Jag hade tänkt vänta med att skriva om den senaste säsongen av Saturday Night Live tills jag kände att det var en sketch värd att lägga upp som video men än så länge har det inte hänt. Med tanke på allt som hänt i både den politiska och den popkulturella världen så tycker jag man borde haft betydligt fler guldkorn efter tre avsnitt. Men tyvärr är det inte en enda sketch som hållit riktigt hög klass än. Däremot är det att framträdande som gjort det. Vilken röst. Vilken känsla. Vilken låt.

…Its Always Sunny In Philadelphia kommer här ett klipp som borde få dig att göra det snarast.

It’s Always Sunny in Philadephia var tillbaka med två lysande avsnitt häromdagen och jag hade glömt hur mycket jag ändå gillar den här serien. I det andra avsnittet när Charlie går loss totalt med sina sydstatsdialekt är hur roligt som helst. Wildcard bitches! Om ni saknar något absurt och roligt att titta på så är It’s Always Sunny in Philadephia ett måste!

True Blood är en av dom absolout i särklass sämsta serier som jag försökt titta på. Johan har redan tokdissat serien men jag undrar om han inte var lite snäll ändå. Jag tyckte precis som Johan att piloten var kass också men jag hade ändå en liten liten förhoppning om att saker och ting skulle ordna upp sig efter en styltig inledning. Det dröjer inte många minuter in på avsnitt 2 att dom förhoppningarna dör ut helt. Dialogen är pinsamt dåligt skriven och ännu sämre framförd. Det är verkligen som att se på en trafikolycka varje gång någon öppnar munnen. Den släpiga konstgjorda sydstatsdilekten gör dessutom det hela ännu värre.
Karaktärerna är så klyschigt skrivna att jag faktiskt har svårt för att tro att det verkligen är på allvar. Jag fattar ingenting. Det här är en högbudget serie på HBO som redan fått klartecken för ännu en säsong och jag fattar ingenting.
Men introt var ganska snyggt iofs.

I och med säsongsavslutning av Weeds, diverse säsongspremiärer och kyliga temperaturer ute så tycker jag att man offeciellt kan säga att hösten är här. Och det är tur att det är en del serier som lyser upp i höstmörkret för det känns verkligen som det behövs.

Men först tänkte jag bara säga att säsongsavslutningen av Weeds kändes ungefär lika oengagerande som hela säsongen har gjort. Det kändes som det var menat att vara dramatiskt men det känns inte som jag bryr mig längre. Det är tråkigt för det är en serie som höll klass och som fortfarande har sina sidor men när helheten inte finns blir det svårt att engagera sig.

Saturday Night Live var tillbaka och mycket efterlängtat men som alltid blir jag grymt besviken. Vissa av sketcherna håller pinsamt låg nivå. Den inledande sketchen med Sarah Palin och Hillary Clinton var riktigt bra men sen var det inte så mycket annat att glädjas över. SNL Digital Short var på sina ställen riktigt bra men saknade skämt. Weekend Update kändes ganska medelmåttigt och jag saknar verkligen Tina Fey bakom skrivbordet där. Men ändå kul att det är tillbaka.

Kitchen Nightmares är tillbaka och jag verkligen hatälskar den Amerikanska varianten. Hade dom inte redigerat sönder programmet hade det kunnat vara hur bra som helst men jag sitter bara och blir förbannad hela tiden på alla klipp på vad vi kommer få se senare i programmet. När man väl får se det är det ju inte intressant längre! Jag tjatar något fruktansvärt om det här känner jag man det spelar ingen roll, det är djävulen själv som måste ligga bakom för det förstör allt vad TV handlar om. TV reduceras ner till något som bara handlar om att få dig att se reklamen, inte programmet. Programmet i sig blir mycket sämre men chansen att någon som zappar förbi stannar kvar över reklamen blir större. När man börjar göra TV-program för att hålla kvar förbi-zappare mer än för trogna tittare har det gått för långt. Det måste få ett stopp. Riktig vilja att göra bra TV får inget utrymme längre. Allt handlar om att få så många som möjligt att se reklamen, hur många som faktiskt tittar på programmet är helt ointressant. Är det verkligen det vi vill ha? Var fan finns skaparglädjen till att göra ett program så bra som det bara kan bli? Det får inget utrymme i dagens överkommersialiserade TV-värld iaf.

