…och det gläder mig mycket. Dollhouse är det ljusaste som finns på tv-himmlen just nu verkar det som. Lost ska jag smälta lite ett tag och sedan ska jag skriva om varför det inte alls är så bra som Kjell säger. Håll koll på hur det går för era favoritserier här.

Eller ja, det finns ju egentligen ett avsnitt till som är den egentliga säsongsavslutningen men det dröjer antagligen ett tag tills man får se det och avsnittet i sig funkade förvånansvärt bra som avslutning för säsongen. Jag är inte hemma just nu och har inte så mycket tid som jag hade velat ägna åt att dissekera Dollhouse och vad som varit bra och vad som inte varit det. Men jag måste säga att iochmed den här avslutningen och allt det som finns kvar att utforska och leka med så har Dollhouse vuxit till att bli bland det bästa som går på TV just nu. Iofs en bit efter Lost som har blivit helt jobbigt jävla bra igen på sistone. Men mer om det i en annan post vid ett senare tillfälle, nu är det Dollhouse jag vill skriva om. Det är lite intressant vilka värderingar och så dom lägger i vad som är ens själ och vad som är ens ”inprint” och det är intressant att se hur dom leker med det hela på olika sätt och det finns så mycket mer som man kan göra med allting. Jag ville nästan inte börja tycka om Dollhouse för mycket eftersom det antagligen inte skulle få en andra säsong ändå. Men nu har jag gjort det och det är långt ifrån så fantastiskt som Firefly var på 12-13 avsnitt men det visar ändå en härlig potential och bjuder bitvis på fantastisk TV. Finalen i sig var fantastisk. Vändingar, intressanta perspektiv som jag inte riktigt tänkt på och moraliska frågor av olika slag. Är det våldtäkt om man blivit programmerad att tycka om det? Vad skiljer isåfall den här typen av programmering mot den långsama programmering som sker under ens uppväxt och fortsatta liv? Kan man skriva på ett kontrakt för att jobba som slav under en begränsad tidsperiod? Varför, varför inte? Det väcks många sånna här frågor i serien men det gör det helt utan att man tänker på det. Det ligger liksom bara där i bakgrunden och när man tänker efter så upptäcker man hur mycket det ifrågasätter. Alfa som karaktär funkar otroligt bra och Omega var cool hon också. Det finns mer att hämta i den typen av övermänniskor. Om ni inte har sett Dollhouse så gör det, det är faktiskt riktigt riktigt bra. Det är orginellt, det är spännande, det är actionfyllt, det är snyggt, det är tankeväckande, det är smart och det är helt enkelt jävligt bra TV. Och inte bara det, det har i kombination med Losts toppform väckt mitt TV-tittar sug till liv igen på ett sätt som jag inte känt på länge.