Jag var väldigt förtjust i Futurama när det visades och blev sur när det lades ner. Desto gladare blev jag då av nyheten att det skulle komma tillbaka med fyra stycken långfilmer direkt till DVD. Jag blev besviken på den första filmen, Benders Big Score, men hade ändå ganska höga förhoppningar på fortsättningen. The Beast With a Billion Backs var dock ännu sämre. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är som saknas och vad det är som gör att filmerna inte alls har den där härliga känslan som tv-serien hade. Det var nämligen en av dom bästa sakerna med serien, på samma sätt som med t.ex Top Gear så var det liksom den där speciella känslan som serien gav en som var dess största styrka. Och den saknas helt för mig i dom två filmerna som jag sett hittils. När dom flesta skämt dessutom inte håller särskilt hög klass blir det ganska trist.

Intressant i The Beast With a Billion Backs tycker jag dock är att den tar upp polyamori vilket man inte ser särskilt ofta. Hela filmen verkar liksom kretsa kring det pÃ¥ nÃ¥got sätt om det nu inte är jag som övertolkar. Vad den vill säga fick jag dock inte riktigt nÃ¥got grepp om men Bender var ju ganska tydlig iaf, “There is no great love without great jealousy”, vilket kanske stämmer för en del.

Som den uppmärksamme redan vet så drar Top Gear igång nu på söndag och det känns alltid efterlängtat. Märkligt att ett program om något så ointressant som bilar är en av mina favoriter på TV.

Men nytt är kanske att USA ska få sin egen version av Top Gear som kommer visas på NBC. Adam Carolla, Tanner Foust och Eric Stromer är dom som kommer ersätta Jeremy Clarkson, Richard Hammond och James May. Läs mer här.

Som uttalad Lost-fanatiker fÃ¥r man ofta höra skeptikernas invändningar: man fÃ¥r ju aldrig veta nÃ¥nting. Eller vad är det där rökmonstret egentligen? Man försöker ta det med jämnmod, och intalar sig själv att det mesta gÃ¥r dom över huvudet; att det krävs koncentration och uppmärksamhet för att plocka upp alla pusselbitar. Att skaparna J.J. Abrams/Carlton Cuse har alla hemligheter uppradade bakom skynket och bla bla bla blaaaaaaaaa… okej. Det är en skruvad serie pÃ¥ väg mot nästa kontinentalplatta. Men det är i alla fall en underhÃ¥llande resa.

En resa fylld med tårar, kyssar, rysningar och överraskningar. Och svar, även om de är relativt få och långt emellan ibland, oavsett vad belackarna vill påstå. Det är en serie som utvecklat sig från en enkel ark om basic överlevnad och i det sociala samspelet till en global konspiration utan att ta på sig foliehatten.

Jag tar bara upp det här för att det finns en annan populär serie jag är fascinerad av: Battlestar Galactica. En nytolkning av en gammal mossig sci-fi-pastisch med existensiella och teologiska undertoner (där de sistnämnda blir allt mindre subtila) som drar hyfsat med tittarsiffror bland nördpopulationen. I helgen kom sista avsnittet i den förkortade säsong 4, där de fann-ni-vet-vad, efter tio jävligt tröttsamma avsnitt av melodrama i trånga utrymmen, och jag kan snart inte svälja mer av den här röriga dyngan av storytelling.

Det är en serie som började starkt, med just det mörka existensiella temat och ett format som kändes fräscht och nyskapande för sci-fi-genren, pÃ¥ samma sätt som Christopher Nolan förnyade Batman-franchisen pÃ¥ ett spektakulärt sätt 2005. Uttryck som ofta slängs omkring i samband med den här serien är “sci-fi för vuxna”, men jag skulle vilja pÃ¥stÃ¥ att serien stundtals är borderline retarded. (SÃ¥ om du har vuxenblöja och inte knyter dina egna skor kanske du är helnöjd.)

Storyn går ungefär så här:

Människorna pÃ¥ “de tolv kolonierna” utvecklade medvetna robotar, men de revolterade, och började bekriga de sturska halvaporna till herrar och sen stuckit sin väg. Bara för att Ã¥terkomma fyrtio Ã¥r senare med nÃ¥gon mystisk plan som gÃ¥r att sammanfatta med tre ord.

