt lång kommer det bli en topp 10! En låååååååång topp 10. Sedan vill jag bara säga att jag ibland hänvisar till senare säsonger, utan att vara alltför detaljerad, så om du är ny till Buffy läser du på egen risk.
