Jag råkade häromdagen av en slump upptäcka att jag missat att se dom två sista avsnitten på den andra säsongen av Boston Tea Party vilket jag sedan snabbt åtgärdade. Och fan vad bra det är alltså. Visst stör jag mig på vissa saker som att Filip och Fredrik ofta tar för mycket plats medan ämnet och frågan i sig kommer i andrahand, hur frustrerande det är när diskussionerna klipps bort innan dom känns riktigt klara och Stig-Björns plumphet för att ta några exempel. Men även bristerna fungerar på något vis, jag tycker Filip och Fredrik är roliga så det gör inte så värst mycket att dom tar mycket plats, att det är nedklippt så snävt som det är gör att det hela tiden känns väldigt rappt och tiden går väldigt fort när jag ser på det och även Stig-Björns plumphet har sin charm. Och det är ändå seriens dåliga sidor, som helhet är det verkligen ett guldkorn i den svenska tv-tablån tycker jag och jag ser verkligen fram emot säsong 3 som väll drar igång ganska snart? Om någon vet exakt när så får ni gärna tala om det så jag kan skriva upp det i tablån.

Läs hela posten »

Kenny vs. Spenny såg jag för första gången för några år sedan på ZTV. Jag blev genast helförtjust i programmet och älskade hela upplägget. Så fantastiskt enkelt men så fantastiskt kul. För er som inte sett programmet så är en typ av realityshow om två väldigt tävlingslystna gamla vänner som utmanar varandra i diverse mer eller mindre absurda saker. I säsong ett är det bland annat saker som Who Can Stay Awake the Longest?, Who Can Stand Up the Longest?, Who Can Sit on a Cow the Longest? och Who Can Win a Series of Mini-Competitions? där dom gjorde 15 olika saker som att springa 100 meter och springa upp för trapporna snabbast i ett höghus. Ära för vinnaren och förödmjukelse för förloraren. Det kan vara saker som att man måste äta sitt eget snor eller bli fist i ansiktet eller äta kattmat eller andra saker på den nivån.

Läs hela posten »

Om förra avsnittet av Dexter kändes som ett utfyllnadsavsnitt så var senaste avsnittet raka motsatsen. Herregud! Jag vet inte var jag ska börja. Men jag kan börja med att följa upp dom sakerna jag tog upp förra veckan. Ritas flörtande med grannen fick genast mer plats och en tydlig funktion. Hon börjar inse hur ensam hon faktiskt är eftersom Dexter är hemma så sällan samtidigt som Dexter börjar inse att han inte ger sin familj den kärlek och omtanke han både tycker den förtjänar och som han faktiskt känner för den. Jag är väldigt intresserad av att se hur det utvecklar sig. För samtidigt verkar det som Dexter känner att hans lilla skjul inte alls ger tillräckligt med avskildhet. Den kluvenheten har funnits hela tiden men jag tror det kan komma att dra sig till sin spets innan säsongen är över.

Läs hela posten »

Efter besvikelsen av Accidentally on Purpose hade jag väldigt låga förväntningar på Modern Family och räknande med att bli besviken men döm av min förvåning när det var iaf bitvis riktigt bra. Det var genast ett par ansikten jag kände igen som jag tycker om. Julie Bowen som spelar Claire Dunphy känner jag igen från framförallt Ed och Boston Legal och där jag tycker hon varit riktigt bra.  Hon har en förmåga att dra in mig och få mig att bry mig på något sätt samtidigt som jag tycker hon kan vara väldigt rolig. Nu känns hennes karaktär än så länge rätt begränsad men jag hoppas vi får se fler sidor så småning om. Jag har bara sett 3-4 avsnitt än så länge.

Jesse Tyler Ferguson som spelar Mitchell Pritchett känner jag iofs bara igen från underskattade The Class men där gjorde han ett väldigt bra jobb. Karaktären han har här hanterar han också väldigt bra och dynamiken med hans pojkvän Cameron är bitvis fantastisk. När det kommer till den här typen av serier så känns det viktigt för mig att ha skådespelare jag lätt knyter an till. Det har både Modern Family och Accidentally on Purpose men till skillnad från Accidentally on Purpose är inte Modern Family kasst.

Läs hela posten »

Jag tycker det börjar se lite tomt ut i tablån, jag följer inte alls lika många serier som jag gjorde tidigare. Några trevliga sitcoms är alltid skönt att ha tillgängligt så jag tänkte ta och ge Accidentally on Purpose en chans. Accidentally on Purpose tänkte jag ge en chans framförallt eftersom jag tycker Ashley Jensen är otroligt bra i Extras och att jag dessutom gillar Jenna Elfmans komiska kvalitéer väldigt mycket. Jag hade ingen aning om upplägget för serien vilket nog var lika bra. Hade jag vetat om det hade jag inte haft särskilt positiva förhoppningar alls på serien.

Nu spelade det inte så stor roll, humorn i serien är inte direkt något som tilltalar mig. Och inte karaktärerna heller för den delen. Jag blev faktiskt rätt besviken av det. Jag tycker om att ha serier att återkomma till, karaktärer man lär känna som känns välbekanta och trevliga. Det är därför jag tittade på och uppskattade serier som Friends trots att det bitvis var väldigt dåligt i dom senare säsongerna. Även Scrubs och How I Met Your Mother är bra exempel på serier som bitvis varit väldigt dåliga men som ändå känns välbekanta och trevliga för mig att titta på. Och på något sätt hade jag hoppats att Accidentally on Purpose skulle komma att vara ytterliggare en sådan. Men så blir det inte, jag såg 2-3 avsnitt och fler lär det inte bli.