Döda. Alla. Människor.

Men då drygt 50 000 människor undkommit på en skrultig flotta under det gamla rymdslagskeppet Galacticas beskydd så utvecklandes historien och kom att handla om att återfinna mänsklighetens ursprung. Problemet blir hur valhänt det här idékapitalet förvaltas av dessa tusen primater bakom Apple-brandade laptops. Efter tre och en halv säsong har de bara byggt upp en förvirrande mytologi och en redig härva relationer mellan de torftigt skrivna karaktärerna.

Så nästa gång någon klagar på Losts ovilja att ge oss alla svaren på en gång, som de giriga sockerstinna toddlers vi tittare är, så skänk en tanke åt alla oss stackare som inte kan undgå att fortsätta vara fascinerad av vartåt Battlestar Galactica barkar. Trots alla brister.

Det har sagts förut men det förtjänar att sägas igen, fy fan vad TV4s sändningar suger. Hafsade analyser och dåliga repriser, mer hinner dom inte med, reklamen måste ju visas. Jag förstår att dom vill tjäna pengar på det men dom måste ju kompromissa och få inte åtminstone lite kvalitet också. Folk tröttnar på det här och dom kommer förlora på det i längden tror jag.

Vi är sex avsnitt in i säsongen, har sex tjejer kvar att heja pÃ¥ och vi har äntligen kommit till overseasdelen av programmet. Du vet när modellerna Ã¥ker till nÃ¥got “hippt” modeland och tävlingen genast blir hÃ¥rdare. I förra avsnittet, som präglades av dans, Ã¥kte tyvärr tvÃ¥ av mina favoriter ut. Ja, du hörde rätt - tvÃ¥ stycken! Vanligtvis är det ju bara en som blir utröstad varje avsnitt, men ibland är det en chockelimination och tyvärr var det denna gÃ¥ng Leiden och Jamie som fick kicken. Det är rätt sorgligt, för jag tror att den förstnämnda skulle kunnat ha blivit kickass om hon bara hade haft bättre självförtroende. Hon Ã¥kte för att hon är sÃ¥ osäker och självmedveten att hon inte kan släppa loss. Istället tog hon pÃ¥ sig den surmulna, kaxiga jag-bryr-mig-inte-ett-skit-för-det-här-är-bara-fjanterier-tonÃ¥rsminen som skydd, och sÃ¥g precis sÃ¥ löjlig ut som hon var rädd för. Jag förstÃ¥r henne. Det är svÃ¥rt att dansa runt om man inte har en aning om hur man gör, men det är bara dumt att ge upp med flit för att slippa misslyckas. Det blir man ingen Top Model av. Du vet väl vad Tyra säger? Man mÃ¥ste ta risker för att fÃ¥ till de riktigt bra bilderna. Jamie, däremot, hade inte lika mycket potential om du frÃ¥gar mig men hon verkade sÃ¥ himla rar! Jag hoppas att hon fÃ¥r en fin karriär, kanske inom TV, för det förtjänar hon.

Så hur ser, fyra flickor kortare, min topplista ut nu då?

Läs hela posten »

Min favoritsketch i en annars mycket klen programserie. Och det är en parodi på ett annat program. Hmm.

Vad var det egentligen? Ihopklippta scener från tidigare avsnitt + material ur Sverige dansar och ler? Missade förvisso någon minut eller två i början (prioriterade Morgonsoffan) men gavs det någon förklaring? Anyone?

Läs hela posten »

Kollar på nya säsongen av Last Comic Standing och redigeringen står mig redan efter ett par minuter upp i halsen. Vad i helvete är det med amerikanerna och deras jävla redigering?

Kitchen Nightmares gÃ¥r frÃ¥n kanon-tv till knappt sebart när det flyttas frÃ¥n England till USA, Hells Kitchen likasÃ¥. Mythbusters är ett annat exempel pÃ¥ “bra tv” som knappt gÃ¥r att se för att det är sönderredigerat.

Jag vill härmed utlysa skottpeng på den ansvarige för detta vidriga övergrepp på tv-konsten. 100.000 kronor har jag möjlighet att betala till den person som dräper människan och jag skämtar fan inte ens.