Real Time with Bill Maher är högintressant då det är valår i USA och jag känner efter varje program att jag gärna hade sett en kvart till. Tillsammans med The Daily Show får man en hyfsat bra och mycket rolig koll på läget.

Här hemma i Sverige har Magnus Betnérs nya serie I Ditt Ansikte haft premiär och den nådde kanske inte alls upp till mina förväntningar men det var ändå riktigt roligt att se. Betnér har längre skrivit sig varm om Martin Sonneby men jag har sett honom live några gånger och aldrig varit särskilt imponerad. Det var jag inte heller här även om en del av hans ordvitsande blev riktigt roligt. Men hans uppträdande i kyrkan kändes väldigt krystat och blev aldrig särskilt roligt. Om man ska skämta ”lite kontroversiellt” om något så är det fortfarande att vara rolig som är viktigast. Precis som med all humor. Och det tycker jag Betnér alltid lyckas jävligt bra med. Han är bra på att känna av när det inte blir roligt och dra några lite mer lättköpta skämt innan han fortsätter på sina mindre roliga delar. Just det såg jag ingenting av i hans uppträdande här men istället bjöd han på många roligheter som faktiskt uppskattades av den kristna publiken. Väldigt kul och intressant upplägg på ett program och även om det inte alltid är jätteroligt är det kul att se hur dom jobbar och hur mötet blir med det dom skämtar om.

Sen var Hål i Väggen en positiv överraskning. 20 minuter gick ganska fort och man hinner inte tröttna på grejen innan det är slut. Jag vet inte hur många avsnitt det tar innan man tröttnar men än så länge känns det faktiskt överraskande underhållande.

Stor i Japan har jag inte sett ännu men det är jag lite nyfiken på precis som Lilla Landet Lagom som startar på lördag. Även Ann Söderlunds nya program Världens Härligaste Män där hon undersöker hur män fungerar väcker min nyfikenhet men knappast på ett positivt förhoppningsfullt sätt.

Snart börjar också It’s Always Sunny in Philadephia, How I Met Your Mother, My Name Is Earl, The Office, Ugly Betty, The Simpsons, Dexter, Family Guy och American Dad.
Något jag missat, glömt? Påminn mig!

Så var första installationen av Kanal5s nya lekprogram avklarat. Den tyska importen har fått oförskämt bra tittarsiffror (över 700 000) och det blir totalt 9 avsnitt i höst, med 1 utmanare varje vecka som slåss tisdag-torsdag i tre veckors tid.

De såg ut som två tomtenissar ur ett luciatåg i finalen, jublandes och ivrigt peppande, med lekledare Oldsberg som med sedvanlig schvung presenterade momenten. Grabbarna vann första matchen först i sista grenen, men det var nästan orimligt jämnt upp till finalen som visade sig vara… strutboll. Ni vet, en liten strut med en boll och så en knapp som skjuter ut en plastboll som man ska fånga.

Antiklimax till trots är det ändå småkul underhållning och för alla som läst Två nötcreme och en Moviebox kan det inte vara någon överraskning att grabbarnas TV-produktion börjar luta åt det myspysiga DDR-Sveriges breda folkliga underhållning. De verkar vilja återskapa 80- och 90-talets lördagsunderhållning, men med kvalitet och testar nya grepp med 2000-talets ärrade tittare.

Men kommer det att fungera i längden?

En scen med oralsex upprör moraltanterna i USA, ”Vi har fått reaktioner från mängder av upprörda tittare som verkligen blivit störda av vad de fick se. Det är en rak höger i ansiktet på tittarna.” säger Parents Television Councils ordförande Tim Winter. Jag har en mycket enkel lösning. Om man blir upprörd av vad man ser på TVn, byt kanal eller stäng av. Alla dina problem lösta.

Jag blev rätt glad när jag såg att det fanns ett nytt avsnitt av Entourage att kolla på i förmiddags, en mer underhållande och lättittad serie får man leta efter. Visst finns det många inslag av mindre behaglig karaktär men dom glider ner förvånansvärt lätt. Men i säsongspremiären var det ingenting som kändes lätt. Små karaktärsförändringar kändes mest krystade, ingen känsla och scenerna kändes stolpigt filmade. Som den nästan skrattretande dåligt uppsatta walkie talkien på stranden. Det minsta jag väntar mig av Entourage är kvalitet och när man inte ens bjuds på det faller mycket väldigt lätt.
Det kanske blir bättre allt eftersom men med en så här dålig säsongspremiär sjönk mina förhoppningar på serien som en sten.