Först och främst vill jag bara säga 10 poäng till den som fattade Allan Edwall referensen i rubriken. Den senaste säsongen av Scrubs känns ganska annorlunda mot tidigare och med tanke på hur fånigt och dåligt det varit dom senaste 4 säsongerna eller nått så är det något bra. Scrubs har alltid försökt vara mer än bara en sitcom och inledningsvis tycker jag man lyckades ganska bra med det och man lyckas bättre med det nu också. Men efter 8 säsonger tycker jag det hela behöver ha utvecklats också. Dom små moralkakorna man matas med på sjukhuset och sådär kan jag ändå svälja även om dom är platta och klyschiga men när det kommer till personliga relationer så tycker jag det behövs ett lite större djup och lite mer komplexitet efter 8 år. Buffy the Vampire Slayer är ett fantastiskt exempel på där personer och relationer utvecklas och blir mer komplexa och på så vis känns mer på riktigt. Jag tänkte mycket på det här i senaste avsnittet då Elltiot blev sur på JD för att han inte sade att han älskade henne fint nog men att han till slut gjorde det och hon blev nöjd. Jag ska inte gå in mer på hur tröttsam könsstereotypiseringen är men vill ändå bara säga blä. Men vad är det då som JD säger för att Elliot ska bli nöjd?

Look Elliot, I dont know if its possible for me to put how i feel about you in words. But I guess I’ll give it a shot. I never really belived I would find somebody that I loved as much as you. I love you more then anything in the whole world. Elliot, I love you more then Turk. [...] Look at me, you’re my dream girl.

För mig känns det väldigt tomt. Efter att ha varit väldigt nära i 8 år och gått igenom allt dom gott igenom känner jag att det hela bara är tomt. Det finns liksom ingen substans där som jag kan ta till mig. Jag tänker mig ett litet barn som säger “jag älskar dig så häääääääääääääääääääääär mycket” och sträcker ut armarna så mycket hen kan. Visst kan det vara fint, äkta och bra. Men det blir liksom ingen substans. Det är också med tanke på att det är JD som säger det. Han som ska vara känslig och lite romantisk och sådär. Hade Turk sagt det hade det funkat. Men av en karaktär som JD behöver jag mer. Jag vill höra mer om varför och hur han känner. Och för att testa mina manusskrivarkunskaper tänkte jag försöka mig på att skriva scenen på ett sätt som jag hade uppskattat mer.

Look, Elliot. I still remember the first time I saw you and how I felt my heart skip a beat. Here was this cute, fun, amazing girl that I got to work with all day and I felt blessed. Alot of things has happend between us.  We’ve been through so much together. You didnt turn out to be the person I thought you would be, I probably didnt turn out to be the person you thought I was. And we have changed alot since then, my feelings for you have changed to. But with all that has happend I’ve always loved you and I’ve always felt like I can talk to you about anything. I’ve always felt like I dont have to hide  anything about who I am with you and how you’ve always made me feel better. And with all the ups and downs between us and all the ups and downs with other parts of my life I’ve come to realise just how important that is to me. Just how important you are to me. I love you Elliot, I love you more then Turk. [...]

Ok, min scen blev lite längre. Men jag skrev den på rak arm på några minuter nu precis. Jag vill försöka fånga allt dom har gått igenom och varför Elliot efter allt fortfarande är så viktig för JD. Det finns så mycket historia mellan dom två och manusförfattarna verkar inte alls utnyttja det. Sånt tycker jag är så tråkigt och synd. Och det är många sånna här saker som gör att Scrubs inte blir mer än “rätt bra” trots att det finns potential där. Och outnyttjad potential upprör mig.

OMG WTF LOST!

Dollhouse har inte fortsatt växa och imponera på samma sätt i dom senaste avsnitten. Men det kan också bero på att mina förväntingar och förhoppningar varit så mycket högre än dom varit tidigare. Det är fortfarande många saker som jag inte tycker funkar riktigt. Men å andra sidan finns det gott om saker som funkar väldigt bra. Med tanke på dom dåliga tittarsiffrorna så kanske det är lika bra att inte försöka se positivt på serien. Det skulle bara vara jobbigt att börja älska den precis som den ska läggas ner.

Lost däremot är lika förvirrande som det är bra. Jag gillar hur karaktärerna har förändrats och hur det nya samspelet är. Det är så mycket som bara är förvirrande och serien har en helt annan känsla än den haft tidigare men det funkar ändå. Jag tycker fortfarande att serien har fler brister nu än den haft tidigare och väl många saker känns som behändiga eller krystade efterkonstruktioner. Men det är ändå jävligt bra.